Dammsugare och fredagsmyyyyyz

Förlåt. Jag skall jobba bort mina zäta. Men det går nästan inte att stava det ordet utan ironi. Vi har dock inte käkat tacozzzzz.

I vilket fall som helst så beror inte tystnaden ikväll på att vi har åkt motorväg. Inte heller har vi spenderat kvällen med att ha taklyftarbråk. Visst är det nästan så man tror att jag ljuger?

Jag gillade förra fredagen. Det var infernaliskt skönt att samla vuxenpoäng genom att slänga sig raklång på soffan redan klockan fem. En pervers njutning helt enkelt. Och med tanke på Sven kommer det inte bli någon tomtefiering av båten i alla fall, för han kommer blåsa bort. Inte Sven alltså, utan tomten. Sven får gärna blåsa bort. Vi har inte klurat ut hur vi skall lösa vindfångsfaktorn, just nu lutar det åt hederlig maffiametod. Cementera fast fötterna på honom. Frågan är väl mest bara hur bra teakdäcket kommer må av det.

Så, jag har helt sonika spenderat kvällen på arslet i soffan. Utklassat Åsa här på bloggen i Wordfeud (min blogg, jag kallar två vinster utklassning hehe), och pillat navelludd.

Jag säger bara en sak. Ni som lever opendlande liv vet inte hur bra ni har det. För oj vad jag har njutit.

Nu har jag bäddat ner mig. Stängt av ljudet på mobilen och hotat maken med påsklämmor runt bröstvårtorna om han glömmer stänga av sina. Jag har storartade planer för morgondagen som innefattar sömn, sömn och lite mer sömn. Och promenad i skogen.

Men vad skådade mitt norra öga när jag knatade genom hallen på väg till min sovplats? Ni vet ju redan om makens osunda relation till dammsugare (och avfallskvarnar). Jag trodde nog verkligen att centraldammsugaren på båten var the shit. Nu var han klar. Inga andra dammsugare skulle han hava jämte centraldammsugaren.

Jomenvisstellerhur. I hallen stod något och blänkte som jag inte kände igen. Dessutom stod den bredvid en dammråtta stor nog att bita av hälsenan.

20131206-233838.jpg

Jag trodde att det var något han hade plockat fram ur sin dammsugarsamling, och frågade vad det var.

– Doh! En grovdammsugare seruväl?

Sa han lite avmätt.

– En ny? Frågade jag. Med förvåningens finger i häpnadens mun.

Japp. Dagsfärsk.

MEN VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HONOM?

Nu vet jag inte hur många dammsugare vi har längre. Men jag är rätt säker på att vi har fler dammsugare än dammråttor. Vilket säger en hel del med tanke på att dammsugarna mest fungerar som dammsamlare, och inte används särskilt frekvent.

Är det någon som har lust att förklara varför man köper minst fem dammsugare i halvåret men aldrig använder dem. Särskilt inte centraldammsugaren på båten.

Imorgon vill maken åka 20 mil för att köpa en snöskyffelmonteringssats som man sätter på gräsklipparen, så att den kan transformeras till åksnöskyfflare vintertid.

Han är en hamster.

Precis som om vi behöver mer prylar. Tanken är liksom att vi skall börja småflytta ur huset nästnästa vecka. Och bo på 60 kvadrat.

Och han har mage att klaga på min skosamling.

Han måste vara den enda mannen i världen som, utan överdrift, har fler dammsugare än skor.

Jag tror att det är dags för professionell hjälp.

Den här fetischen har gått överstyr.

Äntligen

Jag vet inte hur mycket bubbelvatten det släpas hem i det här huset, men det är mycket. Eftersom det är det enda jag dricker i princip. Minst två liter per dag, och då får man långa armar och tom plånbok.

Jag minns inte ens hur många gånger jag tänkt köpa/önska mig en Soda Stream, men det blir ju fasen aldrig av. För jag tänker att kostnaden för en Soda Stream borde löna sig på ett par veckor, och sen fortsätter jag kånka vattenflaskor. För att sedan kånka tillbaka dem till affären och panta dem. Eller ja, skall jag vara helt ärlig är det maken som kånkar och pantar. Men det är också han som inte varit så himla tänd på en bubbelmaskin.

Han kanske gillar att bära?

Idag kom han hem med den här. Utan att ens ha blivit ombedd.

bild(9)

En tysk dessutom. Från Ö&B. Som kostade skit och inget alls.

Medan jag är full upptagen med att kolsyra allt som går att kolsyra kan ni läsa ME:s blogg. För den är skitrolig. Granntanten heter den.

Jag kommer vara fullt upptagen med att testa kolsyrad ketchup och allt annat som finns i köket. Det kan omöjligt finnas något som är för gott för att kolsyras. Inte ens Mer.

