Varför nöja sig liksom?
Först åt jag en bägare med en lakritskula i botten, mjukglass ovanpå och sedan chokladsås. Det var knappt så jag mindes hur det smakade, men det var förstås ljuvlighet i pappform.
Sen gick jag överbord lite, och hämtade en portion marängsuisse. En stor en.
Och så var jag i himmelriket en stund till.
Idag är jag lite indisponibel efter att ha laktoschockat kroppen.
Så värt det.
Och, nu vet jag varför vi (jag) inte velat flytta till båten så tidigt i år.
Igår vaknade jag till hinkvis med vatten från himlen och världens åskoväder. Lite senare blev det helt fantastiskt, klarblå himmel, elva miljoner grader varmt och förvånansvärt lite vind. Helt ärligt så blev jag nästan lite besviken eftersom jag hade tänkt att ligga pladask hela dagen i regnet och läsa. Båt gör mig trött. Båt gör mig även galen, jag skall förklara.
Men först. Dag två i samma post-frukostställning.
Fantastiskt vad samarbetsovilligt håret har blivit på bara två nätter. Och jag har inte badat ett endaste dugg. Jag kommer se ut som ett penntroll/Don King snabbare än planerat i den här takten.
Nu, ett dilemma, och en anledning till att båtboende gör mig galen (medan vi är i stan). Bor man i hus eller lägenhet är det sällsynt att folk bara dyker upp utan att ringa innan. Inte ens i en liten stad. Men att ha båt är som att bo på en flytande välkommen in-matta. Att bo på båt betyder att folk tar sig en sväng förbi när de skall gå till krogen, när de går hem från krogen, om de sitter uttråkade hemma, är på hundpromenad och ändå är i krokarna. Om EN person gör det en gång i veckan tycker ju inte den personen att de är påträngande, men det finns ju en uppsjö av “EN” person. Vilket genererar mycket besök men olika personer.
Igår till exempel. Först hade vi planerat besök och en dag på sjön med en kompisfamilj. De har för övrigt världens coolaste tvååring. Han kan inte se vatten utan att gå bananas och vilja bada. Allt det vatten han såg från båten igår gjorde honom så jäkla frustrerad. För honom var det ju ett gigantiskt slöseri med vatten att bara se det och inte få bada, så han satt och gallskrek “BADA” oavbrutet i en timma. Så vi ankrade, ungen hade flytväst, och vi slängde i honom. På riktigt, det var hans grej, att bara kliva rätt ut i vatten. Går inte ens att beskriva lyckan och nöjdheten i ögonen på honom. Sen var det sysselsättningen, kasta i – plocka upp. Kast med litet barn. Gissa hur förbannad han var när ingen orkade mer och vi hade gjort det 234823482 gånger. Jag har aldrig någonsin sett en sådan badnymf. Definitivt inte i den åldern. Som är okay med att bli ikastad med ett snöre i flytvästen?
Nåväl. Efter en heldag med socialiserande, och vid hemmabrygga igen runt tiosnåret på kvällen är man rätt trött. Man vill pilla navelludd och göra inget alls. Inte tänka intelligenta tankar och få nobelpris, inte röra sig mer än för att gå på toa. Bara chilla.
Jomen försök med det på den här jävla välkommen in-mattan. Först hann jag chilla i tio minuter, så dök en polare upp och bjöd in sig själv (en jag visserligen känner så väl att jag hade kunnat be honom fara åt helvete – men jag var storsint). Sen kom kompisen på grannbåten och skulle bara komma ombord och säga hej och ta en öl. Klockan ett halvlåg maken på soffan och blinkade väldigt mycket, tiden ögonen var stängda mellan varje blinkning var längre än öppettiden. Då kom en sjukt påträngande typ (mer om honom senare = annat dilemma jag behöver hjälp att hantera), stoppade in huvudet genom fönstret och sa:
– Men det är väl okay om vi bjuder in oss på en liten sängfösare.
Tack och lov att han jag delar möbler (och båt) med faktiskt sa att han inte orkade. Hade han inte gjort det hade jag tagit den ena och slagit den andra med.
