Jag älskar Ramsö. På riktigt.
Men jag älskar inte att det ligger en medvindsspottloska hemifrån. För det betyder att nästa anhalt är hemmaplan och verklighet. En verklighet som dessutom innebär en tripp till Jönköping på lördag och sedan vidare till Formex.
Det hjälper inte ens att jag skall få träffa Fru Universum med familj. Inte ett dugg.
Och jag är jävligt osugen på att parkera båten i hemmahamn, eftersom det är lite som att dra ner rullgardinen och säga tack och adjö till sommaren. Även om sommaren antagligen inte är slut.
Det känns ungefär så här.
1. Tid ägnad åt att fundera över hur man skaffar skyddad identitet och om arbetsovilja efter alldeles för kort semester verkligen räknas som en fullgod orsak.
2. Tid spenderad på att googla “arbete och skyddad identitet” för att komma fram till att jag kan glömma det.
3. Yl- och gråttid med tandagnisslan.
4. Spela Clash of Clans för att glömma hur värdelöst livet är och hur gärna jag aldrig mer vill jobba och dessutom ha sommar året om.
5. Tid lagd på att hitta lämpligt land med stort ostsortiment, hav och värme året runt som tar emot hundar, katt och olidligt ångestfylld klimakterietant.
Jodå, jag vet att det finns de som har riktiga problem. Och att jag egentligen är ganska lyckligt lottad. Men när det är en dag kvar av semestern så personifierar jag en Ingemar Bergman-film.
Inga delfiner såg vi igår heller, trots att vi spenderade hela jäkla dagen på sjön. För våra nattplaner gick litegrand åt skogen. Vår plan var att gå från Fjällbacka till Väderöarna med lite matshopping i Grebbestad på vägen (höjden av lathet – det är så långt att gå till butiken i Fjällbacka att vi hellre åkte en omväg med båten för att handla där det är närmare till affären). Det, i kombination med vädret (väldigt skvalpigt), gjorde att vi kom åt helsike för sent för att få ens en millimeterplats på Väderöarna, trots eftersäsong. Det var bara att dra därifrån med tårar i ögonen och till slut komma på att man kanske kan åka till Ramsö istället.
Här fick vi tack och lov plats. Trots att vi inte kom hit förrän klockan åtta igår kväll.
24 timmar kvar.
Skjut mig?
(Nu skall jag göra något, oklart vad, antingen gå på fotosafari med hundarna eller dränka mig – dessa ständiga val)
