Den här monarkin avskaffar vi NU

Jag råkar tycka att det är lite rart att ha ett kungahus, även om jag inte skulle vilja byta sysselsättning med Drottningholmsarbetarna för allt smör i Småland.

MEN. Monarkin där Kung Bore härjar, den ser jag inga som helst problem att ersätta med en republik. Där man får rösta på sommarpresident eller vinterpresident i fin demokratisk anda.

Det skall inte snöa på västkusten en vecka efter att det fortfarande gick att plocka äpplen. Tyckte jag. Bore tyckte något annat och han kan dra dit pepparn växer. Utsikten genom sovrumsfönstret fick mig att yla (helt sant, jag ylade) och sedan gick jag ner, fotade genom ett annat fönster medan jag övervägde att gråta en skvätt.

  
Stackars äppelträdet. Stackars mig. Lyllos hundarna som fick säsongens första snöfnatt.

Jag säger som varje år; jag är inte skapt för att bo i ett land som är både mörkt och kallt och har vit nederbörd. Jag passar betydligt bättre vid turkost vatten och kritvit strand.

Medan jag funderar över lämplig emigrering skall jag låtsas som att snön inte finns och så skall jag testa mina sprillans nya kameleontpennor. För jag kunde såklart inte låta bli att köpa dem, trots varierande recensioner.

Om jag tecknar och målar lite har jag inte tid att fundera över det där vita på utsidan.

Jag återkommer med en alldeles egen recension sedan.

Dessutom har jag bestämt vad mitt första motiv skall bli. Ikväll blir det frihand istället för målarbok.

Nu vet ni vad jag gör. Jag kommer alltså vara strängt upptagen med att testa pennor och hoppas att de funkar så jag kan måla det jag vill måla.

Vad gör ni?

(Säg bara inte att ni gillar snö. Då brister det. REPUBLIK. Sommarpresident!)

Maken skäms så det dånar om det

Igår kväll fick jag ett ryck eftersom humöret hade varit en smula…eh…svajigt under dagen och jag behövde bli av med kass energi.

Eftersom vår musiksmak skiljer sig åt monumentalt har jag gett upp. Han har ingen musiksmak, han lyssnar på Markoolio och AC/DC. Inget fel i det, men han har INGEN som helst musikgrund. Har aldrig sprungit i skivbutiker och nördat med kassettband och inplastade LP-skivor. Eller haft favoritartister. Han är en jäkla avart helt enkelt.

Mina favoriter som yngre var Bowie, Ric Ocasec, Clash och allt som hade rötter i hiphop och R’n’B. Väldigt blandat men allt har hängt med, mest det sistnämnda, och Eminem är en husgud.

Dessvärre hatar maken allt jag älskar. Så jag spelar sällan numera. Eller så spelar jag i lurar, inte samma effekt alls. Den typen av musik skall brassas i bra anläggning med tung bas. Punkt.

En passus, min första bil köptes med tyngsta argumentet att den kom med bästa slutsteget, baslådan och högtalare. Det säger allt.

Igår kom jag på att vi har en jävligt bra anläggning på båten och jag var…i ärlighetens namn på ett monsterhumör. Så jag drog igång Eminem på en volym som överröstade varenda valstuga och antagligen hördes det ända till Norge.

Sen körde jag en mad dance off. I min ensamhet. Samtidigt som jag rappade till alla Eminems texter (och Black Eyed Peas – Hey Karin, sommar 2006).

Då dog han skämseldöden, rusade upp och stängde alla fönster och vrålade “DET ÄR PIIIIIINSAMT”.

Snubben som drar på medelåldersresa till Skagen skäms i en öde hamn när frugan dansar?

Så jag gjorde ett schysst move. Som han fotade.

IMG_1837.JPG
Ja, jag fnissar ihjäl mig eftersom jag kämpade för att få honom att skämmas

Då dog han skämseldöden igen. Och upplyste mig om att jag var pinsammast i heeeeela världen.

Men det funkade!

Och han vet inte vad som komma skall.

Från och med nu är det rap med basen i botten varenda gång jag blir svinförbannad.

Det kanske kan bli människa av mig med?

Ice Ice Baby!

Livet kom emellan…

…och det var ganska trevligt. Jag har legat i min egen förtrollade värld och läst bok, i timmar (hela dagen igår nästan). Det var sjukt längesedan jag hade näsan i en bok en hel dag. Två och en halv bok avverkade jag dessutom, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att fortsätta leva så.

