I väntan på skiten

Jag har letat ihjäl mig efter gammalt inlägg när maken sket på sig två semestrar i rad, utan att hitta något. Det enda jag hittade var att jag, i ett inlägg, hade nämnt sådär i förbifarten att han hade fisit en hjärtformad fläck på lakanet och då menade att “allt under en tesked räknas som fis” medan jag var VANSINNIG.

Det är alltså det enda jag hittar om det, vilket verkar helt orimligt. Men då får jag ju bara helt enkelt skriva om det. Eller om jag inte har skrivit om det så får jag skriva OM det. Jamen ni hajar. Det kommer i vilket fall som helst ta en stund och jag tänker att ni kanske inte vill ha hjärtformad skit serverad till frukost. Så ni får det någon gång under morgondagen, men inte före frukost.

Under tiden kan ni få njuta av dagens “förbrukningsvaruinköp”. Det vill säga, besöket hos Jessica som återigen fick fria händer att skapa konstverk av mina naglar. Vi kämpar med att få till en kväll med nagelfix och skitsnack, men nu gör ju inte människan annat än att jobba och spendera fritiden med att tävla i nageltrixande. Sist jag var där hade hon ju precis sopat hem tre medaljer i nagel-OS i London och den här gången hängde en sprillans ny silvermedalj från…hmmm…någon stor tävling i Tyskland om jag inte minns helt fel. Jag kan ha råkat glömma fråga eftersom jag fastnade med ögonen i medaljblinget.

Hon är verkligen duktig på riktigt.

Och så här blev det idag.

nails2

Jag är som vanligt supahdupahnöjd.

Och ni måste ju faktiskt verkligen se detaljerna.

nails3

Så JÄKLA snyggt.

Även första gången jag har den formen på naglarna. Jag har ju alltid “kantiga” naglar, men har ju testat stiletto (som jag älskade). Däremot har jag aldrig haft droppformade tidigare.

Jag älskar de små rara spindlarna som bryter av mot det svart/vit/silvriga.

Är ni någonsin i den här stan så måste ni ta ett besök hos Jessica, hon utför mirakel. Att jag säger det borde ju säga allt, jag som aldrig någonsin övermindödakropp skulle låta någon annan komma i närheten av mina naglar blir nu bara mer och mer modig.

Och ja, vi SKALL få ihop en träff med nagelfix och skitsnack. I Göteborg. När hon har en paus i flängandet mellan nageltävlingar.

Någon verkar ju ha bestämt att Stockholm är Sveriges centralort och att allt kul skall hända där. Nu bestämmer jag att det inte skall vara så mer, det är hög tid att något händer på västkusten faktiskt.

HÖG tid.

Montazamis Hämnd?

Jag måste faktiskt erkänna att jag fortfarande småfnissar (okay, gapskrattar) när jag tänker på gårdagens avsnitt av SHF och Montazamis kommentar om korvar och kalsonger (låter som en fars med Stefan och Krister). Att man faktiskt har korv både där fram och där bak i kalsongerna.

En del har även korv på armen.

tatueringBilden lånad härifrån

 

Min första tanke var att det ju är sant ibland. Eftersom maken hade just korv både där bak och där fram två båtsemestrar i rad.

Har jag verkligen aldrig berättat om att han lyckades skita på sig en gång per semester två år i rad?

Det har jag väl?

Den ena gången var jätterolig (eftersom han var i en affär och handlade verktygssaker) och den andra gången blev jag svinarg (för då var han i sängen).

Om jag INTE har berättat det är det något som ni överhuvudtaget vill höra?

Alla har ju inte lika kass humor som jag menar jag, jag har aldrig kommit ur kiss- och bajsåldern och är på ungefär samma nivå som en sexåring.

Jaha…det är TISDAG…

… och idag är jag här.

Idag tänker jag även vara med och titta och engagera mig.

Förra veckan var nog första veckan någonsin som jag skrev ett inlägg och tänkte titta men istället stensomnade. Före klockan åtta liksom?

Men jag har såklart kollat ikapp, med fniss och skämskudde. Det var dock inte i närheten av lika kul att titta på ensam. Varenda grej jag fnissade åt ville jag skriva ända tills jag insåg att det inte fanns någon att skriva med för ni hade redan sett det.

Hand upp alla som kommer köpa Gunillas bok?

Givetvis i rent undersökningssyfte.

Inte alls för att jag är sjukligt nyfiken på vad hon kommer ljuga ihop för flashigt liv.

Nu kör vi va?

Riktad reklam men nu förföljer NI mig

Ni vet ju redan att man är förföljd av reklam. Och att tekniken känns så förfinad att det räcker att man så mycket som funderar över att man kanske eventuellt någon gång i framtiden skulle kunna tänka sig att köpa något, så vips dyker det upp i reklamfälten på google och facebook och gudvetvarmer. Jag bara går och väntar på att det skall bli så modernt att mina saker dyker upp på reklampelare på gatan när just jag går förbi.

I vilket fall som helst så är reklamen generellt sådär mer trevlig numera än vad den var tidigare när jag bara fick reklam för stödstrumpor och andra åldersrelaterade hjälpmedel.

MEN! Nu råkar jag ju veta att Bibbi köpte nya skor härförleden. Och att jag tyckte de var snygga.

