Vi fick galaxens bästa julklapp igår.
Det där hyreshuset där vi har lägenhet i Strömstad råkar ju vara vårt, och två av våra hyresgäster är…mindre roliga att ha som hyresgäster. Det ena är ett äldre par som har bott här i 25 år, det andra är en yngre tjej som har bott här i vad som känns som en kvart fjorton dagar. Ingen av dem verkar ha fattat att man skall betala hyror och sådant i tid och det är ett evigt gnällande.
Går tvättmaskinen sönder klockan sex en lördagmorgon så blir det panik i leden om den inte är lagad fem över sex, följt av en serie lagom otrevliga telefonsamtal. De vill HA massa saker. Bästa hittills är listan från det äldre paret, som gav oss en lista lång som en dassrulle på renoveringar/förbättringar de ville ha i lägenheten. Det var allt från nytt kök till egen tvättmaskin och torktumlare på toa. Vi sa såklart ja, mot en nätt liten hyreshöjning, men då var det helt plötsligt inte så himla intressant längre. Konstigt?
Och så påtalade vi, för vilken gång i ordningen vet jag inte, vikten av att betala hyran för att överhuvudtaget få lov att bo kvar. Sist hyran inte kom in i tid och de fick en varning kom ett LÅNGT brev fullsmetat med den ena ursäkten efter den andra. Oerhört underhållande var det, och nu skojar jag inte, men handlade bland annat om att herrn i lägenheten hade arbetat i Kazakstan, pengarna hade fastnat på obskyr bank. Medan han väntade på den gigantiska lönen från Borats hemland hamnade han dessutom på sjukhus. I Uddevalla.
För om man jobbar i Kazakstan så verkar det väldigt rimligt att man hamnar på sjukhus i just Uddevalla om man blir sjuk. Och INGEN hade haft möjlighet att meddela hyresvärden att de inte kunde betala just den månaden. Heller.
Det är även samma hyresgäster som ägnar hela vintrarna åt att ha elementen uppvridna på max medan de har ständigt vidöppna fönster. För de behöver ju inte bry sig. Vi betalar ju värmen.
Man skulle kunna säga att vi har önskat dem dit pepparn växer ganska många gånger, men det är verkligen helt omöjligt att vräka folk idag. Det är till och med näst intill omöjligt att få igenom vettiga hyreshöjningar. Vi har dessutom löjligt låga hyror i jämförelse med resten av stan.
Om man vill behålla sitt förnuft så råder jag ingen alls att ha hyresfastigheter. Man äger och betalar för en stor och svindyr kåk som de boende bestämmer över. Så funkar hyreslagen. För man kan skita i att betala hyran en miljon gånger så länge man betalar den inom tre veckor efter “varning/påminnelse”, och efter det kan man fortsätta skita i att betala den för som hyresvärd måste man koppla in socialen innan man kan göra något. Och går socialen in och betalar (vilket de nästan alltid gör eftersom de ogillar att folk blir hemlösa) så finns det inte en janne att man blir av med dem.
Att ha hyresgäster är som att ha parasiter. Och jag lovar, det är inte en lönsam business.
MEEEEEN….igår tappade jag hakan i pur förvåning. I min inbox låg ett mail från ärkeparasiterna. Som jag knappt vågade öppna, eftersom deras mail brukar handla om saker de vill ha.
Det var det inte.
DE SA UPP SIN LÄGENHET!
Jag tror inte riktigt jag kan förmedla lyckoruset. Århundradets julklapp.
Sen att de sa upp den igår och trodde att de bara skulle betala hyra för en månad till och att avtalet skulle löpa ut den första februari är ju en annan femma, men det upplyste jag om i ytterst vänliga ordalag. Det är tre kalendermånader uppsägningstid.
I den här staden råder det enorm bostadsbrist så det går liksom inte att vara olycklig över.
Idag kom Victoria Vanheden på värsta bästa idén. Vi renoverar lägenheten, kör drömscenariot, jag tar den lägenheten medan Snarkmeister bor kvar på 60 kvadrat. Särbos fast ändå inte, bara olika våningar i samma hus.
Som ett Kinderägg fast bättre. Jag slipper snarkningarna på nätterna. Jag kan ha det som jag vill medan maken bor med sina dammsugare som han inte använder. Det kommer vara städat hos mig, men inte hos honom. Jag har löst kontorsproblemet, snarkproblemet, städproblemet och så kan vi dejta i trapphuset.
Tyvärr verkar inte maken så himla tänd på idén som jag tycker är fucking briljant.
Hur skall jag lägga upp det så att det blir positivt för honom. Eller snarare, så att han tror att det blir positivt för honom?
Så kan han ligga här nere med andningsuppehåll och snarka på både in- och utandning bäst han vill.
