…men jag har varit fullt upptagen med att vara klimakteriekossa. Varför lär man sig inte detta i skolan, eller åtminstone snackar om det på kafferasterna?
Folk i allmänhet kan prata om färgen på barnbarnens bajs, men klimakteriet eller andra underredesrelaterade åkommor verkar vara tabu. Undantag för underredesinformation är förstås förlossningar. De kan ältas in absurdum. Att de bajsade på sig, hur moderkakan såg ut, ifall de sprack från framstjärt till den förlossningsslappa ringmuskeln. Då finns det absolut inga tabun. Fascinerande.
Jag umgås fortfarande med alla tjejer från min grundskoleklass, och under en period födde alla barn. På riktigt. Alla utom jag. Gissa hur trevliga DE middagskonversationerna var när vi träffades?
– Men varsågod, skall du inte ha lite mer köttfärssås?
– Hörrni tjejer, tog ni lavemang innan?
– Åh guuuud…mig fick de sy med tio stygn, jag kunde inte bajsa på flera veckor!
Att prata om klimakteriet känns som när man var tonåring och pratade om onani. Alla läste om det i Mitt Livs Novell, men absolut INGEN erkände att de faktiskt gjorde det. SÅ himla äckligt och onaturligt (sen sägs det att man får håriga handflator)!
Nu är det istället ingen som säger att de möjligen skulle ha hamnat i klimakteriet. Så HÄR tidigt? Nej nej, absolut inte. Humörsvängningar säger du? Jaaa, det har jag, men det har ju med min depression att göra och jag äter ju antidepressiva så DET har ju absolut inget alls med klimakteriet att göra.
Jag börjar misstänka att vår generations klimakterie har blivit depression. För depression är rumsrent och det har ju var och varannan människa. Ungefär samma symtom, men att vara deprimerad är okay, medan att tänka sig klimakteriet – nej då blir man väl av med sin kvinnlighet och det går ju inte an?
I mitt fall är jag askvinnlig (mja, inte mindre kvinnlig än förut i alla fall), men skitförbannad. Inget annat har hänt ännu. Förutom att jag tappar humöret. Och det har jag haft svårt att hålla reda på i hela mitt liv. Det har liksom inte blivit bättre. Med tanke på att det “bara” är hormonerna som svajar så kan man tänka sig de där perioderna med både PMS och lite klimakterievallningar. Helvetet på jorden. För både mig och alla i min närhet.
Så. I lördags skulle vi ju ut med båten. Jag satt på båten och myste med jyckarna och kollade på folk i det fina vädret. Fick bonusbanna en och annan norrman, och sedan var det dags att åka ut till valfri “öde” ö. Ut på böljan den blå, jag kollade hundarna med ett öga och kollade tillförordnad kapten med det andra (ja, vi är två kaptener på båten – det brukar funka dåligt men är inget att göra åt). Men nu låg fokus på att Liten inte skall bli båträdd utan tycka att det är kul eftersom vi inte ha åkt så mycket.
Vips hade vi Kosterfärjan vid sidan om oss. Och den ger ordentliga svallvågor. Inget var surrat och det stod prylar mest överallt eftersom det var så stilla ute. Försök hålla i två hundar så det inte regnar tvåliters Ramlösa i huvudet på dem samtidigt som man själv håller balansen. Det gick sådär.
Det räckte för att jag skulle explodera på maken. Han borde ha sett den. Han borde helt klart ha sett den före jag gjorde det eftersom vi har en miljard elektroniska mackapärer som visar sådana saker om man nu råkar vara blind för allt annat, eller inte kan vrida på huvudet.
Då blev jag så monsterarg att jag bad honom köra in mig till stan igen. Oresonligt vansinnigt arg. Jag mönstrade av, tog min väska och hundarna och gick tillbaka till lägenheten medan han åkte ut till den planerade ön. Sen var jag arg i flera timmar, ända tills jag mentalt hade sparkat mig så trött att jag somnade.
Igår vaknade jag med mina älskade jyckar. Då firade vi tre min och makens förlovningsdag, för han var ju kvar på ön. Och så var jag lite mer dramatisk. Eller kanske snarare martyr. Eftersom vi aldrig firar vår förlovningsdag, men just igår var det tydligen svinviktigt. För då kunde jag ju bli arg igen.
Ej att förglömma, det var dessutom tillbakaresedag, och jag hade en missad Barcelonaresa i bagaget vilket gjorde susen för humöret.
Nej, vi har fortfarande inte talat med varandra.
Men däremot hade jag ett asschysst snack med Björn Hellberg om felen i Herman Lindqvists böcker om Sverige medan vi roadtrippade i norska fjällen inatt.
Sjukt trevlig snubbe.
Johanna says:
Hoppsan hejsan som det kan gå… Jag har också mina oresonliga stunder, förmodligen hormonellt betingade. Manuel har lärt sig ducka
Victoria says:
Min duckar inte. Han är troligen i samma klimakterie men skyller på mitt, så han attackerar. Då mönstrar man av och är pissarg.
Petra says:
Nu när jag är hemma igen, ska vi ta den där träffen nån eftermiddag på vår “världsberömda” pizzeria? Och planera bh-resan?
Tänkte också att jag skulle få lite tips om “menopausen”, varför heter det paus? Det är väl för resten av livet eller?
Victoria says:
Jaaaa! Och välkommen hem. Gömde du dig från allt vad kameror hette?
Victoria says:
Har jag med undrat. Bullshit. Det som är mellan pubertet och klimakterie borde ju möjligen heta paus istället?
( Erkänner lite tyst, har sovit, vaknade, hittade på en skitgrej att gå upp och skälla över. Nu ska jag sova igen)
Petra says:
Jag var med på en bild tror jag, nej faktiskt två t o m och det får räcka som bildbevis att jag verkligen var där 😉 måste öva mig på att vara med på bild som publiceras på nätet 🙂
Är du i Göteborg denna och nästa vecka? Jag jobbar dessa två sedan semester igen. Bestäm en dag som passar dig, har bokat onsdag och torsdag denna veckan annars ledig på eftermiddag/kväll.
Victoria says:
En såg jag bara…KNAPPT…jatack öva dig 🙂
Är i Gbg denna och nästa. Denna är lite rörig för jag kommer åka upp och ner, men nästa är inte ett dugg rörig. Tisdag?
Petra says:
Tisdag blir jättebra, ska vi bestämma en tid?
Jag kan tidigast kl 17.00, när kan du?
Victoria says:
Samma här, och jag skall ta mig igenom stan också. Men det är å andra sidan semestertider så det borde inte vara fullsketet med folk. Skall jag ta bil eller permobil? 😉
Petra says:
Ja det är lite trafik redan nu så jag skulle tro att det är ännu mindre nästa vecka, just det Gothia börjar då men tror inte att det spelar någon roll.
Ta permobilen så klart, vill gärna se den live, då den kan orsaka omkullvältningstillastående 😉
Victoria says:
Permobilen it is then. Och hittills har jag ju bara trillat stillastående. Kan du vara lite beredd att ta emot mig? 🙂
Petra says:
Så klart att jag tar emot dig, vill ju inte att du ska bli till åtlöje här i min “hood” 😉
Victoria says:
Jag är oerhört bra på att skämma ut mig. Vi kanske skall ses på neutral mark 😉