Förutom att jag har struntat i bloggen då’rå, men det går inte att skylla på näsan i boken helt. Den andra orsaken är ju att jag inte har någon dator. För näe, den vaknade aldrig till liv (skjut mig), sen var jag ändå rätt okay med att det hade hänt eftersom det var en äldre dator jag redan hade räknat bort, en bonusdator liksom.

ÄNDA TILLS JAG KOM PÅ ATT DET INTE VAR SÅ!

Det var min nya jag hällde vatten i. Den som bara var ett halvår. Då blev jag faktiskt orimligt sur på mig själv på riktigt.

Så, det där med att jobba och blogga är sådär enkelt utan dator. Nu sitter jag med paddan, vilket innebär att bara det här inlägget kommer ta en förbannad evighet. Men jag sitter rätt bra så det gör inget. Det här är min utsikt.

IMG_1120.JPG

Det är HÖGSOMMAR. Ni som plockar svamp och lägger upp bilder på murkna löv och tända brasor kan ta er i…just brasan. Här är det inte höst.

Ja. Jag lever i förnekelse. Sen äter jag medicin tills det är dags att krypa ur idet någon gång i april.

Nåväl, helgen var det ju. Vi vet ju redan att vi var på Gullholmen från fredag till lördag och vaknade upp till det här på lördag morgon.

IMG_1792.JPG

Religiöst. Det är allt jag har att säga om ett sådant uppvaknande på Stors födelsedag.

Jag kan även tala om att jag sjöng för honom på kudden, men då morrade han. Otacksamma slyngel.

Sedan hade vi ju faktiskt tänkt göra leverpastejtårta, vi skulle bara gå upp och käka en sen lunch först. När vi kom tillbaka till båten hade Liten hjälpt Stor att riva ner familjens godispåse, en påse fylld med godispåsar till tvåbeningar och två paket med vardera sex baconben i till fyrbeningarna. Sex baconben räcker åtminstone i nästan en vecka för två fyrbeningar. Nu hade de smällt i sig dem på en halvtimma, plus en halv påse sötlakrits.

Det blev ingen leverpastejtårta. Det fick räcka med att de hade föräldrafritt party. Ungdomar!

Efter den sena lunchen puttrade vi norrut, mot Smögen. Alldeles innan Smögen ligger något som heter Brofjordens angöring och visar var farleden är. Två gigantiska farledsmärken som jag råkar tycka är vackra, så jag passade på att ta kort när maken var på toa (nu kan jag inte visa just de korten eftersom JAG INTE HAR NÅGON DATOR). Jag var väldigt fokuserad på att fota dem och märkte inte att somliga tog min telefon och fotade mig och min röv.

IMG_1801.JPG

Kul kille jag delar möbler med. Expert på taskiga kort.

Sen kom vi till Smögen.

IMG_1809.JPG

Och Smögen såg ut precis som vanligt, alla affärer var öppna och det strosade folk på bryggan. Enda skillnaden var att vi det inte var knôkfullt med båt, vilket var en särdeles trevlig skillnad.

Födelsedagsbarnet fick göra det han tycker är roligast, skälla på människor som har mage att gå förbi båten.

IMG_1802.JPG

Medan jag gjorde det jag tycker är roligast, gå i affärer med upp till 80 procentig rea och gå på bryggan och titta på vackra båtar. Det förstnämnda gav inte så stor utdelning (två tishor till maken), men det sistnämnda gjorde. En skitstor båt, i trä, som var så vacker att jag nästan slickade lite på den.

IMG_1805.JPG

Givetvis norsk och den har nog kostat multipla oljemiljoner, sen skall vi inte ens prata om underhållet den behöver. Men jag tänker att om man har råd med den här skönheten har man råd med ett team som sköter om den med. Däremot retar det livet ur mig att jag inte fick grepp om vad det var för båt, någon som vet?

Igår började det regna, så vi bestämde oss för att dra. Dator eller inte, vi var ju tvungna att vara hemma igen idag, så vi fattade beslutet att åka raka spåret hem. När vi passerade Kungshamn såg vi något mystiskt.

IMG_1811.JPG

En båt som låg på havets botten fortfarande fastbunden i bryggan. Nu är ju sjunkna båtar i sig inte så mystiskt, sånt händer ju faktiskt, det mystiska med den här var snarare detta.