Har ni tips?

Annars återkommer jag med resultat – det här kallar jag vardagslycka.

När man är talanglös…

…men har turen att omge sig med kompisar som är både smartare och snyggare.

Ibland undrar jag exakt hur korkad jag faktiskt är. Jag har levt i tron att jag är hyfsat begåvad i rätt många år, men på senare tid har jag fått vissa…tvivel. Uttrycket “det man inte har i huvudet får man ha i benen” är utbytt mot “det man inte har i huvudet får man hoppas att ens vänner har i huvudet”.

Idag körde jag Johanna till centralstationen. Det negativa var att hon skulle åka hem. Tyckte jag och Liten. Stor däremot verkade mer nöjd eftersom min älskade storhund för första gången bestämde sig för att hon inte var helt pålitilig (han är lite otrygg och rädd för främmande människor). Liten däremot hade glatt flyttat med till Uppsala, för han blev kär.

Det enda positiva var att jag skulle få komma till ett Espressohouse för en Chai Latte. Japp, jag vet, Mona skapade ett beroende. Och det beroendet är svårare att tillfredsställa än om jag hade varit hooked på metaamfetamin tror jag.

Glad och trött i hågen knatade vi in på EH och beställde.

bild 2(7)

I kön tror jag att jag frågade Johanna tretusen gånger om hon trodde att det var dödsäckligt att beställa två, spara den ena och värma upp den lite senare. Det var så långt min hjärna var med i matchen. Väldigt fokus på drycken i koppen, inget tänk utanför boxen.

Johanna tyckte nog inte att det var en bra idé, utan bekräftade väl mer det jag misstänkte, att det skulle vara skitäckligt att värma. Men som jag tjatade om det. Till slut sa hon:

– Fast alltså, de HAR ju chaipulver till försäljning. Så kan du ju göra FLERA koppar själv hemma.

Och det visste jag ju egentligen. Framför allt eftersom det stod placerat mitt i synfältet. Utan att jag såg det, eftersom fokus låg på hur många stora koppar jag kunde köpa med mig och den eventuella äcklighetsfaktorn.

Nu har jag den här.

bild 1(5)

Och är skitglad över att ha kompisar som har hjärnan för det jag varken har i huvudet eller benen.

Nu skall jag göra mig en kopp minsann.

Jamen jag vet att jag är lättroad

Och har ett kärleksfullt förhållande till mustaschtrenden.

Jag köpte en present till den lilla ofödda badankan i Johannas mage.

napp

Jag skrattar fortfarande så tårarna trillar när jag tittar på nappen. Och jag säger bara en sak, om badankan kommer att vägra napp när han/hon kommer ut, då tar jag den banne mig själv. Man kan säkert skylla på någon slags fetish.

Så jäkla värt det.

Det här med handarbetet

Jag är helt fascinerad av det varierande handarbetandet. Men jag ser fortfarande inte den röda tråden (HÖHÖHÖ väldigt Oldsbergskt igen). Fortsätt skriv, jag är på riktigt mer nyfiken.

Och så skall ni få ett tips. Som ni kommer gilla om ni handarbetar och/eller gillar att läsa böcker. Det känns som att jag täcker in de flesta i de kategorierna. Läs The Friday Night Knitting Club (minns inte författare just nu), gillar ni den så läs de två uppföljarna med.

Men varning utfärdas. Ni läser på egen risk och jag tar inget ansvar för hur bankkontot mår när det är färdigläst. Själv åkte jag, dagen efter sträckläsning, på slirande hollywooddäck till den lokala garnaffären lagom till öppningsdags. Gjorde en stuntsladd in på parkeringen, rusade in och köpte garn för en halv månadslön. Min plan var att sticka en klänning i guldlamé. Ni kommer fatta varför om ni lyder mitt boktips.

Behöver jag säga att påsen med garn och lite halvhjärtat stickande ligger i garderoben sen flera år tillbaka?

Idag har vi knatat på stan, pratat med trevliga delar av lokalbefolkningen och även kämpat med att konversera artigt med de mindre trevliga delarna. Det sistnämnda gick sämre. Eftersom jag har lite uselt tålamod med dumma människor. Framför allt sådana utan självinsikt. Då blir jag gramse. Och en gnutta otrevlig.

Men nu har vi däckat framför Hunger Games.

20131202-224619.jpg

Medan Admin Anka och Liten ligger och stickar.

20131202-224708.jpg

Risken är just nu ganska stor att Liten blir nerpackad i resväskan och får åka med tillbaka till Uppsala imorgon.

Det har förekommit vissa hot om att somliga kommer att knycka och adoptera honom.

Isåfall är det väl inte mer än rättvist att jag stjäl ett barn av Admin Anka. Hon har ju ändå så himla många.

Visst visst visst?