Överför ovanstående till en verklighet i hus/lägenhet. Att det mellan klockan tio och ett på natten är drop-in med svängdörr. Att någon mitt i natten står i ditt öppna fönster och utgår ifrån att de kan komma in och bli bjuden på något.
Det är ju fan inte normalt.
Idag SKALL jag chilla. Kommer en enda obehörig i närheten av båten startar jag och kör iväg. Det är trist väder och det betyder vila, läsa och äta. Gärna mycket ost. Det betyder inte att man skall underhålla varenda människa man känner och även inte känner.
Maken är safe för stunden med andra ord. Jag är så pissed på alla andra att jag inte har tid att vara förbannad på honom med, men jag lämnar inga garantier.
Om jag orkar skall jag ställa dilemmafrågan om den konstiga personen senare. Orkar jag inte så vet ni att jag befinner mig i horisontalläge med en bok/iPad/TV/ost.
Första sommaren på båten som riktig klimakteriekärring. Kan bli hur spännande som helst.
Och vad ni än gör. Kom för fan inte hit.
(Trist väder = ligga. Inte MED någon, det är alldeles för energikrävande)
Vi gick på semester igår som sagt. Inatt sov vi första semesternatten på båten, och där skall vi spendera de kommande tre veckorna tillsammans.
Det hade nästan varit lättare att ha en tävling om hur lång tid efter semesterstart (17:00 igår) som det tog att bli osams.
Man kan ju för all del gissa för skoj skull bara.
Fast det är så jäkla mycket roligare att läsa solglasögonhistorierna. Jag skrattar fortfarande så tårarna trillar åt barnen som kissar på grannhunden. En historia som bara ger och ger.
Och det är fortfarande lika kul med sökorden. Vem i hela friden söker på “pungkulor som stressbollar”?
Oerhört underhållande. Nu skall jag äta frulle och vänta på att den peruanska panflöjtsspelaren sätter igång.
Godmorgon.
Nu blev jag akut less på mig själv. Vilket händer oftare än man kan tro eftersom jag även är fullt upptagen med att vara less på han den där jag delar möblemanget med.
Jo förresten, han körde upp igår kväll, shejpade lägenheten och sen åkte vi till Gbg ihop med tuppen imorse. Så går det när man är tanklös (korkad).
ENDA anledningen till att jag åkte med ner var att jag har läkartid på fredag. Och att jag som bonus hade tänkt träffa P i veckan eftersom jag varit så himla busy med att sitta i Strömstad och klimakterietjura att det inte blivit av. Från början var inte läkartiden så himla viktig, men i tisdags morse vaknade jag med fler medelålderskrämpor. Därav handskenan. Jag har sockerdricka i högerhanden och den stensover på morgonen. Varje morgon, och sen är den bara “kolsyrad” resten av dagen. Då blev läkartiden lite viktigare.
Först ringde jag till läkarplejset för att dubbelkolla min tid. Det är en nyutvecklad mani, sedan jag stressade dit en dag för tidigt härförleden (samma dag som jag lade permobilen ner på torget). Tiden är inte imorgon, den är på fucking onsdag nästa vecka. Så BRA att jag har skrivit den 26:e i min kalender? Tur att jag har utvecklat just den manin?
Sedan ringde jag till mannen som står mig SÅ nära och som jag är SÅ betuttad i (jo, jag är det – också – men kanske inte så många timmar per dag, ju fler år ihop desto färre timmar kärlek per dag/vecka/månad). Ett samtal för att vara svinsnäll. Såg att han hade glömt jobbnycklarna i bilen, bilen står här, de är bara två på jobbet och han måste ha något att låsa med och han går alltid sist. Det är inte första gången som han glömt nycklarna, fått låsa inifrån, krypa ut genom ett fönster, köra hem, hämta nycklar och köra tillbaka för att låsa, larma och stänga på riktigt. Jag skulle vara en riktigt ädel fru och göra dagens goda gärning. Så han har en chans att låna någon annans nycklar. Sånt som goda fruar gör.
