Och, nu vet jag varför vi (jag) inte velat flytta till båten så tidigt i år.
Igår vaknade jag till hinkvis med vatten från himlen och världens åskoväder. Lite senare blev det helt fantastiskt, klarblå himmel, elva miljoner grader varmt och förvånansvärt lite vind. Helt ärligt så blev jag nästan lite besviken eftersom jag hade tänkt att ligga pladask hela dagen i regnet och läsa. Båt gör mig trött. Båt gör mig även galen, jag skall förklara.
Men först. Dag två i samma post-frukostställning.
Fantastiskt vad samarbetsovilligt håret har blivit på bara två nätter. Och jag har inte badat ett endaste dugg. Jag kommer se ut som ett penntroll/Don King snabbare än planerat i den här takten.
Nu, ett dilemma, och en anledning till att båtboende gör mig galen (medan vi är i stan). Bor man i hus eller lägenhet är det sällsynt att folk bara dyker upp utan att ringa innan. Inte ens i en liten stad. Men att ha båt är som att bo på en flytande välkommen in-matta. Att bo på båt betyder att folk tar sig en sväng förbi när de skall gå till krogen, när de går hem från krogen, om de sitter uttråkade hemma, är på hundpromenad och ändå är i krokarna. Om EN person gör det en gång i veckan tycker ju inte den personen att de är påträngande, men det finns ju en uppsjö av “EN” person. Vilket genererar mycket besök men olika personer.
Igår till exempel. Först hade vi planerat besök och en dag på sjön med en kompisfamilj. De har för övrigt världens coolaste tvååring. Han kan inte se vatten utan att gå bananas och vilja bada. Allt det vatten han såg från båten igår gjorde honom så jäkla frustrerad. För honom var det ju ett gigantiskt slöseri med vatten att bara se det och inte få bada, så han satt och gallskrek “BADA” oavbrutet i en timma. Så vi ankrade, ungen hade flytväst, och vi slängde i honom. På riktigt, det var hans grej, att bara kliva rätt ut i vatten. Går inte ens att beskriva lyckan och nöjdheten i ögonen på honom. Sen var det sysselsättningen, kasta i – plocka upp. Kast med litet barn. Gissa hur förbannad han var när ingen orkade mer och vi hade gjort det 234823482 gånger. Jag har aldrig någonsin sett en sådan badnymf. Definitivt inte i den åldern. Som är okay med att bli ikastad med ett snöre i flytvästen?
Nåväl. Efter en heldag med socialiserande, och vid hemmabrygga igen runt tiosnåret på kvällen är man rätt trött. Man vill pilla navelludd och göra inget alls. Inte tänka intelligenta tankar och få nobelpris, inte röra sig mer än för att gå på toa. Bara chilla.
Jomen försök med det på den här jävla välkommen in-mattan. Först hann jag chilla i tio minuter, så dök en polare upp och bjöd in sig själv (en jag visserligen känner så väl att jag hade kunnat be honom fara åt helvete – men jag var storsint). Sen kom kompisen på grannbåten och skulle bara komma ombord och säga hej och ta en öl. Klockan ett halvlåg maken på soffan och blinkade väldigt mycket, tiden ögonen var stängda mellan varje blinkning var längre än öppettiden. Då kom en sjukt påträngande typ (mer om honom senare = annat dilemma jag behöver hjälp att hantera), stoppade in huvudet genom fönstret och sa:
– Men det är väl okay om vi bjuder in oss på en liten sängfösare.
Tack och lov att han jag delar möbler (och båt) med faktiskt sa att han inte orkade. Hade han inte gjort det hade jag tagit den ena och slagit den andra med.
Överför ovanstående till en verklighet i hus/lägenhet. Att det mellan klockan tio och ett på natten är drop-in med svängdörr. Att någon mitt i natten står i ditt öppna fönster och utgår ifrån att de kan komma in och bli bjuden på något.
Det är ju fan inte normalt.
Idag SKALL jag chilla. Kommer en enda obehörig i närheten av båten startar jag och kör iväg. Det är trist väder och det betyder vila, läsa och äta. Gärna mycket ost. Det betyder inte att man skall underhålla varenda människa man känner och även inte känner.
Maken är safe för stunden med andra ord. Jag är så pissed på alla andra att jag inte har tid att vara förbannad på honom med, men jag lämnar inga garantier.
Om jag orkar skall jag ställa dilemmafrågan om den konstiga personen senare. Orkar jag inte så vet ni att jag befinner mig i horisontalläge med en bok/iPad/TV/ost.
Första sommaren på båten som riktig klimakteriekärring. Kan bli hur spännande som helst.
Och vad ni än gör. Kom för fan inte hit.
(Trist väder = ligga. Inte MED någon, det är alldeles för energikrävande)
Helena says:
Oväntat besök är sällan upphetsande.
Här ska mannen gå iförd endast kallingar, ibland även en t-shirt (det är dom bra dagarna) så fort han är hemma. Vilket innebär att när det väl knackar på dörren ska han:
1. Komma upp ur soffan
2. Lokalisera sina kläder
3. Ta sig till dom
4. Klä sig
5. Hysteriskt väsa till mig att inte öppna dörren förrens han är påklädd
6. Lugna ner sig
7. Torka svetten i pannan
8. Slå sig ner i soffan igen och se avslappnad och chill ut
Total tidsåtgång ungefär 25 minuter. Jag brukar öppna mellan 3 & 4. Det är sällan folk väntar på trappan i 25 minuter.
