Är jag tillbaka. Hoppas jag åtminstone. De två testinläggen fungerade ju i alla fall, så jag säger peppar peppar medan jag knackar mig i huvudet och kastar en salt katt över axeln.
Vad har hänt sedan senast? Massor av saker såklart. Jag har bott i Spanien och skall snart bo där igen, det var trevligt och nu vill jag aldrig mer vara med om en svensk vinter. Förra helgen tog jag på mig dunjacka för första gången på exakt ett år, jag hade den på mig när vi åkte ner i vintras. Jag har gått i shorts och flipflops i tio månader, mått bra och nu börjar jag må skit igen. Min kropp är inte skapt för svenska årstider, förutom halva maj och juni. Det var käcka månader.
Men nu skall jag för er berätta, eftersom bloggen är min ventil. Jag har fattat ett enormt beslut, för äntligen, efter 53 jordsnurr, har jag insett att jag är åt helvete för snäll. Det är maken med. Vi säger aldrig nej till något eller någon, men nu är det slut med det och nu jäklar kommer jag avreagera mig.
Ni vet ju att vi har ett hyreshus med ett gäng lägenheter i, något jag för övrigt inte rekommenderar för hyresgäster är svinjobbiga och vi har så låga hyror att man inte ens tjänar särskilt bra på det. Alla hyresgäster är inte jobbiga, vi har två som är fantastiska, de betalar hyran i tid och det är aldrig något krångel. Sedan har vi haft vår beskärda del av puckon som hyrt ut i andra hand utan att fråga, inte betalat hyror och en som gjorde om lägenheten till en knarkarkvart. Sådant som händer.
Men nu, nu har en hyresgäst slagit världsrekord i hyres-VM. Vilket jag anade, eftersom de är av arten “ge lillfingret och det tar inte bara handen utan allt de kan komma över”. Jag ville aldrig hyra ut till dem, därtill varnade alla oss, men det räckte ju med det vi visste sedan innan.
Först hade de en lägenhet, en yttepytteliten lägenhet som inte på långa vägar räckte för dem och vi hade en onödigt stor. Vår favoritlägenhet blev ledig och vi bestämde oss för att ta tillbaka den och lämna den alldeles för stora, varpå vi erbjöd dem att ta över vår stora. Men vi hade bråttom för vi skulle på båtsemester så de fick välja om de ville vänta till efter vi kom hem igen, eller ta den direkt när den var tömd och därmed få göra vår flyttstädning. Givetvis ville de inte vänta utan tog vår flyttstädning för att kunna flytta in direkt.
De har aldrig bott på heltid i huset utan använt lägenheterna som sommarboende i stan, inga konstigheter med det så länge man betalar hyran varje månad. Enda problemet var väl bara att de verkligen använde den som sommarboende utan att ha en tanke på att det faktiskt bodde fasta hyresgäster i huset som inte uppskattade allt brölande på verandan sommartid när de skulle upp och jobba dagen efter.
När bytet skedde sa jag till maken att här tvår jag mina händer, för jag tyckte redan att de gått över gränsen, så det här fick han ansvara för, i vanliga fall är det jag som sköter allt som har med hyresfastigheten att göra. Maken skulle då kolla hyror, fixa kontrakt och framför allt tala om för dem att hyran för en trea på närmare 90 m3 är betydligt högre än en lägenhet stor som en garderob som de bodde i innan (även den i vårt hus). Det gjorde han inte, eftersom han är den mest konflikträdda människan på jorden och det är tydligen JÄTTEJOBBIGT att ringa någon man känner och tala om att hyran ändras i och med flytten till större lägenhet. Kontrakt fixade han inte heller, men det är i och för sig egalt. Bor man i en lägenhet och betalar hyra så räknas det som ett avtal, man kommer liksom inte undan att betala hyra bara för att man inte har något kontrakt. Och där släppte jag det till maken.
