Jag är så trött så trött. Nästan dramatrött (när man uppför sig som värsta divan och letar bråk fast man inte orkar bråka – jävligt ogenomtänkt). Men jag bråkade lite med maken sådär i förbifarten, bara för sakens skull, och sen tog jag paddan och Liten Padda under armen och gömde mig i mitt krypin.

Vi har upptäckt att problemet inte är att Liten behöver lampskärm, för han struntar i sitt hackade öra. Däremot behöver Stor en hel lampa virad runt tungan, för han kan inte låta bli att hjälpa Liten med örat. Så nu delar vi på dem på nätterna. Liten ligger nöjt med sin ömma moder i hennes krypin.

Och så har vi ställt hundägarens bästa vän i dörröppningen. Kompostgallret. På behörigt avstånd på andra sidan ligger Stor. Som aldrig bryr sig om sin mamma på nätterna, men nu är tydligen hela rummet galet attraktivt. Liten sussar sött, medan Stor gnölar ut sitt missnöje över att bli utestängd från vad han tror är ett Liseberg för hundar.

Det var det där med att gräset alltid är så mycket grönare i den andra hundens öra. Eller bara rent generellt.

Idag var vi ju inne på det stora djursjukhuset igen. Och återigen kom det en hoper viktigare akutfall. Jag fattar det. En glad hund med ett falukorvsöra som inte bekommer honom är faktiskt inte lika viktigt som en tarmvridning. Nu har vi åtminstone fått en schemalagd tid imorgon klockan sju. Och jag kommer vanka alldeles ensam och övergiven här hemma till det är dags för hämtning och VAH. Tredje gången gillt?

Men, det här med vinter. Det är december. Till och med jag vet att det har tjatats om snö hela veckan, och jag vet inget om väder vintertid. Idag skulle vi vara på djursjukhuset klockan tio, och jag begär inte att det skall vara saltat och plogat i den lilla förorten om första snön kom imorse.

Däremot trodde jag att den största leden in till stan, som dessutom passerar hela Volvoområdet, skulle vara fin och snofsig att köra på.

Det var den absolut inte.

Så här såg det ut. Och jag inbillar mig att de har passat på att skicka alla snöröjarna på planeringskonferens. Jomen det är sant, de gör det ibland, och alltid vintertid.

Jag vet inte jag, men verkar det inte smartare att ha konferenser och firmafester på sommaren. Eller kanske senast i oktober? Inte under fösta snön som utan undantag alltid lamslår trafiken. Eller åtminstone puckona som sitter bakom ratten. Inga plogare/saltare och varenda människa bakom ratten blir akut stelopererad.

Efter att ha kört T o R djursjukhuset blev vi hemkörda av maken/hamstern. För nu var det dags att åka till Vara för att köpa den där plogsatsen till åkgräsklipparen. Snubben kör frivilligt 40 mil för lite spadar som skall transformeras. En pendelfri helg dessutom.

Så jag och hundarna chillade här hemma.

Igår såg det ut så här i skogen.

En fd. gångstig som stormen hade förvandlat till terränglöpning med hund. Idag snö, och sen modd.

Och nu är det sovdags för mig, den lille prinspaddan och storpotäten.

För imorgon skall jag upp klockan sex och pussa ihjäl Liten innan han skall lämnas på renovering. Och sedan planerar jag att vanka runt som en äggsjuk hön(smamma) till det skall hämtas.

Sa jag att jag hatar att inte få vara med?

Så imorgon klockan 07:00 kan ni börja tänka på mig och Liten.

Jag meddelar när det är okay att sluta tänka på oss.

Och inget jäkla fusk nu.