Om man får den här på mail av maken…

…betyder det att man borde kontakta någon slags skilsmässoadvokat eller?

bild 1

Sen kan man ju förvisso ifrågasätta vems barn Giftologen refererar till? Och vems utsago (forskningsrön) han/hon bygger sina åsiktsfakta på?

Avdelningen Folk Med Grammatikproblem Bör Inte Skriva Insändare Om Intelligens

Undrar dessutom om man blir mer korkad för varje tatuering med tanke på att bläcket kan skapa kronisk ointelligens?

Jamen jag älskar mina tatueringar. Och jag tror inte att jag är så himla talanglös faktiskt. Gift är jag med.

Men det kanske säger mer om maken än om mig för all del?

Jag är så trist att jag tråkar ut mig själv

Trappan är fusklagad (såklart) och maken har inte klippt några hundöron. Inte heller har han retat livet ur mig på…flera dagar. Bortsett från den senaste trappincidenten, men där börjar jag ju bli härdad.

Herregud, han är ju till och med hemma och går i vägen för mig var jag än rör mig, men har ändå inte lyckats promenera på mina nerver så värst mycket.

Antingen håller jag på att bli apatisk eller så…ve mig…har jag höjt ribban?

I vilket fall som helst. Det jag ville komma till var väl att ingen jäkel känner sig rolig när det regnar på tvären, är jämngrått dygnet runt och man bara jobbar, äter, skiter och sover. Lite för lite skitande i förhållande till ätandet bara.

Och det händer ju INGET.

Vilket antagligen snart kommer irritera mig så mycket att jag snart skriver ett inlägg om just…inget.

Jomen det var väl ungefär det jag ville säga.

Har ni det bra i alla fall?

Dagens öga och FLO!

Okay, inte skrika på mig nu för att jag inte varit hos läkaren. Men även om det kanske inte ser finfint ut så känns det lite bättre. Och det är ju en söndagmåndag idag, så det där med akuten känns…inte så attraktivt. Hade jag vaknat med ögat igenmurat eller sämre hade jag gått, och blir det sämre så lovar jag på heder och samvete att gå. Om inte annat så kommer mamma att tvinga mig eftersom hon kom till mässan och såg mig igår eftermiddag när jag blommade ut i tjusighet.

Men jag är kanske inte fullt så oattraktiv idag?

20140106-125957.jpg

Det känns i alla fall bättre. Och jag lovar att gå imorgon när det är normal vardag om det är lika svullet och rött.

Men nu till “flo”. SAOL måste ju ha rätt. Såklart. Vilket betyder att det finns dialektala tolkningar av just vattnet. För i norra Bohuslän är flo just…jamen…skyddat vatten? Om man kommer från öppet hav och går in bakom skyddande öar där vattnet är stilla så heter det flo.

Maken fick frågan imorse, och precis som jag tyckte han att det var svårförklarat, men han kunde säga ställen uppe i vår skärgård som är just flo. Och det står till och med i sjökorten. Då borde det ju vara ett hyfsat vedertaget ord. För det är ju ingen jäkla vattenpöl där?

20140106-142343.jpg

I viken vid pilen är jag uppvuxen sommartid. Det är därifrån farmor kommer och hennes hus vi har kvar. Sen är det skyddande öar, och utanför det är Kosterfjorden som är rätt öppet vatten. Jag har växt upp med meningen “inne på flo”. Det har även maken.

Då är ju frågan hur pass dialektalt det är med tanke på att beteckningen finns på sjökortet?

Och nedrans ME. Jag SA att det var svårt att förklara. Men jag VET att jag inte bara skrev “bleke” som förklaring. Jäkla asfaltshöna!

Jag ger mig ALDRIG.

Mvh, Väldigt Envis

Ni kan ta er vagelteori och köra upp den där solen inte skiner

För jag blir inte snyggare. Och det gör åt helvete ont.

Den här synen skrämde skiten ur mig när jag var uppe och kissade.

20140106-000644.jpg

Är det en vagel skall jag smörsteka alla mina hattar och äta dem med kattbajs som pålägg.

Nu skulle man haft Doktor Spjuver minsann.

Jag är ruskigt snygg.

Eller bara ruskig.

