Först och främst går jag på Lena C:s linje och delar ut ett skavsårsplåster, nya skor och knatande mellan alla dessa all inclusive-restauranger är jobbigt.
Och sen fortsätter jag att skratta så jag gråter åt nattens kommentar. Cigarrprovning med nioåringar och män som kallar sig Hot Chocolate.
Jag är nykter. Och pisstrött.
Det kan inte bara vara jag som sover inget alls när det är fullmåne?
Eller så är jag latent varulv(inna). Vilket förvisso skulle förklara en hel del.
Ska’re va så här?
Jag tror vi har en gemensam kamrat ni och jag. En som, trots att hon så jävla väl vet att jag bor i Strömstad, ändå envisas med att kalla det Strömsund. Och Göteborg har blivit Vetlanda. Hennes man kommer från en liten pytteort i Västergötland, men jag misstänker att frun fortfarande tror att det är Småland.
Ni vet vem jag snackar om eller?
Handikappet visar sig dock bara när hon måste ta sig utanför Stockholm, för i hufvudstaden med förorter har hon järnkoll. Väldigt fascinerande med tanke på att hon kan åka ner till Sundsvall och upp till Malmö, utan problem (det sistnämnda har jag från väldigt säker och glatt skvallrande källa hehe).
Nu är ett besök i Borlänge på tapeten, som ni redan vet om ni har koll på henne. Och dit skall både jag och den lätt geografiskt handikappade. Ihop. Och även Christina Stielli. Hur, var, när och varför skall vi prata om så småningom, men jag hoppas verkligen att både karta och GPS kommer vara involverade i…somligas planering.
Vad vill jag säga med det här? Jo, om vi kan sy ihop det här så vill jag poängtera att det självklart är jag som skall stå i rampljuset (vill ni se en stjärna se på mig…remember?).
Eller näe. Men däremot vill jag slå ett slag för Christina. Av alla miljoners miljarders föreläsningar jag har varit på under mitt…unga…liv, så har ALLA varit dödstrista. Förutom Christinas. Jag är rätt svårflirtad, men hon tog mig med storm. Jag trodde inte ens det var möjligt att pendla mellan att garva så jag grinar till att grina så jag grinar inom loppet av bara några sekunder.
Hon måste komma ifrån en “fabrik” där de tillverkar människor med den magiska förmågan att fånga en publik. Hon och…kanske Robbie Williams?
När, var och hur det nu blir, ta chansen. För Mona är faktiskt lika jävla rolig om hon bara hittar dit.
Mig får ni på köpet, som en slags nitlott. Eller jumbo. För all del Dumbo? Men det får ni bara leva med.
Det här var nog egentligen inte så mycket mer än ett hyllningsinlägg till Christina. Och Mona.
Men ni kan väl kila in på Monas blogg och verkligen försäkra er om att hon vet var Borlänge ligger någonstans?
Jomen jo, jag ringde maken igår, som inte svarade.
Då hade jag redan arbetat upp lite dramaqueen för att JAG för en gång skull kom ihåg det, och tyckte det var viktigt.
Så jag skickade bara ett sms (så töntigt att jag skäms, vad är jag…14 år?) “Grattis på bröllopsdagen – jag försökte iaf ringa”. Inget mer.
Den där jag gratulerade ringde upp efter några minuter men, för sent. Då var det redan “Hell hath no fury like a woman scorned”. Och dra åt skogen vad scorned jag var.
När vi hade pratat klart gick jag och la mig, svintidigt igen, och kollade på något romantiskt hollywooddravel medan jag nickade och hummade till filmen “jasså jahaja, det KAN alltså vara så HÄR, rosa fluff och vita springare minsann”.
Väldigt sansat av mig.
Som sardiner på melonen vaknade jag till den här kommentaren (bland många andra), från somliga läsare. Först läste jag och kollade ut genom fönstret medan händerna började tillverka en strypsnara av sig själva, och sen började jag gapskratta.
Har jag sagt att jag behöver semester eller?
Karin, du är skyldig mig en hunka. Han har varken läst det finstilta, läst överhuvudtaget eller kommit ihåg.
Linn, om det är du som läser mig ifrån Dominikanska vill jag bara säga att jag gråter lite av avundsjuka varje gång jag ser flaggan i statistiken (fast JO jag hoppas att det är en finfin semester och hoppas att “Betsy” håller dig sällskap).
Och apropå flaggor. Vilka är ni som är i Thailand och alla andra varma ställen? Jag kan leva med norska, danska och till och med holländska flaggor. Men semesterställen? Jag primalskriker (inombords, det blir så otrevligt i ett lyhört lägenhetshus annars).
Herregud som jag behöver semester.