Näerå, maken misshandlar mig inte ett dugg

Eller, “jag är så jäkla snygg”.

Så här ser båda mina armar ut. Eftersom jag har två murmelhundar som dööööör om de inte får ha något i munnen när de blir glada.

20131207-020327.jpg

Stor har vett på att alltid hämta en sko, en mössa eller en förbispringande katt. Liten har blivit precis som sin mormor (mamman till Stor, det skippade tydligen en generation). Han tar en arm. Eller båda två. Och det är inga mjuka tag som synes.

Som bonus snuttar han med framtänderna på armarna när han njuter av att bli kliad.

Alla blåmärken är ju en kärleksförklaring. Men det gör ont, det är inte snyggt och när jag biter tillbaka gråter han hjärtskärande och förstår inte felet. Arm eller grisöra, same same i jyckens ärthjärna.

Dessutom konstaterade jag just att mina finaste tröjor antingen är gjorda av helt genomskinlig spets, eller så har de en sprund från axel till ärmslut.

Om jag går ut med maken i någon av de tröjorna, hur lång tid tror ni det tar innan han hamnar bakom lås och bom? För att det ser ut som att han nyper mig med sina dasslockshänder dagarna i ända. Och det känns lite beige att säga “Näe jag lovar, det är inte han. Det är min lilla nallebjörnssöta unghund som gillar att bära på mina armar innan jag hinner stoppa något i munnen på honom”.

Hej vad det låter som en konstruerad ursäkt från en kuvad kvinna.

Så vad fan skall jag ha på mig nu då – va va VA?

(Och än värre, vad skall jag ha på mig till sommaren/på solsemester? Än så länge går det ju att drapera sig i heltäckande plagg och skylla på årstiden. Det funkar sämre när det är 25 grader varmt.)

Då blev det en present

Jag drömde om dammsugare inatt. Inte sådana där gröna med marsipan, utan sådana maken samlar på. För jag fick även reda på att han hade köpt en avfallskvarnar till. Vi har redan en, fullt fungerande, och vi har bara en diskho avsedd för kvarnar.

Då undrar man vad han har tänkt göra med nummer två. Kela med den? Beundra den? Tala om för den hur bedårande den är där den ligger i sin låda?

Det kan hända att jag råkade slira in på en webbshop för att köpa en present till mig själv för att sura lite mindre.

Det kan även hända att maken idiotförklarar mig när han upptäcker vad jag har köpt.

Och DÅ kan det hända att jag drämmer den blänkande dammsugaren i skallen på honom.

Godmorgon.

Dammsugare och fredagsmyyyyyz

Förlåt. Jag skall jobba bort mina zäta. Men det går nästan inte att stava det ordet utan ironi. Vi har dock inte käkat tacozzzzz.

I vilket fall som helst så beror inte tystnaden ikväll på att vi har åkt motorväg. Inte heller har vi spenderat kvällen med att ha taklyftarbråk. Visst är det nästan så man tror att jag ljuger?

Jag gillade förra fredagen. Det var infernaliskt skönt att samla vuxenpoäng genom att slänga sig raklång på soffan redan klockan fem. En pervers njutning helt enkelt. Och med tanke på Sven kommer det inte bli någon tomtefiering av båten i alla fall, för han kommer blåsa bort. Inte Sven alltså, utan tomten. Sven får gärna blåsa bort. Vi har inte klurat ut hur vi skall lösa vindfångsfaktorn, just nu lutar det åt hederlig maffiametod. Cementera fast fötterna på honom. Frågan är väl mest bara hur bra teakdäcket kommer må av det.

Så, jag har helt sonika spenderat kvällen på arslet i soffan. Utklassat Åsa här på bloggen i Wordfeud (min blogg, jag kallar två vinster utklassning hehe), och pillat navelludd.

Jag säger bara en sak. Ni som lever opendlande liv vet inte hur bra ni har det. För oj vad jag har njutit.

Nu har jag bäddat ner mig. Stängt av ljudet på mobilen och hotat maken med påsklämmor runt bröstvårtorna om han glömmer stänga av sina. Jag har storartade planer för morgondagen som innefattar sömn, sömn och lite mer sömn. Och promenad i skogen.

Men vad skådade mitt norra öga när jag knatade genom hallen på väg till min sovplats? Ni vet ju redan om makens osunda relation till dammsugare (och avfallskvarnar). Jag trodde nog verkligen att centraldammsugaren på båten var the shit. Nu var han klar. Inga andra dammsugare skulle han hava jämte centraldammsugaren.

Jomenvisstellerhur. I hallen stod något och blänkte som jag inte kände igen. Dessutom stod den bredvid en dammråtta stor nog att bita av hälsenan.

