Mer förvirrad än vanligt?

Jag har varit så inställd på att jag skulle fixa naglarna ONSDAG 08:00 den här veckan. Helt bombsäker. Valde dessutom orimligt tidig tid för att inte dagen skulle kapas eftersom jag är inställd på en hel del annat med.

Var exempelvis inte ett dugg inställd på att jag skulle ha mystisk ögoninflammation. Det fanns inte rum för i mitt schema, inte heller oplanerade optikerbesök, men ibland får man bara gilla läget.

Igår var jag lite stressad (för inte ovanlighetens skull alls), men var däremot beredd att hämta mina nya läsglasögon så att tillvaron vid datorn skulle bli bättre och de brukar vara illsnabba hos optikern.

När jag ringde för att kolla om jag kunde knata upp och hämta dem visade det sig att de (med “de” menar jag den enda personen som jobbar hos optiken som jag inte gillar så värst) hade glömt meddela mig att bågarna jag valde behövde större glas. Hon visste att glasen fanns i lager hos dem när jag valde bågarna, men missade att kolla det där och då. Sen beställde hon större glas utan att ens tala om för mig att det skulle dröja ytterligare ett par dagar. Då lackade jag ur totalt, knatade dit, valde ett par standardbågar och bad dem göra ett par pronto.

Det kan hända att det var lite tur att personen ifråga var ledig för jag var redigt sur.

Sen knatade jag hem igen med mina nödbågar. Som visade sig vara väldigt fancy.

photo

Gucci minsann. Med tanke på det vilda reapriset misstänker jag att de har blivit över från väldigt gammal kollektion. Men det ser ju för all del vansinnigt tjusigt ut.

Framför allt ser jag vansinnigt bra UT. Eller ja, jag ser datorn vansinnigt bra.

Och så fortsatte jag stirra på olika saker på datorn. Medan jag var på ett oresonligt dåligt humör som bara blev sämre och sämre. Med lite självinsikt skulle man kunna säga att humöret var så uselt att jag letade efter gräl.

Vid åttatiden igårkväll började maken mumla om att han var hungrig och då var jag så trött att jag såg i syne. Ungefär då började jag fundera över när jag åt sist. Enbart för att komma fram till att min senaste måltid hade intagits klockan 08:00 samma morgon och den bestod av yoghurt, sedan dess hade jag inte ätit så mycket som en brödsmula.

Jomen det där med att glömma att äta gör verkligen underverk med humöret. Så maken skickades ut för att handla mat.

Då visade det sig att det inte var det enda jag hade glömt.

Jag hade lagt ut en bild på naglarna och taggat nagelmirakelgörerskan, med orden “vi ses på onsdag morgon”.

Medan jag väntade på maten kom det här sms:et.

photo copy

Om någon hittar min hjärna någonstans kan jag återfå den mot beskrivning då?

För här är den tydligen inte?

Storebror (internet) ser dig?

Jag fattar det mesta i övervakning på nätet och att storebror har koll.

Men om jag bloggar om nya hittade naglar igår, som inte är framgooglade av mig utan av maken och jag sen har fått bilden på mail. Den här.

bild 2

VAD är då oddsen att den här dyker upp som reklam i mitt Facebookreklamflöde idag?

Screen Shot 2014-04-08 at 13.21.15

Där går nästan gränsen för vad jag tycker är scary.

Samtidigt som jag blir lite sugen på att köpa den såklart.

När två pratar i nattmössan men inte med varandra

Maken brukar ju muttra ohörbara saker i sömnen, inget jag tänker på eftersom det dels är en så liten del i den totala kakafonin och dels går det aldrig att höra vad han säger.

Men inatt var det återigen en natt när jag viskpratade. Med honom.

Jag drömde att vi skulle spela upp en pjäs på engelska hos Morrongänget (radio i Göteborg) och han skulle inte vara med, men han skulle hjälpa mig att öva på mina repliker.

Och jag strävade med att läsa mina repliker med inlevelse (givetvis genom att viskprata dem rakt ut i luften) medan hans inte gick att höra. Det gick bara att höra att han mumlade något när det var hans tur.

Jag vaknade till ordentligt när jag sa:

– Men du kan väl för helvete engagera dig lite så jag åtminstone hör vad du säger?

Varpå han fortsatte mumla i sömnen bredvid mig.

Jag tror att vi kommunicerar mer nattetid än vad vi gör dagtid.

Jag vill minnas att det var en riktigt bra pjäs och att jag hade snott huvudrollen.

Mitt liv är med andra ord så mycket mer intressant i sömnen än vad det är i vaket tillstånd.

När man dör trötthetsdöden

Jag fick “lön” för mödan idag hos optikern efter att inte ha ansträngt ihjäl ögonen för det gick att mäta det bråkiga ögat och få upp det till 100% igen istället för 80%. DEN lyckan.

Däremot var jag ju på ett sjusärdeles uselt humör av olika anledningar igår (mental note to self, ge fan i att blogga i affekt för det är trist) och så sov jag ganska exakt två timmar natten till idag för att jag kanske jobbade lite till sena natten. Sen sov jag extra dåligt för att jag var lite fjolligt orolig över ögonbesöket idag.

