Med tanke på att norrmän läser skyltar lite som de vill så gör jag det med.
Skylten i det här fallet torde ju betyda att alla som ligger till vänster om den är sopor. Verkar inte helt orimligt med tanke på att jag just sjasade bort båten med de bajsbruna detaljerna från privatbryggan.
Det betyder att livet ibland luktar skunk trots att det är fantastiskt gott. Att öppna kylen så här dagen efter är förenat med stinkchock. Maken bad mig just slänga det som hade dött i kylen, och jag fick pedagogiskt förklara att det var gårdagens skitgoda ost, som inte var ett dugg död. Han häpnade.
Morgonstunden som ibland har guld i mund (jajaja, jag vet att det inte betyder mun EGENTLIGEN) känns idag som att ett får har fällt hela vinterpälsen på tunga och tänder, avslutat med att bajsa och sedan ruttna i munnen på mig.
SÅ värt det.
Igår gick jag hit.
Vilket kan tyckas vara lite orutinerat när man är hungrig, för man får provsmaka allt. Och ostarna i den butiken är kräm de la kräm. Jag smakade på allt, köpte hälften.
Det här är ren ostporr.
Så jag köpte bland annat den här calvadososten.
Det går inte med ord att beskriva hur god den var. Jag skulle kunna försöka, men mitt ordförråd räcker inte till. Bara att läsa den poetiska beskrivningen fick mig att salivera mer än en åksjuk hund.
Även denna fick följa med hem.
Nu pratar vi brieostarnas Ferrari. Det finns helt enkelt ingen godare brie. Så för säkerhets skull köpte jag två. Man kan aldrig ha för mycket brie.
Med mig hem kom även en fransk grönmögelost, som under lagring legat delad med några speciella druvor och druvsaft mellan skivorna. Den var nog, utan konkurrens, den absolut godaste.
Medeltorkade körsbärstomater (alltså inte de där man köper på Ica som förvisso är goda men har samma konsistens som en skosula), oliver från Italien, skorpor med smak av soltorkad tomat och det mest udda av allt. Klementinmostarda. Hela klementiner som bott i en senapssockerlag (jag kan ha hört fel, jag hade fullt upp med att få munorgasmer medan damen i butiken berättade, men det handlade helt klart om senap i alla fall), som jag skivade och åt ihop med osten. Det var sting i den mostardan. Och nu har jag antagligen fått en ny manisk period.
Frågan är väl bara om ost och mostarda funkar istället för rysk yoghurt till frukost?
Sen var det ju den där lilla detaljen med hopprep och träningsutmaningen.
Men är inte ost viktigare än en midja?
Det sägs att vi skall ut på sjön idag. Jag, hundarna och osten. Tropisk värme minsann.
Så bra att semestern är slut nu då.
Just det. Vi skall även följa vigselståhejet via APPEN under dagen. Det kommer bli stressigt idag.
Är det verkligen INGEN som håller med om att färg är roligt och att gult inte är fult?
Jag fattade beslutet om vilka bågar det blev i ungefär samma sekund som jag stod hos optikern, och sedan led jag helveteskval, precis som brukligt. Men jag lydde er inte.
PILUTTA!
För jag tyckte jag var rätt snygg i de som ingen annan gillade. Och de var förbaskad sköna. Vad jag dock hade missat att kolla var märket, som var YSL. Priset var såklart därefter. Jag har never ever köpt en dyrare båge än max 1500 kronor (glasen väger ju liksom upp). Nu fick jag hålla vääähäääldigt god min när jag kom tillbaka efter en halvtimma när glasen var färdigslipade, satt på plats och det var dags att betala.
Så här god min höll jag.
Och va fan? Så fula är de väl inte? Jag gillar dem.
Sen en varning, eftersom somliga tycker att jag är för färgglad. Eller ja, inte glad-delen, mer bara färg. Varför heter det färglad? Jag är mer färgförbannad.
Här kommer dagens outfit som utlovat. Scrolla inte ner om ni har epilepsi?
Notera gärna det blekgröna nagellacket också. Som en extra färgdetalj!
