“… Back in black, I hit the sack
I’ve been too long, I’m glad to be back
Yes I’m, let loose from the noose
That’s kept me hanging about … ”

Väldigt valfritt att lyssna på temamusiken medan ni läser inlägget. Men ni får gärna. För låten är bra. Trots att det är AC/DC (shhh … jag kommer aldrig erkänna för maken att jag faktiskt gillar de äldre skivorna med AC/DC. Så länge han hatar Eminem och Robbie Williams kommer jag officiellt hata AC/DC – så det här pratar vi tyst om, okay?). Och temat stämmer väl rätt bra med min frånvaro. Särskilt refrängen om att yes och well I am back? Egentligen faktiskt endast refrängen nästan.

 

 

Nåväl. Jag har alltså haft bloggarsjukan. Vilket är en högst ospecifik sjuka eftersom den kan innefatta allt från brutna armar till lite jobbig omgivning. Sjukdomens största biverkning är att man helt enkelt inte kan blogga, men den är väldigt osmittsam. Och det är ju en fördel med tanke på hur snabbt virus, mask och andra sjukdomar sprids på nätet.

Den här gången handlade inte sjukan så mycket om mig som om andra i min närhet som det blev lite jobbigt för. Det gjorde att det blev extremt jobbigt för mig med. De senaste dagarna har ägnats åt att kämpa tillsammans, försöka få näsan ovanför vattenytan och nu känns det som att första steget och det hittills jobbigaste ligger bakom oss. Men ingen skall dö och ingen är allvarligt sjuk (såvitt jag vet, men då är det i så fall inget som har med bloggarsjukan att göra).

Det betyder ju egentligen att inget direkt KUL har hänt den senaste veckan, så det får bli en mjukstart. Och eftersom jag är lite Oldsbergsk till min läggning använder jag ordet “mjuk” som smidig övergång på en av de två saker jag har att berätta idag.

Att jag älskar Tempur kommer inte som en överraskning för de som känner mig. Det finns få saker i deras sortiment som jag inte har. Skulle det börja brinna skulle jag först rädda hundarna, sen handväskan och efter det skulle jag antagligen försöka släpa ut allt tempurigt ur lägenheten. Nu blir just det här ett litet sidospår för att jag inte minns om jag har berättat det här förut, men min absolut bästa tempursak är min ögonmask. Den är fullkomligt outstanding och oslagbar vid migränanfall.

Om ni aldrig någonsin har testat just den här ögonmasken tidigare och tror att den är som en vanlig ögonmask så tänk bara om. Den är inte som en vanlig ögonmask, den är en livräddare vid migränanfall och långresor. Den är mjuk, den går att justera så den inte släpper in så mycket som en strimma ljus och den är mjuk (sa jag det?). Min mentor PGW trodde inte riktigt på mig, sen fick hon en mask i present och efter det gick hon med mig i migräntempursekten och sen vet jag att hon i sin tur har gjort samma sak. Gett bort mask till migrändrabbad väninna och väninnans kommentar efter att ha använt den en gång var “åh herregud, nu är det ju nästan så jag längtar till nästa migränanfall”.

SÅ bra är den alltså. (Jag borde verkligen sponsras av just det här märket)

Nu kom jag av mig. Det var ju faktiskt inte masken jag skulle prata om egentligen.

Ett par veckor före köpstoppet råkade jag surfa på just nämnda märkes hemsida och upptäckte att de har börjat tillverka en grej som jag har velat ha hur länge som helst. En sån där stor kilformad sak som man kan sittluta sig på i sängen och i soffan. Nu är det lätt att tro att sådana är enkla att hitta, men se det är det inte. För jag hade en gammal, inköpt för ett tiotal år sedan efter att då ha letat ihjäl mig, den är skitful och hemmagjord av snubbe med sängkiltillverkning som en väldigt udda hobby. Ytterst lite stoppning, väldigt mycket plywood och klädd i vintergatans mest opraktiska vita tyg. Helt enkelt svinobekväm och ful. En sådan kudde vill man ju ha för att gotta till sig mot, inte ligga mot vitklädd plywood i 45 graders vinkel utan att kunna justera liggningen överhuvudtaget.

Att upptäcka att Tempur hade börjat tillverka sådana i material med bättre minnesfunktion än maken någonsin kommer få är ju en våt dröm och ännu våtare blev den när den fanns i grått. Nästan samma färg som soffan. Men det var beställningsvara och även mitt minne lämnar eventuellt en del att önska, för jag hade glömt att jag hade beställt den.

Den kom i förrgår och nu står den här.

Enda skillnaden på realtid och bilden är att jag ligger på den medan jag skriver det här.

Herregud, det var ju som att köpa en ny soffa utan att köpa en ny soffa. Jag har just tagit liggjobb till en helt ny nivå. För ja, nu kan jag helt ärligt säga att jag ligger på jobbet, jag ligger bara inte MED någon. Och så har jag sämre betalt än de som liggjobbar på riktigt.

Och så avslutades veckan med att jag öppnade en present från PGW. En tröja som jag haft span på hur länge som helst men inte fått tummen ur att köpa och nu med köpstoppet var det ju bara att glömma.

Då är det tur att man får ta emot presenter. Särskilt roligt att presenten är från den som är min mest ivriga påhejare när det gäller just köpstoppet.

Den här tröjan kommer jag ha på mig idag.

Och det skall bli skitintressant att se hur många som faktiskt tar illa vid sig.

Men jag är ju åtminstone ärlig i min klädsel.

Jag har ovanan att döma folk av just nämnda anledning.

Räck upp handen alla som blir skitavis och vill ha en likadan?

Avslutningsvis vill jag skicka ett gigantiskt tack till Admin Anka som skött bloggen med bravur.

Det har varit skitroligt att logga in på sin egen blogg och fnissa åt innehållet, det händer liksom aldrig annars 🙂

Och så har jag såklart längtat efter er.