För idag var den stora dagen. Och skrället sjönk inte, allt fungerade om man bortser från att de hade glömt att installera en väldigt viktig del (impellern för de som är intresserade) vilket fick lösas akut. Hon är numera putsad, målad och fejad. En liten man från byn har plastat alla skador någon av oss (vem som åstadkommit vilken skada har vi valt att inte komma ihåg) har gjort under åren. Jag minns bara en av mina skador, och det var när jag blev fartblind i den lilla gula racerbåten och skulle lägga till vid badbryggan på båten när vi låg på svaj.
I tron att min fart var nästan noll och baklänges dammade jag rakt in i ankarspelet i flera knop innan jag fick i backen. Ankarspelet vek sig på mitten och gjorde ett fult hål i skrovet (pyttelitet, det var värre med ankarspelet). Det var vår första skada på alldeles skinande nya båten och maken och jag pratade överhuvudtaget inte med varandra alls på flera dagar. Inget hjälpte, inte ens att jag sa förlåt massvis av gånger, för han hörde det inte över sin tordönstämma fullt upptagen med att banna som en hund. Jag var mest bara spak. För jag gjorde även ett tjusigt bonushål i den lilla gula båten med.
Nu hade vi så många små fiffiga hål och skrapmärken i skrovet att vi till och med blev förvånade över att vi inte riktigt kom ihåg vad vem av oss hade gjort och när.
Vi är i alla fall eniga om att båtar och berg inte är en fantastisk kombination. Men det kommer hända igen. Det finns bara två olika slags sjömän, de som har gått på grund och de som kommer att göra det.
Givetvis blåser det småjävlar, regnet hänger i luften och jag frös som en liten gås där jag stod på bryggan. Gåshud hade jag i alla fall, det kompletterar mina knottbett så tjusigt.
Med det sagt ber jag om ursäkt på förhand för årtusendets sämsta midsommar. Nu är det slut på 30-gradig värme och bleke, immiga roséglas i motljus och långa grillkvällar.
Någon som känner igen loggan på dörren in mot akterdäck sådär spontant förresten? Orimligt underhållande och det viktigaste vi har, klistermärket beställdes innan bläcket på köpekontraktet hade torkat.
Före det var jag och fick mina naglar omhändertagna av Jessica, som äntligen har kommit tillbaka till stan lite då och då i alla fall. Tillräckligt ofta för att naglarna inte behöver se ut som skräp längre och den här gången blev det en underbar blandning. Plain Vanilla-rosa och ormskinn. Och nu ser jag att det inte syns så tydligt där som i verkligheten, så ni får helt enkelt bara tro mig när jag säger att det är det och dessutom väldigt snyggt.
Hade jag varit Zlatan hade det även varit en bild med riktigt diskret produktplacering.
Nu är det dags att binga med Psykopaten igen, lyssna på när vinden viner i fönstren, och jag har fått ett okay från kära bokhandeln att lotta ut en signerad psykopat. Boken är till och med redan signerad och redo. Jag måste bara klura på vad vi skall ha för tävling den här gången.
Hur många är med mig på bokbingon förresten?