Men jag får erkänna att medan jag väntade på att glasögonen skulle bli färdigslipade så knatade jag in på det lokala galleriet och pratade med snubben som har det. Han är en hyfsat välkänd konstnär i stan, och jobbar mycket med grafisk design, men våra vägar har inte korsats i verkligheten tidigare – bara hört talas om varandra och sett varandras jobb.
Hans första fråga?
– Är du konstnär? Guuuud vilka härliga kläder du har, till och med detaljen med din klocka (röd och väldigt udda)! Du MÅSTE arbeta med något konstnärligt?
Jag är fortfarande osäker på om jag skall ta det som en komplimang eller inte?
Ibland är shopping inte SÅ kul. Men jag fick en utmaning av min kompanjon, bara mellan mig och henne, och tävlingsmänniskan i mig klarar inte av att säga nej. Det vill säga, anden vill men köttet kommer vara fruktansvärt ovilligt. Och antagligen göra svinont medan jag kräks blod?
Jag bad maken köpa detta när han ändå var ute och åkte. Först fick jag ett hånskratt i telefonen. Men jag påminde honom om det där med att kasta handgranater i ammunitionsförråd.
Ett hopprep och en yogamatta!
Kompanjonen tänker springa, det vägrar jag göra. Jag avskyr att springa. Skulle inte ens springa om Robbie Williams sprang framför mig och lockade med sin….eh….morot?
Men hopprep och twist var ju rätt kul när man var barn. Man borde komma ihåg hur man gör?
Som synes är inte yogamattan uppackad. Vilket betyder att dag ett på min 30-dagsträning inte har startat. Än! Men jag testade hopprepet. Med baktanken att jag skall lära mina hundar att hoppa med mig. Gissningsvis kommer det bli lättare att lära dem än mig, för maken sa “OJ! Skall det bli sån jordbävning när man landar?”.
Först tänkte jag strypa honom med hopprepet, men sedan gav jag det till honom istället.
Han pratade inte så mycket om jordbävningar efter att ha provat.
Nu är det meningen att jag skall göra crunches och allt vad det var enligt det där 30-dagarsschemat. Och hoppa lite random hopprep tänkte jag.
Jag är dock karaktärslös. Det är semestertider. Lite lockande är det att märket på både hopprepet och mattan heter “ExtraFit”. Jag kommer bli extrafitterbittan?
We shall see!
(Och nej jag har inte bestämt varken färg på solisarna ännu, eller vilka bågar jag skall välja. Nu får jag snart panik, för ni gjorde det SVÅRARE! Men det lutar åt tvåan. Trots att maken gillade dem med. ARGH!)
Eller “Fru M – färg är inte farligt”.
Idag skall beslutet fattas när det gäller bågarna. Och jag har fortfarande ingen aning. Mitt val var faktiskt båge nummer två, som ingen av er gillade ett dugg. Det måste vara ni som har svinkass smak helt enkelt, även om det är oroande att maken valde samma. När det gäller honom så vet jag ju att han har noll smak. På riktigt.
Sen spelar det visserligen ingen större roll vilka jag väljer, för sekunden efter jag har gjort mitt val och lämnat butiken så kommer jag tänka:
– Men ÅHHHHH….jag skulle ju ha valt de andra istället!
Och så dör jag ångerdöden i ett par dagar.
I förrgår var vi i gårdsbutiken, som är en fullständigt ljuvlig liten affär som ligger mitt i ingenstans i skogen. Det är ett smärre underverk att folk vet om att de existerar, men inte nog med det – det är alltid fullt med kunder. Och de säljer bara hund- och kattprylar ihop med inredningsgrejor. En oväntad kombination.
En butik. I skogen. Där alla är välkomna.
Där shoppingtrötta makar får sitta på verandan i sina svinfula foppatofflor och dricka kaffe och äta hembakade kakor.
Och små valpar får knycka ben i butiken och lägga sig på gräsmattan utan att åka fast för snatteri.
Medan matte kan gå i timmar och kika på innehållet:
En bråkdel av allt som finns. De har till och med Maria Montazami-hundhalsband i olika färger. Med tofsar på såklart.
På vägen dit råkade vi stanna bredvid en skoaffär. Och det var rea. Så ett par sommargula Doc Martens fick följa med hem.
Och är det så att dessa pippigula DM:s sticker i ögonen så vette fasen om det är jag eller ni som verkligen behöver glasögon.