Alltså.
Att vakna klockan halvsex en söndagmorgon är inte optimalt (det är idiotiskt). Vad som är ännu mer idiotiskt är att ha drömt något, fundera över det, sätta sig på toa och konstatera att det börjar bli deprimerande mörkt på morgonen för att solen går upp senare och då…BAM…DEN insikten (det finns inte tillräckligt stora bokstäver att skriva hur stort det där bammet var i verkligheten utan att behöva läsa bloggen på en bioduk, en så stor BAM-insikt var det).
Innan jag delger den här tragiska, gigantiska och kanske smått korkade insikten vill jag bara påpeka att jag faktiskt är en högst normalbegåvad människa. Snäll mot barn och djur (nåja, djur i alla fall). I vissa fall skulle jag drista mig till att påstå att jag till och med är rätt smart.
Men det här har aldrig någonsin slagit mig. ALDRIG.
OM MAN BOR PÅ ÖSTKUSTEN GÅR SOLEN INTE NER I HAVET!
Ja. Ni kan håna mig nu. Ni är mina handgranater, jag är ert mål.
Men faktum kvarstår, solen går inte ner i havet på andra sidan. Tanken på det gör mig orimligt deprimerad å östkustens vägnar.
(Sen är det ju en helt annan historia hur jag hann bli 44 år, 6 månader och 17 dagar innan jag blev kom på det…)
Hur exakt sitter man och njuter av en vacker solnedgång på östkusten när solen går ner mellan…TRÄD? Eller berg? Eller för all del hustak. Men aldrig någonsin i havet.
Alltså (igen). Ingen solnedgång värd namnet går ner mellan träd? Och ja, jag fattar att solen kommer upp ur havet på den sidan, men det är inte samma sak. Man går inte upp mitt i natten för att titta på en soluppgång, man sitter däremot kvar på båt/strand/klippa/valfri plats och tittar på solnedgångar.
För mig har det alltid varit självklart att solnedgångar är en del av livet, nu inser jag att större delen av Sverige (inklusive den där vattenstaden som kallar sig huvudstad) lever och existerar utan just havssolnedgångar.
Jag antar att jag är ganska talanglös som inte har funderat över något så självklart innan (ja, jag väckte maken och frågade om han NÅGONSIN hade tänkt på det, han bara suckade, himlade med ögonen och somnade om).
Men har NI tänkt på det?
Stackars stackars hela Sverige förutom västkusten.
Nej, jag har inte rökt olagliga substanser, ätit konstig svamp eller druckit alkohol.
Jag är bara lite talanglös när jag tänker ibland.
Nu måste jag älta det här en stund, kanske sova lite till, men kom igen…talk to me.
Det kan inte bara vara jag som har tagit det lika mycket för givet som att påven har en konstig hatt?
PS. Hur hade det sett ut att sitta i pensionärskuvösen i sommarstugan och så går solen ner bakom mig istället för så här?
