Jag tror att jag har berättat förut om att jag inte känner NÅGON annan i hela världen som fått så mycket kärleksbrev som maken.
Inte av mig förvisso, men av andra, och under sin storhetstid när han var yngre.
Och han har sparat allt i en flyttkartong som vi med väldigt ojämna mellanrum kollar i, läser och gapskrattar. Vi snackar 80-tal, vi snackar sommarstad med enormt mycket turister och vi snackar make som hade lägenhet mitt i stan från tidiga tonåren. Visserligen en meter ifrån mamma och pappa, men ändå.
Sommartid var det krogen vareviga dag och denna ständiga jakt på kjoltyg.
Jag är så JÄVLA glad att jag inte kände honom då även om vi högst troligt har rört oss i samma kretsar. Vi har till och med foton, på varsitt håll, från en hemmafest på 80-talet där vi båda var. Men ingen av oss är med på den andres kort.
I alla fall. Det här var ju kanske inte ett kärleksbrev. Men man hittar alltid något nytt i den där nedrans kartongen med brev och vykort. Det här dök upp idag.
Vad det står? Ingen aning, jag har aldrig läst franska.
Men fascinationen över att ett vykort kom fram till en snubbe med Sveriges vanligaste efternamn, gatuadress “känt fyllo” och orten Strömstad skall banne mig Posten ha en eloge för. Uppenbarligen var de bättre förr.
Eller så var maken verkligen bara jävligt ökänd i byhålan.
Humor.