Men idag känns livet lite bättre. Mer normalförbannat liksom.

Jag behövde inte byta glasögon för närsyntheten (prisad vare gud i höjden – det hade kostat en förmögenhet), men däremot åkte jag på att byta läsglajjor. Igen. Det här med att vara medelålders är rätt kass. Så jag gratulerade mig själv genom att faktiskt välja ett par riktigt snygga läsbågar. Som skulle vara klara efter en timma.

Exakt då fick slipmaskinen hos optikern kortslutning och dog. Så en timma blev “ojdå, vi ringer när slipen är lagad och glasögonen är klara”.

Här trodde jag att jag skulle sitta och både se bra UT och se BRA ut vid datorn redan nu. Men jag kan vänta ett par dagar.

Däremot har jag fortfarande ögonöveransträngningsförbud till jag blir av med den där förbaskade blefariten (inflammation i ögonlocket ellervaddetnuvar).

Och vet ni vad anledningen till inflammationen är? Mina jäkla ögonfransförlängningar som jag har älskat SÅ. Som jag dessutom haft i snart ett år utan problem. Tydligen inte helt ovanligt eftersom de som pysslar med fransförlängning inte har tillräckliga kunskaper om olika ögonåkommor och inte ser de första varningstecknen. Som jag ifrågasatte redan förrförra gången det var dags för påfyllning eftersom jag hade en del franshårsäckar som gjorde ont.

Man lär så länge man lever.

Men då vet ni det. Fransförlängning är alldeles alldeles underbart, fast ha lite koll själva om ni gör det. Om det börjar se fnasigt ut i fransraden så är det läge att ta hjälp av optiker för att få medicin i tid.

Nu är jag inte bara sorgkantad runt ögonen, jag har även osynliga ögonfrallor. Blonda och halva. Mina frallor är liksom långa och lockiga i sig själva, de är bara lite ljusa, vilket gjorde fransförlängningen väldigt tidsbesparande.

Minns ni detta, när vi debatterade vagelns vara eller icke vara i januari?

photo 1(4)

Det var ingen vagel. Redan då hade blefariten börjat. Men då hade jag åtminstone ögonfransar.

Nu ser jag ut så här.

photo 2(4)

Sorgkant och gråblonda avhuggna ögonfrallor.

Jag känner inte igen mig själv!

Men jag tänkte göra en ordentlig annan förändring på onsdag när det är dags att gå till bästa nagelfixaren igen.

Första gången jag gick dit var jag lika nervös över att låta någon annan peta på mina naglar som jag är inför ett tandläkarbesök. Numera är jag ju svincool. Jessica brukar ju få fria händer, men den här gången har jag förberett henne med den här bilden.

bild 2

Jag har ju för bövelen blivit övermodig.

Den som lever får se.

Men nu skall den här gamla tanten med allsköns krämpor sova. En välförtjänt sömn.

Imorgon är jag back on track igen. Men kanske inte 16 timmar per dag.

Godnatt på er 🙂

Det finns vänner och så finns det vänner

Idag (eller snarare igår eftersom klockan passerat midnatt) försökte jag vara extra duktig på att inte anstränga ögonen eftersom det är dags att mäta synen imorgon bitti (senare idag) igen.

Och det gick ganska bra. Ända till jag läste Monas makes svar på frågestunden och lackade ur på min egen make. Bad honom nämna tre av mina egenskaper som han älskade.

Jomensåatte. Det skulle kunna varit dagens sämsta idé. För det gick ju såklart åt skogen.

Då fick jag akuta PMS-klimakteriebesvär.

Med det sagt vill jag bara säga att det finns flera anledningar till att jag varit lite tyst idag. En anledning var ögonen, en annan var tiden som spenderades med att finslipa på planerna “hur man lär en make att säga RÄTT saker istället för ÄRLIGA saker” alternativt “bästa sättet att ha ihjäl en make utan att hamna i finkan”. Sen fanns det en tredje, fjärde och femte anledning också.

Sen avslutades kvällen med middag hos familj. Ibland är blod tjockare än vatten, ibland inte. En del gånger när man tror att blodet är tjockare visare det sig att somliga har överdoserat blodförtunnande.

Jag har många kompisar men få nära vänner. För jag vill ha det så och det är alldeles självvalt.

Idag (måndag alltså) tänker jag ägna hela dagen åt att engagera mig i just mina få nära vänner, för de betyder banne mig allt och mitt liv vore väldigt tomt och innehållslöst utan dem.

Ni vet vilka ni är och jag älskar er.

Härmed utnämner jag den här dagen till Vänskapsdagen.

Alla andra kan dra dit pepparn växer.

Jag sa att jag led av PMS-klimakteriebesvär lite extra mycket just nu va?

Jag tror jag behöver ett par enhörningstofflor.

Screen Shot 2014-04-07 at 00.37.40

Godnatt.