Finns inte en chans att jag är ensam om detta?

Åldersnojan kommer och går. Imorse kom den med besked och hajfajvade mig rätt i ansiktet.

Det finns ju inte en chans att jag sitter här ensam och känner mig pissgammal. Ni som läser skall ner i träsket tillsammans med mig hehe. Nu skall vi sålla agnarna från vetet. Eller ungdomar från käringar.

Hur många var med på 80-talet och minns Swedish Egil?

Screen Shot 2013-08-22 at 10.30.53 AM

Skåningen som bland annat gjorde reklam för Zingo. Och såg ut som om han var tagen ur Breakfast Club eller St. Elmos Fire. Vet ni, det var snart 30 år sedan den här reklamen visades. Vill ni se den och sjunka djupare kan ni trycka här.

Meningen med den här morgonen var inte att utreda Swedish Egil, eller ens tänka på honom. Men först pysslade jag med foton. Sen började jag pyssla med film. Efter det råkade jag snubbla över gamla filmer (från Filmarkivet) på FB. Det ena ledde till det tredje och så blev det så här. En liten minikris. Som gjorde mig sjukt nyfiken på vem fanken Egil egentligen var, för jag lovar att jag inte har funderat på honom sen jag var tonåring.

Det visade sig att Swedish House Mafia (som jag aldrig förstått mig på) som är dagens fnissmödisars husgudar är rena rama plagiatet. Inget nytänk alls. Vi hade originalet, och originalet var just Swedish Egil, redan i slutet av 70-talet dessutom.

Inte nog med det. Han håller fortfarande på, men även han har blivit äldre, skallig, närsynt och antagligen lomhörd efter alla år med musik. Han har egen radiostation i Kalifornien, och är astrendig. Handen upp om någon redan visste detta. Visste ni det så tror jag er inte.

rush_swedish_egil-2

Så, hur många är det som tillsammans med mig sitter och inser sin ålder just nu, och att vi tillsammans befinner oss i livets nerförsbacke?

Men samtidigt blir man lite glad. Att det gått bra för Egil och att han inte bara var en one hit wonder som jag trodde när jag började googla, och att han är en cool snubbe trots bar skalle och glajjor. Det inger hopp, och det behöver jag eftersom leveransen av den Britt Eklandska bikerjackan kommer idag. Kan Swedish Egil så kan väl jag? (Bortsett från bristen på egen radiostation och kultstatus…errm).

Och när exakt blev 80-talet det som 50-talet och 60-talet var för oss? 80-talet var ju oslagbart, och alldeles alldeles nyssens?

Vill ni kolla mer på Egil är länkarna här:

Egil Facebook
Egil Twitter
Egil Radio
Färsk intervju med Egil

Japp, jag erkänner att jag hade en hel garderobsdörr fulltejpad med bilder på Rob Lowe och Judd Nelson. Även neonrosa plastörhängen. Herregud, jag konfimerades till och med i cerise tröja och ljusrosa jeans och pumps.

Nu när jag så försynt påmint om åldern, vem var er favorit? Och snälla säg att ni krisar lite ihop med mig?

 

JAG DÖR!

Jag vill bara meddela att jag har tittat på gårdagens avsnitt av Hollywoodfruarna nu. Och så har jag tjyvkollat på nästa veckas avsnitt. Råkade glömma att jag har Viaplay och att de släpper allt en vecka i förtid. Som kompensation för gårdagens miss fick jag två till priset av ett.

Först, det absolut mest underhållande från gårdagen. Gunillas sedvanliga utbrott på morsans hemtjänst. Heja Lita (hette hon va?), som drog säsongens bästa one liner. Inte dåligt att göra det redan i första avsnittet, för det kan inte bli bättre än så här.

gunilla

Till och med den filippinska hemtjänsten har koll på VAD kärringen är. Jag sitter bara och golfklappar händerna i ren förtjusning. En gnutta skräckblandad sådan, men bara en gnutta. Och det var när hon skrek så den lilla kattungen blev ännu mindre och rädd. Jag är inte så mycket människovän som jag är djurvän.

Men en varning inför nästa vecka. På riktigt. Bör med fördel tittas på med en STOR skämskudde i närheten. Frumiddagen hos Fru Bomull. Åh.Herre.Gud. Gunilla har ju sån stil och uppfostran. Verkligen. Maria är lite rart pantad, medan Fru Bomull är…ja jag vet inte än, men hon har helt klart potential.