I vintras när jag satt i godan ro i Spanien och grejade med andra saker som hade med fastigheten att göra upptäckte jag att jag inte hittade några hyresinbetalningar från guldmedaljörerna i sämst hyresgästande. Jag frågade maken som hade noll koll och blev en smula svettig, inte bara för vår skull faktiskt utan även för deras, hur kul är det att pynta tre års hyra på ett bräde? Bad maken ringa, men nej det skulle han inte eftersom det ju är så JOBBIGT. Han vill ju bara ringa folk om roliga saker.
Det slutade såklart med att jag ringde och inga konstigheter med det, för det visade sig att de hade betalat årsvis och det var anledningen till att jag inte hittade inbetalningarna månadsvis. Det stora problemet var bara att de hade fortsatt betala hyran som de betalade i garderobslägenheten.
Visst, det var maken som skulle upplyst om vad den nya hyran var på, men å andra sidan är det inga dunungar vi hyrt ut till. De har givetjävlavis vetat om att hyran inte är samma när man hyr en garderob mot när man hyr en stor trerummare, men gissningsvis har de hoppats komma undan med det. Jag räknade ut vad de skulle ha betalat och drog av det de hade betalat och efter den inbetalningen så skulle hyran betalas som vanligt i förskott.
Det gick fem minuter efter att vi hade lagt på och då kom ett sms med frågan om de möjligen kunde få hyra ut sin lägenhet veckovis under de perioder de inte var där och då försökte de spela ut maken mot mig genom att skriva att maken hade sagt att det var okay. Det var jag bombsäker på att han inte sagt, vi driver en hyresfastighet, inget hotell där hyresgästerna kan tjäna pengar på att hyra lägenhet och sedan hyra ut lägenhet. Hade de åtminstone frågat om VI kunde hyra ut deras lägenhet veckovis när de inte är där så hade det varit en annan femma. Alla intäkter i huset skall ju gå till oss, inte till giriga hyresgäster. Anledningen var såklart att de faktiskt inte hade råd att hyra annars, och det kom de på efter tre år.
Jag sa nej såklart. Det funkar inte så. Förklarade att man får hyra ut i andra hand med hyresvärdens godkännande och i vissa lägen är det i princip omöjligt att säga nej, som till exempel om man skall studera på annan ort eller om man vill prova att vara sambo med någon utan att sumpa sitt förstahandskontrakt, men veckovis genom exempelvis Airbnb ingår inte i det och det är FÅ hyresvärdar som går med på det. Så de fick ett solklart nej, gick inte att missförstå hur man än vände och vred på det.
Nu är ju inte vi i stan så ofta så de hade kunnat komma undan med det de gjorde efter det, och det är så jävla fräckt att man inte riktigt fattar att de kunde med att göra det. Men en vecka per år har vi besök av makens äldsta bästis med familj, och de bor i vår lägenhet. Den veckan är vi i stan mycket och vi är dessutom i vår lägenhet och hänger med dem. Jag hann inte mer än sätta mig förrän bästisen frågade om vi hade gett NN där uppe lov att hyra ut genom Airbnb, för de hade mött två rara polska killar när de gick in i porten som såg lite lagom förvirrade ut och som frågade om hjälp. De letade efter en lägenhet de hade hyrt från Airbnb, men de hittade den inte. De sa namnet på den de hyrt från och kompisen pekade i rätt riktning i tron att det var okay med oss.
Och det var det ju inte. Då brann det i skallen på mig. Ibland önskar jag att jag hade kunnat sitta på händerna och silvertejpa munnen ett dygn eller så, men jag tror inte det hade hjälpt när det handlar om människor som tycker de har rätt till allt och att de är vana vid att vi aldrig säger nej till något. Jag ville bara få det bekräftat att de verkligen hade hyrt ut det trots att vi sagt väldigt många gånger att de inte fick hyra ut. Det kunde ju varit någon polsk släkt de lånat ut lägenheten till som vi inte visste om, och det får man ju göra. Upp för trappan, ringde på dörren och de två rara öppnade dörren. Jag frågade om de hade hyrt och i så fall vilka de hyrt av och genom vilken av alla miljoner uthyrningsställen det finns, och jag förklarade för dem att de som hyrt ut till dem inte hade lov att hyra ut sin lägenhet, men att jag givetvis inte hade tänkt kasta ut dem på gatan (men jag medger att jag hade lust, för det var ju faktiskt inte mitt problem att dårarna gått bakom ryggen på oss och likt förbannat hyrt ut genom Airbnb – men så taskig var jag inte).
