Jodå, vi är hemma med båten igen och jag har ingen aning om varför jag vaknade så här okristligt tidigt. Men jag har en känsla av att det hänger ihop med att drömmar går in i verklighet.

Jag har ju sagt innan, när vi pendlade mer, att det var otroligt förvirrande att aldrig riktigt haja var man befann sig när man vaknade. Lite så är det nu med. Jag vet ju att jag är på båten, men har ingen aning om var båten befinner sig.

Först drömde jag jordens bästa dröm, som man inte behöver vara utbildad vid drömtolkaruniversitetet för att förstå sig på.

Jag drömde att vi hade köpt hus. Ett löjligt stort hus. Vilka dörrar jag än öppnade visade sig vara något slags sovrum, med stor säng, på andra sidan. Möblerat, fint och färdigt var det med och jag gick bara runt och öppnade dörrar. Den mest fascinerande överraskningen kom när jag öppnade dörren till det som var min walk in closet, mitt bland skohyllor och galgar gömde dig ytterligare en dörr och bakom den fanns ett hemligt stort extrarum med säng.

Precis när jag vaknade skulle jag exalterat visa huset med alla dess miljarder sovrum för en kompis på FaceTime, men kom aldrig till skott för make två ringde oupphörligen och ville att jag skulle korrläsa excelfiler.

Jag VILL HA det huset nu. I verkligheten. Och det kan inte betyda något annat än att jag har delat typ tio kvadratmeter med maken för länge. Trots att jag älskar semesterkonceptet.

Sen hade jag givetvis ingen aning om var båtskrället befann sig när jag vaknade, men blev varse när jag vimsade upp för att kissa.

Hemma. Semesterslut. Eller snarare semesterpaus. För vi har bestämt oss för att ge oss av igen när mässorna är avklarade. Det här var för kort.

All semester mindre än en vaxkuk är värdelös semester.

Nu skall jag sova igen. Nästa gång jag vaknar skall jag berätta vad vi gjorde igår kväll när vi lekte båtturister i vår egen stad, gick upp för att käka på en av stadens uteserveringar och fick jordens överraskning.

Under tiden kan ni kolla på något jag totalt glömt visa. Semesternaglarna jag gjorde innan vi drog. Eller rättare sagt, Jessica gjorde dem. Mitt enda önskemål var att de skulle matcha klockans färger eftersom jag älskar min klocka.

Den här gången tycker jag att de är oslagbart snygga och jag älskar dem.

Nu väntar jag bara på att både jag och Jessica skall få tummen ur så hon kan öva på att utbilda mig och jag kan öva på att bli utbildad. Sen skall vi ha nagelfixarbloggträff. Det lovar jag.

Men först skall jag sova lite till.

Och kanske fortsätta drömma om huset med miljoners miljarders sovrum.

En medelålders våt dröm.

Compact living kan dra åt helvete.