20131206-233838.jpg

Jag trodde att det var något han hade plockat fram ur sin dammsugarsamling, och frågade vad det var.

– Doh! En grovdammsugare seruväl?

Sa han lite avmätt.

– En ny? Frågade jag. Med förvåningens finger i häpnadens mun.

Japp. Dagsfärsk.

MEN VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HONOM?

Nu vet jag inte hur många dammsugare vi har längre. Men jag är rätt säker på att vi har fler dammsugare än dammråttor. Vilket säger en hel del med tanke på att dammsugarna mest fungerar som dammsamlare, och inte används särskilt frekvent.

Är det någon som har lust att förklara varför man köper minst fem dammsugare i halvåret men aldrig använder dem. Särskilt inte centraldammsugaren på båten.

Imorgon vill maken åka 20 mil för att köpa en snöskyffelmonteringssats som man sätter på gräsklipparen, så att den kan transformeras till åksnöskyfflare vintertid.

Han är en hamster.

Precis som om vi behöver mer prylar. Tanken är liksom att vi skall börja småflytta ur huset nästnästa vecka. Och bo på 60 kvadrat.

Och han har mage att klaga på min skosamling.

Han måste vara den enda mannen i världen som, utan överdrift, har fler dammsugare än skor.

Jag tror att det är dags för professionell hjälp.

Den här fetischen har gått överstyr.

Den där Sven alltså

Jag sover ju i ett eget krypin i Göteborg, för att slippa makens snarkningar och för att få sova. Men inatt vette fasen om det inte var jämt skägg mellan Sven och maken, eftersom rummet jag ligger i har fönster mot framsidan där Svempa verkade härja som värst. Jösses som det knakade i fönsterkarmen. Och saker fladdrade omkring på utsidan. Medan hundarna fortsatte att ligga och knipa med benen i kors.

Det är första gången jag har sett Stor totalvägra utgång i blåst. Utgång i åska och hällregn har han vägrat en gång tidigare, men inte blåst.

Man skulle kunna säga att han var en smula nödig imorse. Men det var fortfarande farligt utomhus. Jobbigt läge när det man faktiskt revirpinkar på börjar blåsa omkring.

Och så kollade jag runt våra ägor. Sven har hädat. Rivit ner båda våra flaggor.

bild 2(8)

De hänger vanligtvis på varsin sida om farstukvisten. Skändning av flagga är allvarliga grejor, var anmäler man?

Och så hade han roat sig med utemöblerna.

bild 1(6)

Näe, han hade inte flyttat ut dem på gräsmattan, men däremot hade han roterat soffan rätt rejält och flyttat bordet någon meter. Skottkärran likaså.

Det ser “varmt” ut, men det är förrädiskt tjocka isfläckar lite varstans och snorkallt. Helt oförklarligt. Jag har aldrig sett spridda skurar av is som kommit från ingenstans.

Kvasten i förgrunden står stadig, och är mitt fortskaffningsmedel nu när jag inte är betrodd med bil.

Funkar finfint – förutom att det är svårt att skjutsa.

Hur ser det ut hos er?

Förresten. Vi kollade webkameran för att titta till båtarna igår, men de ligger ju liksom i rätt riktning.

Nu var jag tvungen att rusa in till webkameran eftersom segelbåten där jag ritat en pil, låg lite på sniskan igår. Den såg ut som att den fick precis hela Sven i sidan/aktern (röven för er som inte pratar båtspråk) och det såg lite otrevligt ut.

Screen Shot 2013-12-06 at 11.33.09 AM

Till min stora glädje hade hon inte blåst upp på land. Men det var inte en bra position att ligga när Sven kom på besök.

Hos oss ser det till och med ut som att hummertinorna som ligger framför storbåten har klarat sig.

Fascinerande.

Stormen Judas (Simone då’rå)

Som verkligen var en Judas, och bara lurades. För då blåste det i sisådär fem minuter här.

Sven däremot, nu snackar vi storm. Lamporna kommer och går, TV:n stänger av sig var femte minut och alla våra trädgårdsmöbler har blåst iväg och omkull.

Och såvitt jag vet har det inte varit samma varningar från SMHI (Satans Meteorolog Helvetes Institutionen) varit på tapeten idag.

Det största tecknet på att det verkligen stormar?

Stor vägrar gå ut. Han gick motvilligt ett par meter, sen rök gatubelysningen på gångvägen och han knep ihop benen och rusade in. Nu ligger han med korsade ben och kommer inte gå närmare ytterdörren än fem meter.

När jyckarna hellre håller sig i ett dygn då VET man.

De där skojarna i Norrköping borde anställa hundar.

En hund är bättre än fem Pohlman.

Hur har ni det?