IMG_1808.JPG

Ni ser det gula sjömärket med ett kryss på? Två sådana satt på utsidan båten och just de sjömärkena används för att märka ut nya hinder som inte finns i sjökorten. So far so good, ett väldigt praktiskt och i allra högsta grad nödvändigt sjömärke. MEN…(nu kommer undringen) om en båt sjunker vid en brygga, hur är det då möjligt att man, istället för att bärga eländet, faktiskt tar god tid på sig och beställer sjömärken för att sätta dem utanför vraket. Det är ju inte gjort i en handvändning att kirra sjömärken (om nu inte Kungshamn har ett lager för just dylika händelser) och sedan placera dem.

Jag vet att jag måste ta reda på det eftersom jag inte kan sluta fundera över det. I min värld är det SÅ mycket enklare och rimligare att bärga skiten. Eftersom vraket dessutom tar rätt mycket plats vid bryggan.

Har båten ingen ägare som kan debiteras? Sjönk den alldeles nyss? (Knappast med tanke på märkena).

Slutsatsen är alltså att en hel helg, med trevligt sällskap, god mat, högsommarvärme och ljuvliga båtturer på plattvatten kokar ner i en enda nördig fundering över ett vrak utanför Kungshamn.

Vad har ni gjort denna ljuvliga helg?

Happy Hands

När man packar på tio minuter och springer ut genom dörren för att vara borta i två och en halv vecka glömmer man packa en del saker. Trosor vet vi ju redan att jag missade. Det fick jag köpa. Men jag glömde något annat väldigt viktigt, hela min nattrutin. Allt som står på mitt nattduksbord och som jag är beroende av innan nattning och som inte är speciellt enkelt att hitta i små hamnstäder.

I ärlighetens namn tänkte jag inte så mycket på det heller. Jag har liksom inget nattduksbord på båten.

Igår när jag rensade och dammtorkade nattduksbordet ställde jag i ordning mina efterlängtade rutinsaker. Mina…typ tio doftljus, mina två olika handkrämer, min nagelolja (tjenare vad naglarna har fått sota för att de inte fått olja på flera veckor) och mitt nattcerat.

Igår när jag gick och lade mig slog jag på stort och tände två doftljus. Saknaden hade varit enorm och jag kunde inte bestämma mig. Men Bahama Breeze funkar förvånansvärt bra ihop med Crisp Champagne. Sen hällde jag sinnessjuka mängder olja på naglarna, gnuggade in det, valde handkräm med omsorg och smorde händer i säkert en kvart.

Ritualen avslutades med ett tjockt lager nattcerat (go away sommarnare).

Och så kröp jag ner i nyrena lakan, kelade med katten och blickade ut över snopplampa, ljus, krämer och oljor.

IMG_1082

Medan jag vecklade ut benen i full längd, utan att en vägg, man eller hund var i vägen, och förvånades över hur stor en vanlig fyrkantig säng faktiskt är.

Och så kröp katten ner och spann både mig och sig själv till sömns.

image

Nej, jag försöker inte romantisera trist hemkomst. Jag har verkligen saknat de här pryttlarna. Och Mini-Missen.

Och nej igen, tända ljus på nattduksbordet innebär inte att det är höst. Jag sover med doftljus året runt. Båtåkandet är absolut inte över.

Medan jag gjorde det här, så kan ni ju gissa vilka rutiner maken hängav sig åt? För han var inte här när jag somnade.

Man borde inte behöva vara raketforskare för att komma på vad han hade saknat.

Men just idag struntar jag i det.

För jösses vilka silkeslena händer jag har idag.

Men om man skulle ta och dra någon gammal över sig?

En och en halv vecka gör ingen sommarsemester. Men jag inbillar mig alltid att det skall räcka.

Det gör det inte, så nu är jag bitter.

Skall jag överhuvudtaget shoppa något idag får det bli det här.

20140807-013454-5694348.jpg

Jag är helt övertygad om att det var skyltskrivarens första dag efter semestern. Och storleken har tydligen betydelse. I alla fall längden. På semestern alltså.

Nu skall jag suga musten ur sista dagen innan vi rasslar in i hamn senare ikväll.

God jävla morgon, jag hoppas ni får en kuk och bra dag.

Hehe!