Category: Klimakteriekossan

Mannen med de suspekta foppatofflorna ni vet?

Han som är så sjukt stilsäker och modemedveten. Har järnkoll på vad han tar på sig och hur han tar på sig det. Eller inte.

Som om foppatofflorna inte vore nog, jag vet helt ärligt inte hur han klarar att klä på sig, för jag misstänker att han blundar under hela påklädningen. Dagen före jul när vi skulle på den där middagen jag inte hade kalkylerat med i tidsberäkningen såg jag att han hade sin pikétröja UT OCH IN när vi klev in i hissen till restaurangen. Han fick vända den snabbt som Stålmannen i sin telefonkiosk medan vi stod i hissen.

Hur är det möjligt?

Men det är vardagsmat i makens värld. Idag har han på sig en röd och en svart strumpa.

Och nej, han är inte färgblind. Han har bara lite taskig…inställning till det här med kläder.

Förutom idag tydligen.

Vi skall inte göra ett smack idag. Vi leker att det är en helt vanlig slappdag. Orkar inte ens laga mat så det blir pasta från kyldisken på Ica. Och TV som för en gång skull kommer vara okay på skithög volym, eftersom det är Litens första nyår och vi vet inte hur han kommer reagera på smällare och fyrverkerier än. Då är det bäst att låtsas att allt är som vanligt. Med andra ord ligger jag på soffan i OnePiece.

Maken tog med sig ett par jeans till lägenheten. När han går och lägger sig strösslar han kläder på golvet, och han verkar föredra badrumsgolvet som nattgarderob. Det är hans uppgift att göra rent kattlådan och görs inte det så kissar Mini på mjuka saker som ligger på badrumsgolvet. Hon pinkade på hans kläder förra veckan, och hon gjorde det idag. Katter är renliga typer.

Vän av ordning kan då genast konstatera att det där med lådan inte sköts med expertis.

Medan han (återigen) tvättade sitt enda par jeans tog han på sig sina mjukisbyxor och lade sig i soffan.

Ett par helt vanliga mörkblå mjukisbyxor. Inga muddar, ingen avvikande färg, inga konstigheter.

Men som jag har berättat tidigare, han är ingen mjukiskläderkille. Han byter inte om som normala människor när han kommer hem från jobbet, utan soffhänger i hårda läskiga jeans och jobbtröja/skjorta. Helt oförståeligt.

Då bad jag honom gå på promenad med hundarna, och fick svaret:

– Det kan jag inte, jag har inga byxor.

Fast jag såg ju att han hade byxor på sig. Och undrade om han hade tappat det totalt.

Då visar det sig att det inte finns en chans att MAN går ut i mjukisbyxor. Det var det värsta han kunde tänka sig. Sådana har man möjligen inomhus som nödbyxor när katten har pinkat på jeansen tydligen.

Japp. Han var dödligt allvarlig. Mannen som talar med Crocs kan inte tänka sig något värre än att visa sig bland folk i ett par vanliga mjukisbyxor. På riktigt. Han var så jäkla upprörd och skulle vänta till jeansen var klara i tvättstugan.

Folk reagerar över jeans och skitfula Crocs. Det finns inte ens janne att de reagerar över mjukisbrallor och hundkoppel.

Det bor tydligen en ytterst liten fashionista i honom. Långt långt inne. Och något så in i bänken fånig dessutom.

Och med de orden önskar jag er alla ett GOTT NYTT ÅR var ni än är och vad ni än gör.

Mig hittar ni på soffan med gaffeln i en plastburk.

Om fem och en halv timma är det 2014 och då går makens Ullareddeal ut.

2014 kan inte börja bättre.

Tack allihop för att ni hänger här inne och läser och pratar skit med mig.

Ni är helt fantastiska!