Och så skulle jag berätta att jag hade tagit fel på läkartid, vilket då fuckar upp första semesterveckan, men jag vill inte gå till det som kallas slakthuset uppe i den där västkuststaden. De kommer skicka mig vidare ändå så allt kommer ta en miljard gånger så lång tid som att åka T o R Gbg över onsdagen. Men ändå, en fuck up. Jag hade liksom inte räknat med sockerdricka i den handen. Kan ändå inte semestra med useless högerhand.
Jag hann säga (efter att ha glatt honom med nyckelbeskedet och gjort så att han slipper krypa genom fönster och åka kors och tvärs):
– Jo, och den där läkartiden för handen imorgon, den är fel. Den är på onsdag...och…
– MEN…det är ju på semestern, hur skall du lösa det? Och JUST DET…när är det du skall vara hos revisorn? Revisorn har du SÄKERT missat också? Har du missat revisorn?
Och PANG så tog mitt tålamod slut. Nytt personbästa faktiskt.
Först var jag jävligt irriterad på mig själv för att jag skrivit fel dag. Sen tyckte jag att jag var snällare än snällast som noterat att han inte hade nycklar när han inte själv märkt det. Efter det var det inte läge att börja prata om revisorn och avbryta mig mitt i en mening.
Mina sista ord innan jag var så mogen att jag slängde luren i örat på honom?
– JAMEN SÅ FINT ATT DU FOKUSERAR PÅ REVISORN, OCH BARA REVISORN NÄR JAG HAR EXAKT NOLL KÄNSEL I HANDEN. VÄLDIGT ARTIGT ATT AVBRYTA MIG NÄR JAG PRATAR OM LÄKARBESÖKET OCKSÅ, MEN JAG ANTAR ATT REVISORN ÄR VIIIIIKTIGARE! SIST JAG KOLLADE ÄR VI TVÅ OM FÖRETAGANDET!
Och sen la jag på. Som sagt, nytt personbästa.
Det skulle kunna hända att ytterligare en anledning till det är att jag för andra gången faktiskt mixat ihop lite tider och missat den arga revisorn igen. För när jag kollade så hade jag skrivit upp honom på onsdag. Men det var visst förra onsdagen. Eller så har någon varit inne och hijackat min kalender och bytt plats på massa saker.
Finns dock inte en chans över min döda och lemlästade kropp att jag erkänner det för maken.
Aldrig.
Jag är ju fullkomligt perfekt i alla avseenden.
Framför allt är jag väldigt jämn i humöret.
Men bland det roligaste med att blogga igen är sökorden som får random folk att hamna på bloggen.
Den här skulle kunna vara skojigast hittills:
Av den enkla anledningen att den kan jag ju faktiskt hjälpa till med. Och jag hoppas att personen som sökte på “hur få motion i permobil” faktiskt fattade hur grymt bra en permo är för styrketräning. Som bänkpress, fast jag inte har kommit upp i permobilklass ännu, eftersom jag fortfarande inte får upp den själv och även envisas med att fortsätta lägga den ner stillastående.
Annars kommer en repetition. Parkera. Var ett klantarsel och kom åt knappen som håller framhjulen låsta. Vält långsamt med permobilen över dig. Motionen kommer när den skall lyftas. Särskilt om du gör det på en öde väg utan en människa inom synhåll. Då hade jag ju träningsvärk i armarna i flera dagar efteråt.
Mer praktiskt, men mer pinsamt är ju torgvältningar. Många som kommer till undsättning, men betydligt mer skämmigt. För det borde ju vara ganska omöjligt att göra det så många gånger som jag har gjort det. Men som sagt, sjukt bra motion.
Repetitionsbild.
Jag har även haft orden “kissa i spanx”. Men där var jag nog inte behjälplig. För det har jag inte testat, bara förvånat konstaterat att de är grenlösa.
Jag önskar personen som behövde kissa i Spanx all lycka. Och ser gärna någon slags återkoppling. För nu blev även jag nyfiken.
Godmorgon!