Jag kan rekommendera min strutskudde som skämskudde nästa vecka. Löp och köp. För ni kommer behöva den, det lovar jag.

strudde

Detta kan vara det bästa som någonsin producerats i TV-väg. Jag älskar skiten.

Men bara om Gunilla är med.

Vad tyckte ni?

Och jag råkade klicka hem en likadan jacka som Britt Ekland har på sig i nästa veckas avsnitt utan att ha en aning om det. Alltså innan jag tittade på programmet. Jag måste nog lämna tillbaka den när den kommer, för nu SÅG jag verkligen hur en medelålders – i hennes fall mer en_fot_i_graven – skata ser ut i den. Jag kommer inte se ut som en piffig tonårstjej, jag kommer se ut som en 80-årig Eklandska. Inte ens cougar, det är bara leopardtajtsen som fattas. Hoppsan.

 

Men är det möjligt – del 23482492

Jag, Gunilla Persson, har till min stora förtvivlan och allmänna effektivitet GLÖMT att Hollywoodfruarna börjar om en minut. Jag, som även sett fram emot det mest i hela världen, och säsongsstarten var det enda som höll humöret uppe (errm…nåja) vid tanken på att det var semesterslut.

Nu satte maken på en film för tio minuter sedan för att vi skulle chilla lite tillsammans, och det råkar även vara en film jag vill se. Och jag kan ju fetglömma att han pausar för GP med bihang.

Jag är beredd att riskera mitt äktenskap för att kolla på fruarna. Men hur smyger jag på en annan kanal utan att han ser skillnad på Spock och Maria Montazami?

Uppdatering: Näe Petra, jag var inte med i matchen. Kan jag skylla på jetlag och stress? Jag missade avgångstiden för att jag är lite rart korkad?

Jag ligger lugnt kvar och chillar med Spock och maken en stund till.

20130820_202720_resized
Inte lik Maria eller Gunilla alls?

Men så snällt att maken också får presenter…

…har han verkligen gjort sig förtjänt av dem?

Idag kom det paket på posten från Mona, och inte bara till mig utan även till maken. Världens finaste koppar som jag varit avis på skitlänge såklart. Så, jag blev verkligen jätteglad när jag packade upp dem.

Men lite förvånat konstaterade jag att inte bara jag hade fått. Den med “goddess” är ju självklart min. Den andra är ju helt klart till maken.

20130819_180547_resized

För han är min bitch.

Tack Mona, it takes one to know one. Puss.

 

Man vet att man är desperat när…

…det inte finns NÅGOT att äta och man ändå lyckas äta.

Om inte jag får frukost så blir jag jäkligt gramse. Av alla dagar som finns så kan eventuellt den här vara den sämsta att starta gramse. Jag är frukostfascist. Dagens viktigaste mål och allt det där. Helt sant för min del, får jag inte frulle kan jag lika gärna lägga ner dagen innan den har börjat.

Min plan, eftersom det inte fanns en chans att jag orkade handla igår, var att det svintidiga läkarbesöket skulle rädda mig. Köpefrulle på väg dit, och sen kunda jag handla lite nödvändigheter på väg hem. Men när jag väl kollade på posten klockan skitsent igår kväll hade de skickat en lapp om ändrad tid. Och då orkade jag inte fundera över konsekvenserna.

Nu har jag funderat, och levt mig igenom en frukost utan något som helst vettigt i varken kyl eller frys. I frysen fanns en kartong frysta blåbär och hallon, som legat där i en evighet (villintetänkapåhurlänge). I skafferiet fanns en påse jordgubbsshake. Samt havregryn.

Första arbetsdagen började alltså med en tallrik micrad havregrynsgröt, med enbart frysta bär till. Och lite jordgubbsshake att dricka till.

20130819_074736_resized
Väldigt torr och skitäcklig men uppäten “gröt”

Nu vet jag inte om jag skall må lite dåligt över den fullkomligt vidriga frukosten eller om jag skall vara glad över att jag inte sitter hungrig.

Men okay, klockan är i vilket fall som helst tio över åtta och det är arbetstid. Hur gör man?