Nu har jag städat min handväska. Och det enda som egentligen var städbart var ju vantarna. Och lite skräp. Men som Anna-Fia påpekade, näring saknas. Det var den kommentaren som fick mig att städa handväskan.
Nu får det plats lite mat och dryck. Men vad? Som inte smälter, möglar eller luktar?
Hjälp mig.
Mannen i mitt liv kallar min handväska för “det svarta hålet”, jag kallar den praktisk. Om det blir zombieapokalyps är det bara att ta den och springa, för där finns allt.
Översta lagret. Det som skvallrar om ålder. Slipade solisar, vanliga slipade glasögon, reserver till båda och läsglasögon. Självklarheter i handväskan.
Under det lagret finns lite smått och gott där man kanske kan diskutera nödvändigheten. Lite olika “torghandskar”, som jag använder…ummm…inte så ofta? Jo, de varma använder jag på vintern när jag inte behöver handskena eftersom jag alltid fryser om handlederna. De i skinn använder jag när jag kör permobilen, för att liksom höja coolhetsfaktorn.
Men det fattar ju vem som helst som sett zombiefilmer att man måste ha lite fräcka skinndetaljer om man jagar dem eller blir jagad. Alla hjältar har läder.
(Ja, jag inser att jag möjligen och eventuellt skulle kunna plocka bort kanske ett eller två par, men de tar ju näähääästan ingen plats alls?)
Sen kommer det tunga artelleriet.
Bärbar massagegrunka och liniment, för de skador som kan uppstå under möte med zombie. Fattar ju vem som helst att man skulle få sendrag i nacken av att bara kolla på en. I mitt fall skulle jag dessutom få migrän, så båda migränmedicinerna är med, samt värktabletter för nervskador. Mina nerver hade absolut inte pallat en apokalyps så de känns väldigt viktiga. Även om tanken med dem kanske är just nerver som gör ont för att de kommit i kläm. Multifunktionella helt enkelt.
Ögonrollern är med. Om man ser en zombie blir man rädd, är man rädd sover man nog inte så bra, och sover man inte så bra får man puffiga ögon. Den tar bort puffiga ögon. Score.
Passet är så självklart att det inte kräver förklaring. Intygsboken från NFB däremot. Jag tänker så här; OM jag skulle behöva hyra en båt i utlandet som kräver alla de där intygen så är det säkrast att kånka med intygsboken. Det hade ju känts oerhört fånigt om en flykt sinkas för att man missade att ta med en liten pappersbok?
Handkräm och parfym. Kan behövas. Man kan vilja fräscha upp sig även under en apokalyps. Brukar ha våtsavetter också, men de hade visst tagit slut.
Kamera, för om man hamnar bland zombies kommer man ju helt garanterat vilja ta kort. Och en pyttegrön väskgrej med bankdosor, korthållare, pengar och…annat junk.
Allra överst i väskan ligger en väska. Lite rysk docka över det.
För ibland orkar man inte bära hela väskan, och man behöver inte hela innehållet. Då får man hitta en bra plats att gräva ner/gömma den riktiga handväskan så den är i säkert förvar. Och så plockar man bara med sig det man verkligen behöver i lillväskan. I mitt fall brukar det vara snus, ett par brillor, korthållare och pengar. Det kommer man långt med.
Som extra nödhjälp står dessutom alltid min Fjällräven Mini-Kånken packad för flykt. Den innehåller mina teknikprylar, och laddare. Hörlurar, batterier, Kindle, iPad, minihögtalare.
Det känns oerhört trösterikt att veta att jag kan rycka handväska och Kånken och sticka. Jag känner mig trygg i den vetskapen. Och med så stor variation på innehållet kommer jag kunna göra en McGyver och tillverka en kortvågsradio eller annat nödvändigt av delar från de olika sakerna. Praktisk handväska som sagt.
Zombies – bring it on!
Vad har ni i väskan, och säg gärna till om det ser ut att fattas något i min. Gud förbjude att jag skulle missa något.
En mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva i det här landet, men nu gör jag det. Det är för varmt för att bo på båten, som vi gör varje vår till höst, så jag håller mig kvar i stenlägenheten som faktiskt är sval. Det är 29 grader och knappt sjöbris idag. Har försökt gå ut med hundarna men de lägger sig platt på närmsta gräsmatta och undrar om jag är dum i huvudet som tycker att de skall promenera på trottoarer som är lika heta som glödande kol.
En fördel med att inte ha flyttat till båten ännu är att jag har sluppit den förbannade panflöjtsspelaren som står precis bakom båten i sisådär 16 timmar per dag. Han har irriterat mig i för många år nu. Och det känns inte direkt västkustskt med peruansk panflöjt. Inte precis som att han lirar Kostervalsen på flöjten.