Det var ju ett par veckor sen.

Gissa vem som fortfarande möts av Bibbis skor VARJE dag.

Screen Shot 2014-11-17 at 10.36.23

Och Lisbeths tips på jumpsuit som slutade med att jag köpte en egen. Före köpstoppet.

Så jo, nu känns det verkligen som att ni är med överallt och hela tiden.

Men det känns även som ett rätt bra bevis på att jag inte har googlat eller funderat över att köpa andra saker under köpstoppet, och det torde väl vara lite imponerande ändå?

Sist jag fick annans reklam var när Admin Anka hade köpt en bärjacka. Vilket jag inte hade en aning om vad det var, men den var urpraktisk och jättefin och det där med “bär” betydde inte att man skulle ha den när man var ute i skogen och plockade bär utan att man kunde bära med sig sin bäbis under jackan.

Så. Himla. Rart.

Och jag skulle jättegärna vilja ha en själv och bära omkring hundarna under jackan när det regnar lite.

Men när vi ändå pratar om Admin Anka så tänker jag komma med den VÄLDIGT goda nyheten att hon faktiskt bloggar.

Jag misstänker att hon blev väldigt sugen när hon var barnvakt åt FitterBittan i en vecka.

Så…här är adressen...www.gustavasofia.com.

Nu kan ni överge mig allihop och dra till henne.

T’was nice knowing you all.

(KOM IHÅG HOLLYWOODFRUAR OCH SKÄMSKUDDE IKVÄLL)

Nu skall vi leka “gömma nyckeln”

Jag berättade ju för inte så längesedan om de där små käcka pryttlarna man kan sätta lite varstans, som exempelvis nyckelknippan, och sen hålla koll på nycklarna genom en app i telefonen. Kolla det här inlägget.

Idag låg de i brevlådan och jag öppnade paketet, stirrade på dem och funderade på vilka fyra grejor jag letar oftast efter. Jag letar ju liksom efter allt, hela tiden, så det får bli en prioriteringsfråga.

IMG_5488

Välja fyra saker av allt jag äger alltså? Man skulle kunna kalla det en utmaning modell större. Eller ilandsproblem om man är illvilligt lagd.

Så jag började med nycklarna, tänkte att det måste väl ändå vara himla praktiskt och jag spenderar väldigt mycket tid åt att leta efter just nycklarna.

Då blev det verkligen skitspännande efter att ha installerat appen och jag kunde börja leka just gömma nyckeln medan telefonen talade om för mig om jag var så långt ifrån att det var svinkallt eller så nära att det var brännande hett. När jag hade lekt klart såg det ut så här.

IMG_5490

Då låg nycklarna alldeles bredvid mig. Och den lilla fyrkantiga brickan spelade en glad trudelutt. Ifall jag inte hade sett dem utan de kanske hade legat under soffan eller mellan soffkuddarna.

Extra underhållande blev det att få lite olika ledtrådar medan jag “letade”. Hintar är alltid skojigt när man leker.

Nu har jag tre kvar som skall placeras på saker utvalda med omsorg. En vet jag redan. Korthållaren. Givetvis den förbaskade korthållaren. Då har jag bara två kvar.

Första funderingen är hur exakt jag skall kunna fatta ett beslut om vilka två av alla mina högt älskade saker jag spenderar ohemult mycket tid att leta efter som skall få äran att bli utvalda. Efter ordentlig självrannsakan kommer ju såklart glasögon väldigt högt på listan över “saker jag letar efter skitofta, skitlänge och som är skitviktiga” och då undrar jag ju givetvis om mina glasögon kanske inte ser tillräckligt annorlunda ut redan?

Funkar det verkligen att sätta en Tile på dem?

IMG_5495

Har jag lite taskig självinsikt om jag faktiskt tycker att det där var en av mina bättre idéer?

Om det nu skulle vara så kanske jag kan skaffa mig ytterligare ett senilsnöre och hänga Tilen på snöret istället?

Men då kommer ju problemet, jag har nu totalt sju par glasögon som jag använder. Även om det är just dessa som jag använder mest numera (det måste jag säga, det trodde jag ALDRIG, men det gör jag – de här glajjorna sitter på i princip dygnet runt).

En Tile kvar. Nycklar lösta, korthållare löst och ett par glajjor lösta.

Jag får ju stressklåda bara av att inse var jag skulle behöva sätta den någonstans. För på min fyra i topp-listan över saker jag letar efter innan jag skall springa ut genom dörren förutom nämnda och lösta prylar är ju såklart telefonskrället.

Någon som har lust att förklara hur jag skall kunna sätta en Tile på telefonen när jag behöver telefonen för att kunna hitta telefonen?

Det, mina vänner, är vad jag kallar ett delikat problem. Alternativt ett Moment 22.

Sen inser jag att jag kommer behöva köpa till ungefär 58 stycken Tiles till.

Herregud, om det är så här illa nu hur skall det då bli när jag blir (ännu) äldre?

Och så undrar jag hur många telefonen klarar att hålla reda på innan den dör batteribristdöden bara av de häringa letningshjälpprylarna?

Så många frågor, så lite svar. Det här skulle ju underlätta livet, inte försvåra det.

Men satan i gågatan vilken fiffig idé det här var för oss som letar efter allt mest hela tiden.