Och var min fru är har jag ingen aning om. Henne har jag sämst koll på i hela familjen.
I alla fall, maken hade med sig en hoper kataloger hem. Som frugan har gjort. Han hade tydligen inte kollat så noga i dem, och det var nog tur för katalogskaparen att han inte gjorde förrän han hade lämnat hufvudstaden.
Jag hittade honom i katalogen. Mona har ju roat sig med att döpa sortimentet efter folk hon känner och jag vet inte jag, men jag tror inte att det bara är jag som läser tvetydigheten i att han är en julmus. En liten julmus.
Han har varit hemma i ett par timmar och smeknamnet “femcentimetaren” börjar ligga rätt i munnen.
Jag är en elak fru. Men det går helt i linje med vad jag kallade honom på det förra jobbet där vi var kollegor. Då hette han “sjucentimetaren”, i flera år och allt var mitt fel. Min kompis bor i Milano och på den tiden dejtade hon en väldigt kort italienare som inte gillade att jag var ett huvud längre än vad han var. Så han presenterade en teori. Alla män är totalt två meter långa, det som saknas på höjden kompenseras av penislängd. Snubben hon dejtade var 168 centimeter över havet och hävdade därmed att hans extrahjärna var 32 centimeter.
Maken är 1.93…jag behöver inte förklara mer va?
Och med den ekvationen har alla över två meter inverterad penis.
Nåväl. Nu har den tydligen krympt två centimeter och jag tycker det är orimligt underhållande. Så underhållande att jag kan leva med att vara en jävla julhalmspindel.
Faktiskt.
Jag är åtminstone sju gånger så stor.