Idag har jag alltså hållit mig inomhus. Och som straff för min nöjdhet över att slippa panflöjten har någon/några sjungit opera i stadsparken precis hela dagen. Om någon gör något i parken så hörs det inne i lägenheten lika bra som om det vore grannen som ylade. Det började sjungas (ylas) i förmiddags, och har inte slutat ännu.
Vad är grejen? Har jag missat att det är operans dag eller något annat vrickat?
Och är det någon som har en aning om hur fruktansvärt nervpromenerande det är att lyssna på ofrivillig opera i tio timmar and counting?
Nu skall jag spå trender. Eftersom jag verkar ha en helt galen fingertoppskänsla för Allan Ballan med polare på Stureplan har på sig i sommar. Det där med sommarens hetaste accessoar.
Detta har vi redan konstaterat. Det är jag och Kissie.
(Det här är grönt. Inte turkos. Håll med mig?)
Glajjorna som hela Stockholm har. Och jag. För efter jag läste det inlägget har jag maniskt kollat andras solbrillor. Mycket pilot är det, men jag har hittills inte sett några färgade spegelglas. Bara silver. Jag är så himla före min tid här på landsorten.
Men nu kommer den absolut coolaste detaljen med brillorna. Nästa stora grej. Med samma genomslagskraft som rosa skjorta och kotlettfrilla.
Senilsnören.
Även de unga poppiga blir äldre och mosiga i hjärnan. Jag lovar att detta kommer på innelistan precis när som helst. Jag kör lite klassisk smutssilverkedja och en ormkedja. Så hett! Som äldre behöver man inte oroa sig för att man skall göra klassikern och lägga dem i kyl- eller frysdisken på Ica (räck upp en hand alla som någon gång glömt något där när man böjt sig ner för att ta upp något), och som yngre kan glajjorna hänga som en accessoar medan champagnen vaskas. Jag skall banne mig scanna stureplan.se för att kolla om jag kan hitta senilsnörebilder.
Precis som den yngre bloggerskan har jag såklart opererat näsan. Men självklart före henne.
Hela min nästipp togs bort och gröptes ur. Och så himla modernt tillvägagångssätt, i mitt fall stoppades den full med algbandage och fick växa ihop/ut av sig själv medan algerna byttes två gånger i veckan. För att få lite alkislila och blanksvullen nästipp som resultat. Jag slipper alltså supa mig till en alkisnäsa, jag fixade det med en operation istället. Slå DEN näsoperationen.
Slutligen. Något som alla storbloggare kommer drabbas av. Den ultimata trendspaningen.
Karpaltunnelsyndrom. Finns även som bokstavskombination för den som önskar. CTS. CTS går fantastiskt bra ihop med alla de andra självdiagnostiserade bokstavskombinationerna kändisar har numera. Vem behöver en vårdcentral när google finns?
Som i mitt fall, jag har NFD och CTS. Asballt.
Vad har ni?
Att känna sig sisådär 50% mordisk en dag på sjön i det här vädret och med den här utsikten i detta nu.
Men det är det.
Sydkoster, bad, 29 grader i skuggan och 22 i vattnet. Vad är rimlighetsfaktorn på mordiska tankar en sån här dag?
Robbie igår var bra. Men under förväntan. Han var galet mycket bättre 2006. Inte ens jämförbart. Och norrmännen förföljde mig ner till Gbg. En tjej i publiken hade en skylt där det stod “sign my ass so I can tattoo it”. Hon fick komma upp på scenen och pussas, kramas och visa arslet. Och vart var hon från? Självklart Norge. Den orättvisan. Han kunde väl signera min kesoröv istället? Den hade gladeligen ställt upp på det. Även om den hade visats på enmiljontumsskärmarna för 65000 personer. Så värt!
Men det slog mig på väg därifrån. Jag började läsa min första riktiga blogg efter Robbies förra konsert. Och det var Nunstedts liverapportering från konserten dagen efter. Samma dag gick jag från det som hette live journal och startade en blogg på Aftonbladet. Mitt första inlägg handlade om Robbie. Min kärlek till honom och min totala besvikelse över att han inte ville gifta sig med just mig. Eller bara ligga med mig litegrand.
Inget har ju ändrat sig på den fronten precis. Så gissa om maken kommer få ha pappmasken på sig i fortsättningen.
En fullkomligt genial idé. Jag är dock lite tveksam till om det var tanken med försäljningen. Men jag gissar att jag inte kommer vara ensam om utförandet.