Dagen i korthet

Vi somnade ju som sagt skitsent igår eftersom vi var fullt upptagna med att vara på lokal med klackarna i taket och handen på höften.

Sen ställde vi klockan för att inte missa Ullared, och efter det var vi extremt trötta. Jag kröp ner i Admin Ankas säng och pysslade lite med mina smurfar medan maken sov vidare i sovrummet och Ankan vilade sig lite och pratade lite bredvid mig. Det kallar jag fredagsmyz. Fast på en söndagmorgon.

Efter det tog vi oss i hampan, klädde på oss och gick ut i stora staden. Med förhoppningen att lite affärer skulle vara öppna eftersom det är december och snart jul. Givetvis hade de inte börjat med söndagsöppet. Förutom den stora väskaffären, som har mer generösa öppettider än Pressbyrån.

Så jag råkade köpa mig en väska. Eftersom jag vill ha en SKITSTOR väska där jag hittar saker och får med mig allt och lite till. Med massor av fack.

bild 3

Och ja – den är stor. Men SÅKLART inte stor nog för att vara en riktig zombieapokalypsväska. Trots att jag fick plats med iPaden i ett ytterfodral och min Kindle i det andra ytterfodralet. Hur jäkla svårt skall det vara att hitta en väska som sväljer allt och fortfarande ser ut som en handväska istället för en portfölj eller en jäkla övernattningsbag?

Avdelningen dagens ilandsproblem. Jag är lite sur.

Efter väskköp, promenad och lite lunch på lokal gick vi till Ica för att köpa enorma mängder godis och väldigt lite mat. Där hittade vi den här, som båda varit nyfikna på sen reklamen för den kom.

bild 2(5)

Om man säger så här. Den var så vidrigt äcklig att den enda som gillade den även är samma familjemedlem som tycker att kattbajs är en delikatess. Liten fullkomligt slukade drickan efter att vi hade totalsågat den.

Och på Ica hittade vi även det här.

bild 1(3)

Jag vet inte riktigt, men känns det inte som att någon med lite taskig koll på frukter och dess utformning antingen har lagt fel artikel till rätt skylt eller vice versa? Eller är det jag som har missat någon helt ny äpplesort?

Då var det dags att knata hemåt i skymningen, och även om inte tomten är på plats så är det en smula vackert i hamnen när de har adventspyntat sjöbodarna.

bild 2(4)

Nu längtar jag ännu mer efter hulahulandet. Och hoppas på morgondagen.

Till sist kom vi hem, och jag fastnade med de omålade naglarna i pälsen på en hund. Naglarna som hållt måttet i flera veckor utan gellack, och så hann jag inte måla dem innan det gick åt skogen.

bild 1(4)

Så jag avslutar dagen med att vara lite lite gråtfärdig över att en nagel gick av långt ner i köttet medan de andra fortfarande är långa med lite sprickor.

Det gör ont att helt plötsligt ha en fingertopp.

Nu skall den här nagelgurun vila sig lite på maten och fundera ut något revolutionerande för att fixa till den sorgliga nageln. Att laga den som jag gjorde med lillfingernageln är inte att tänka på eftersom delen som fattas försvann i havet av hundpäls.

Men jag tar mitt jobb som guru på stort allvar och återkommer i nagelfrågan.

Sådär, nu är det ryggläge medan Admin Anka stickar och fascinerat kollar på ett program om den jättestora Maerskbåten.

Jag vet inte vad det är med henne och just den här båten, men hon har ett borderline osunt förhållande till den.

Det var vår dag och kväll.

Ni då?

Dra mig baklänges

Hade inte Kerstin kommenterat om att makens fula skor låg som årets julklappstips hade jag aldrig fått den här dåndimpen.

Screen Shot 2013-11-30 at 11.16.22 AM

Det där kallar jag tomtebolycka i ett par Crocs. Herregud vilket julkort. Kolla på hemsidan för Crocs, jag skrattar så jag gråter.

Talade om det för maken som inte ens behövde kolla på sidan – för…

– Jamen jag köpte ju dem där. Och (skitnöjt tonfall) jag fick 25% rabatt i välkommen åter som kund.

Välkommen åter?

Han är stammis på crocs.se.

Det kan inte vara normalt. Det syns på fotot att det inte är normalt.

Fatta hur mycket tåbira den familjen luktar när alla har på sig varsitt par.

Men sko(na) mig?

Jag skrev ju någon gång att maken en gång i tiden var en proper snubbe. Som alltid hade slacks, skjorta och gubbskor på sig. På krogen hade han kravatt (jamen okay, det var på 80-talet).

Sen gick det ju söderut för honom ihop med ålder och äktenskap. Först byttes slacksen mot jeans, sen skjorta mot tisha och slutligen gubbskorna mot gympadojjor. Till han hittade Crocs.

Det var ju hans inkörsport till fulare skor. Och helt egalt att gå omkring i dem mer och mer. Restaurangbesök, shopping och var man än går, visst fan har han sina Crocs på sig. Enda stället han inte har dem (än så länge) är bröllop, dop och begravningar. Det är ju inte tillställningar man går på så himla ofta?

Först köpte han ett par vanliga Crocs. Och de jävla skorna slits ju aldrig ut, trots att han använder dem…HELA tiden. I somras föll jag till föga och köpte ett par Crocs-seglarskor. För de såg lite trevligare ut.