Ibland kommer dom rakt upp på altanen och kliver in i vardagsrummet. Tänk dig! Då han har kallingar, t-shirt OCH shorts i säkert två timmar på sig efter att dom åkt.
(Jag tänker mig att det är lite samma i husvagn som på båt? Man “åker förbi”, lyser det så tittar man in oavsett tidpunkt för “det är semester” å då är man jävligt pigg och social bara för det!?)
Victoria says:
Mmm…folk tror att man blir social när man har semester. Själv blir jag eremit och hatar beteendet. Klart det måste vara lika illa i husvagn, om den står hemma på gården. Här känns det som att kompisar tror att flytt till båt innebär instant umgänge och utskänkningstillstånd. Typ.
Knackar det hemma (eller här) så är maken också en kalsongkille. Med skillnaden att han helt sonika struntar i att ta på sig och gärna släpper in folk medan han fortfarande knatar omkring i kallingarna. Senast imorse gick han obekymrat ut i kallingar direkt från sängen för att säga hejdå till våra besökare som lånat lägenheten en vecka. Det där med svetten hänger med också, men han kan inte göra något åt det, och ser definitivt aldrig avslappnad och chill ut 😉
Helena says:
Jag som jobbar med folk, sjukt folk, dagligen hatar människor på min semester. Låt mig va!
Victoria says:
Du, säg inget till någon, men jag jobbar också med sjukt folk. Det där med kunder är så jävla överskattat. Jag måste ju vara trevlig på arbetstid. Kunder är sjukt sjuka.
Maria says:
Haha, 10 poäng på det! Vi (min make o jag) har en butik tillsammans och vi är så osociala när vi är lediga så det är helt stört. Egentligen är vi väldigt sociala och utåtriktade men när man ger 110% på jobbet så finns det inget kvar till lediga dagar. Vad är det för liv man lever egentligen??? Nej, en hydda med basttak på en öde ö det hade varit drömmen det 😉
Victoria says:
Som jag håller med. Jag är också svinsocial i normala fall, både på jobbet och privat, men folkskygg och människohatare på semestern.
B-M says:
Låter lite som att ha sommarstuga…. Det är första året vi har det, och precis ALLA känner att de måste svänga förbi på en kaffe/grill etc
Jag är sjukt trött på folk nu efter 2 veckor här, så när semestern är slut kommer jag väl att klippa till någon kollega som försöker fråga hur jag haft det 😉
Som om inte det vore nog så köpte vi stugan av svärfar… BIG MISTAKE! Han “kommer förbi” 4-5 ggr/vecka och kollar om vi har gjort nåt… GAH!!!
I dag åkte de senaste nattgästerna vid lunchtid, och än så länge har inga nya besökare dykt upp. Men hey, klockan är ju bara strax efter 18 så än finns det tid. Det känns som att driva ett jäkla Bed & Breakfast-ställe ibland…
Nästa sommar kan jag tänka mig 4 veckor i Spanien i stället 🙂
Victoria says:
Åh herreminskapare. Ja, somliga tycker ju det är SÅ käckt att ha kompis med sommarstuga som man kan hälsa på. Så avkopplande. För gästerna. Trodde åtminstone det var lite bättre med sommarstuga. Men tydligen inte.
Mitt värsta hittills var en helg på båten med en gammal kompis till maken och hans fru som jag aldrig hade träffat. Han frågade om de kunde komma upp en helg och åka “hit och dit” enligt hans instruktioner. För det första betalade vi allt, de erbjöd sig inte att betala varken diesel eller hamnavgifter. För det andra var frun en satans avkomma och gnällde precis hela helgen så jag fick tejpa igen truten på mig själv så jag inte skulle säga dumma saker.
Och så hade de dessutom bjudit in sig själva.
Jag brukar inte ens fundera över vem som betalar vad men detta retar mig fortfarande och bara att skriva det får mig att behöva droger i form av blodtryckssänkande.
Människohatare som sagt.
Jag lider med dig.
fru M says:
Läste ngngång ngnstans en jättebra lista på ett antal punkter man kunde ta till för att bli av med oinbjudna “gäster”..
Typ
Låtsas dra igång måla hus, dränera el dyl projekt
Åh va bra att ni kan passa barnen så vi kan få en åka på löööveweekeend.
Göra storhandling tillsammans o “glömma plånboken” när det gäller medvetna snyltare etc
Osocial så det förslår på semestern oxå, trött på människor…tack o lov är det bara bra folk och få som vågar sig hem till oss 😉
Victoria says:
Haha, ja det låter som bra punkter. I fallet med storirritararen som jag inte dryftat än är problemet att han gör det. Han lagar våra båtar och donar och grejar. Allt för att slippa vara ensam i hans fall. Då hjälper det fan inte.
Men det låter ju som att alla vi kan semestra ihop. Bara vi har varsin liggplats med böcker, filmer och mat.
PetraH says:
Tur att man läste just detta inlägget innan man drog norrut längst kusten med avslut i S-stad 😉
Victoria says:
Kan du ge dig på, för jag hade inte släppt ombord dig 😉
Annika K says:
Men hur är folk funtade som bjuder in sig på det viset?
Vare sig det är båt,husvagn eller sommarstuga.
Nä fy fan :/