Tröttman, Liten och jag

Jag säger bara HERREGUD vad hundar jag har sett idag. Hade jag fått gissa så hade jag trott att alla jyckar i hela Sverige var på samma ställe. Gänghäng på mässan i Gbg.

Det var så många att känslan av att det skulle vara en bråkdel av alla som finns skulle innebära att det finns fler hundar än människor i det här landet.

Efter fem timmar i montern är jag bortom trött. Tillståndet är mer åt det vegeterande hållet.

Mässan var dock inte ensam bov i dramat. I ren skräck över att försova mig på grund av jetlag gick jag och bingade redan vid nio igår. Somnade kanske tio. Vaknade klockantvåmittinatten med ett rött öga som skavde och varade. Och sen blev jag tydligen livrädd för att försova mig (alarmet stod på sex), vilket gjorde att jag inte somnade om ett endaste dugg. Jag spenderade natten med att äta glass, dricka bubbelvatten och lyssna på ljudbok. En väldigt deprimerande ljudbok dessutom. Till det var dags att knata upp och förbereda.

Jamen grattis liksom. Jag gick från amerikansk östkusttid direkt till Thailands tidszon. Då blir man inte ett dugg piggare.

Men! Ljuspunkterna idag. Två ickesvikande läsare dök upp och gjorde både mig och Liten jätteglada. Mest mig, eftersom Liten var fullt upptagen med att med att nosa både trevliga och otrevliga flickor i rumpan.

Och då tar man kort. Lyssnar inte alls på muttrande i form av “passar inte på kort” eller “inte fotogenisk alls”. Snicksnack.

20140105-155530.jpg

Först kom Helena. Då tvingade jag in mig och Liten i bild. Hennes lätt hundmotsträvige make var på vift på mässan. Han skall minsann inte ha hund påstår han. Men han följde med på mässa, och dessutom knatade han runt själv jättelänge och intervjuade hundar. Jag ger dem ett år, sen har de hund. Det är härmed min profetia Helena.

Sen kom Åsa med lilla sonen. Som inte var ett dugg liten. Han hade i alla fall växt om sin ömma moder. Men “lilla sonen” var titeln. När Åsa hade varit där ett tag kom Helena tillbaka. Då tvingade jag in Liten i bild på de båda. Han var ju faktiskt dagens stjärna, inte mer än rätt.

20140105-160242.jpg

Säg hej till Åsa, Liten och Helena. Det är för övrigt Åsa som är svårt utklassad av mig i Wordfeud. Per min alldeles egna definition hehe.

Och så kom min lilla Jumbo-Maria med dotter. En av mina väldigt få vapendragare från Friiberghs. Men då drabbades jag tydligen av minnesförlust och glömde att jag hade kamera. Men oj vad det var roligt att ses igen Maria.

Mamma kom och överraskade både mig och Liten, och när mitt pass i montern var slut gick vi runt och kikade på andra hundar. Mitt bland alla hundraser på rastorget hittade vi en skitmysig badrumsmatta.

20140105-161037.jpg

Eller, förlåt så mycket. Det var ingen matta.

20140105-161132.jpg

Det var en jätterar hund. Bonuspoäng till er om ni vet vad rasen heter och vad pälsen fyller för funktion.

Sist av allt gick vi till dalmatinermontern för att klappa prickar för PGW. Men monterhunden hade tagit rast. Vi väntade och väntade men den dök inte upp. Det är tanken som räknas?

Sen kom maken och hämtade mig, hem kvickt som attan och nu ligger jag utslagen i soffan med ett öga som har totalhavererat igen. Och en röst som är lite whiskeybeslöjad efter att ha försökt överrösta kakafonin av en triljard hundar.

Någon som råkar veta vad det är för mysko grejor som försiggår i ögat när man inte är jätteröd i ögonvitan, men däremot är ögonlocket svullet och lite rödblått, och det känns som jag har fått en dansk skalle på ögonbrynsbenet. Det gör så in i h-vete ont. Så skall väl inte en vanlig hederlig ögoninflammation uppföra sig?

Helt orimligt, och en värdelös avslutning på en finfin dag. Jag är så tacksam för att ni hälsade på mig.

Nu skall jag stänga båda ögonen en smula, Liten har redan kapsejsat i en hög av ben och päls.

Tack som fanken för idag hörrni.