Däremot ringde jag upp hyresgästerna som gått bakom ryggen på oss och då var jag jättearg. Frågade vad i helvete de höll på med när de fått nej efter nej och det blev en skrikfest utan dess like. För hyresgästen är expert på att vända allt till sin fördel. Hur han vände det minns jag inte ens längre, förmodligen för att hjärnan brann, jag minns bara att jag vrålade att annonsen skulle bort, inga fler uthyrningar via Airbnb skulle ske och om de inte hände så skulle de bli av med lägenheten direkt. Det jag vet är att han skrek ännu fulare saker till mig som var helt ovidkommande eftersom jag pratade om lägenheten medan han körde personliga påhopp.
Sedan gick jag ner och umgicks med normala människor och tänkte inte så mycket mer på det.
Det här var i början av augusti. Ingen hörde av sig till mig, däremot hörde de av sig till maken i början av september och sa att de var tvungna att säga upp lägenheten för de hade inte råd. Maken upplyste om tre månader uppsägningstid och att de skulle betala hyra till och med november. Inget svar på det. I slutet av september, efter att maken hade hjälpt idioten med lite saker som det fortfarande övergår mitt förstånd att han hjälpte till med (men han säger ju aldrig nej – jag skall skicka honom på en nejkurs) kom ett meddelande att de hade flyttat ut.
När vi kom till lägenheten såg det ut som om ett gäng pundare bott där och lämnat vind för våg. De var en stor familj och när de flyttade in fick de lov att sätta upp temporära väggar för att göra två rum av ett rum, under förutsättning att de inte gjorde åverkan på lägenheten till exempel. De hade kodlås på ytterdörren, vilket de bara tagit ur utan att varken ersätta det med något annat eller tala om det för oss så ytterdörren stod vidöppen. Och så här såg det ut när vi kom in i vår gamla lägenhet:
Den “temporära väggen”. Jomen tjena.
Och nedanstående foto är deras förråd.
Alltså. Under de år jag känt hyresgästerna från helvetet så har vi enbart varit dumsnälla. Listan är lång på saker vi gjort för dem och det här är tacken. Skita i att betala hyror och lämna lägenheten i det här skicket. När jag väl fick tag på mannen i familjen startade jag inte med att vara otrevlig som omväxling, men han började gapa. Jag var inte vatten värd, hade inga kompisar för jag var så dum i huvudet och det bästa av allt, de behövde ju faktiskt inte flyttstäda för det hade de ju gjort när de flyttade in. Och det enda jag ville ha svar på var om de var klara i lägenheten så vi kunde låsa den, eller om de faktiskt hade tänkt fixa resten. Det skulle de inte.
Snacka om selektivt minne, de valde att ta lägenheten som vi lämnade den och gjorde det vi hann, för att de ville ha den så snabbt som möjligt.
Gör man så här? Mot människor man känner? Ja, de gör ju det alldeles uppenbarligen, men normalt folk?
Jag hatar dem inte ens. De är inte värda det. Men jag önskar att deras anus skall gro tänder och äta upp dem när de sover.
Sedärja, det var väl en trevlig comeback på bloggen efter att domänen var snodd.
Förhoppningsvis blir det trevligare framöver, för om inte Murphy är ute och ställer till det igen så åker vi till Espana väldigt snart, och det här får vår advokat ta hand om.
Trevligt att vara här igen, hur har ni det? Inga olidliga och olydiga hyresgäster hos er?
Åh vad jag har saknat bloggen.