Han har med andra ord totalt tappat det. Jag har mer skor än någonsin, och jag vet inte om han lite lever efter devisen att det man tappar på gungorna tar man igen på karusellerna. Eftersom han har ett par vinterkängor, ett par seglarskor, tre par Crocs och ett par fejkade Birkenstock. Det är allt.

Nej, jag tänker inte räkna mina.

Idag kom han hem med ett paket. Med skor. Och var glad som en speleman när han packade upp det.

Han har hittat ett par vinter-Crocs.

bild 2(3)

DEN lyckan när han visade upp dem. Fleecefodrade (kan ni tänka er tåbiran av plast fodrat med plast?). Plus att kanterna går att vika upp så de blir mer kängaktiga.

Jag vet inte riktigt. Är det bara jag som tycker att det ser ut som att han har ett oerhört stort behov av god man och ett antal personliga assistenter när han har dem på sig?

bild 1(2)

Det var nog ta mig fan det fulaste jag någonsin sett. Han slår alla rekord just nu.

Jag vet inte ens vad det ser ut som?

Kängloaferscrocs?

Men han kommer med glädje byta ut sina vanliga kängor och ha dessa på sig varenda jäkla dag nu om jag känner honom rätt.

Och när jag upplyste honom om exakt hur fula de var svarade han:

– Jag är ju redan gift, vad spelar det för roll?

Inte länge till. Jag säger bara det. INTE länge till.

När why-kromosomen drabbas av självinsikt

Maken kom hem från jobbet med presenter. Inte för att han kan komma undan att jag skall sno hans visakort ändå, men det är ju trevligt med en bonus som visar på viss självinsikt. Jamen ungefär så.

Först fick jag ett örngott. Fullsketet med självinsikt (för självklart tar jag inte detta som någon slags ironi just idag).

bild 2(1)

Jomensåatte. I hate to say I told him so. Och jag kommer antagligen säga det många fler gånger. Eller så trycker jag bara upp örngottet i ansiktet på honom.

Vid närmare eftertanke är det kanske bättre om han sover på det. Så han blir ständigt påmind istället?

Sen visade han verkligen vilket ljushuvud han är. Eller ja, snarare vilket ljushuvud jag är.

Jag fick en hänglampa.

bild 1

Som var gjord av en riktig hatt. Och ni vet ju vilken relation jag har till hattar. Jag älskar skiten ur i princip alla huvudbonader.

Den här lampan älskar jag verkligen. Sen älskar jag idén, som jag aldrig hade sett förut. Och nu vill jag börja göra och sälja hattlampor.

Om jag skulle göra det, är det bara jag som vill ha ett plommonstop av ull a’la Dupond och Dupont som lampa?

Jag vet ju att det är lite si och så med min smak ibland. Eftersom jag även älskar tvåmeters hulatomtar.

Men vem kan motstå en hattlampa?

Och vem kan vara mer arg på maken när han kommer hem med de perfekta presenterna?

Japp, han är officiellt förlåten. Till nästa gång. Om ett par dagar eller så.

När man och ens man inte är som andra män

Eller: Mitt liv är ett enda långt lidande?

Mitt absolut första inlägg i den här bloggen är daterat i slutet av mars. När maken GLATT satt och fyndade på internet och det visade sig, till min enorma besvikelse, att det inte var en kryssning i karibien utan en helg i Ullared. Genom Let’s Deal.

Mitt förhållande till Ullared är lite…komplicerat. Fel, mitt förhållande till maken i just Ullared är komplicerat. Eftersom maken fullkomligt går bananas på Ullared och kan vara där hur länge som helst och handla allt. Mest saker vi inte alls behöver. Japp, jag inser att det inte låter som jag. Eller maken, som i vanliga fall får en höftledsfraktur bara av att se entrén på en klädbutik. Får jag in honom bär han sig åt som en sexåring med blodsockerfall. Men han älskar Ullared över allt annat på jorden.

En helg med hotell i Ullared ihop med maken. Två shoppingdagar. Återigen, IHOP med maken. Det är kanske inte min idé om en drömweekend. För där har snubben helt plötsligt järnkoll. Han har färgglad tröja så han skall synas ifall vi slarvar bort varandra (vilket jag brukar göra mitt yttersta för att lyckas med) och hade han fått hade han hängt en lapp runt halsen på mig med vårt kundvagnsnummer så jag inte “glömmer” den någonstans. Medan han mer eller mindre tatuerar in kundvagnsnumret på sig själv samt har med sig något att knyta runt vagnen som bara är vårt. Så den syns.

Så skall man göra. Det har han sett på TV.

Jag inser att ett inlägg om min…inte så positiva inställning kommer lite olägligt med tanke på bloggresan men det har inget med Ullared att göra. Däremot har det allt med maken att göra.

Vårt äktenskap tål mycket, men enligt all jävla hållfasthetlära så är en heldag på Ullared ihop med maken ett gränsfall. En heldag, kväll på hotell och ytterligare en shoppingdag – jag blev nervklen bara av tanken. Sen låtsades jag glömma av det. Och det har jag då alltså gjort sedan i mars. Dealen går ut 31/12 och jag är snubblande nära mållinjen.

Igår kväll sade maken att han ville åka nästa helg. Idag skall han ringa och boka hotell. Före jul, när det är som mest folk. För vi skall köpa julklappar.

Jag ligger i fosterställning.

Någon som vill byta make? Bara en helg?

Ni får honom gratis. Ni kan till och med få handla på hans kort.

(Nu LÄNGTAR jag till första februari och att åka till Ullared med okomplicerade människor)