Hur genomtänkt var detta egentligen?

Posted on | by Victoria | 13 Comments on Hur genomtänkt var detta egentligen?

Körde precis in maken till ögonkliniken för att han skall få nya linser. Och med linser menar jag riktiga linser. De där som sitter inuti ögat. Han har ledsnat på att vara brillmongo och ligger i detta nu på operationsbordet.

Jag är asnervös. Frågade honom åttiofem gånger på väg in till stan om han inte var nervös ALLS. Mjae…han hade inte funderat så mycket över det. Mest på slutprodukten, att se utan glasögon. Men till slut fick jag åtminstone svaret:

– NEJ, jag ÄR inte nervös, jag har tydligen inte vett på att vara det!

Där visade han ju till och med prov på självinsikt?

Nåväl. När vi sitter i bilen inne i stan ligger det en svinfin, och antagligen asdyr, Porsche framför oss. En lite så där “sticka i ögonen dyr-bil”. Både jag och maken reagerade över registreringsskylten.

20130625_073830_resized

Känns det inte lite förmätet att glida runt med en bil i miljonklassen och ha en registreringsskylt där det står SEDLAR? Ber man inte lite om att få bilen sönderslagen av missunnsamma och uttråkade kids? Eller bara lite lackrepad? Det kanske inte var det mest smarta valet av registreringsskylt? Eller?

Men så zoomade jag in. Och såg detta:

20130625_073837_resized

Det är fortfarande väldigt likt SEDLAR. Men det står SEOLAR. Och vid närmare efterforskning tillhör bilen ett företag som hette MVG Productions AB. Så gissningsvis, och nu viftar jag verkligen bara med näshåren efter en förklaring, är meningen att det skall stå SE O LÄR?

Känns inte det lite som en totalfail?

Jamen jag sitter här och bantar lite då

Posted on | by Victoria | 14 Comments on Jamen jag sitter här och bantar lite då

Jag slutade med socker för…hm…ganska exakt fem månader sen. Helt och tvärt gick jag från sockerpundare som drack två liter cola per dag, till att dricka Ramlösa. Under en testmånad struntade jag dessutom i kolhydrater. Snacka om avtändning, cola och bröd- och potatisälskare.

Men, i alla fall, det enda som hände var att min mage mådde bättre. Inuti. Utanpå fick den en jättestor mjuk valk, som gick hela vägen runt även på “över-röven”. En skitstor rockring med ren ister skulle man kunna säga. Som, enligt vågen, vägde sisådär fyra kilo. Då fortsatte jag sluta med socker. Och sket i hela den där kolhydratsgrejen, men drack min Ramlösa istället för cola, och absolut inget godis. De resterande fyra månaderna som ledde fram till idag. Rockringen blev större. Och tyngre. Hel orimligt att gå upp totalt åtta kilo genom att sluta helt med socker, bara äta bra mat, och på riktigt noll godis, eller annat skräp. Min första “bantning” i världshistorien, jag har alltid haft det omvända problemet, att jag har fått äta för mycket för att inte rasa i vikt.

Välkommen till medelåldern? Kan jag skylla på klimakteriet här med?

Nåväl, vid 43 års ålder skall jag börja min första diet. En pulverdiet dessutom. Astronautföda helt enkelt. Så nu sitter jag här och bantar. Med en shaker full av grönsakssoppa.

20130624_194523_resized

Jag skall ge det en vecka. Om jag fortsätter gå upp i vikt kommer jag att hänge mig åt mitt nya liv som fetto. Finns inte en chans att jag lever mitt liv utan ost och rysk yoghurt. Då köper jag hellre större byxor och blir en livsnjutare på heltid.

Hellre bredrövad än bedrövad.

Skål då. Soppan smakar sisådär. Mintchokladen och jordgubb har jag inte smakat på ännu. Jag gissar att det kommer bli en vecka med dödsångest, vemod, apati och livsleda.

Rockring – vik hädan!

20130624_194320_resized

Bleh!

Det kom ett mail…

Posted on | by Victoria | 4 Comments on Det kom ett mail…

…och som vanligt är det inte killen och tjejen i filmen som har skrivit brevet.

Eller jo det ÄR det ju! Och här sitter jag och skrattar mig hjulbent. Jag som precis skulle gå och lägga mig, men jag känner mitt ansvar och upplysningsplikt.

Jag trodde hemsidan, Facebookgruppen, mail-listorna och allt det där andra var nog. Det var ju det där med nådd bottom. Men ICKE. Det här mailet landade precis i min inkorg.

weddingapp

Jag är mållös. Sitter som en fågelholk i soffan. Den tappade hakan ligger på parketten.

När man trodde att man hade sett allt. Och att allt var “under kontroll” så kommer en APP. För både Android och iPhone dessutom.

Detta kan inte vara möjligt? Fast det är det ju. Jag skall inte säga att the bottom is nådd en enda gång till. För vem vet vad som komma skall imorgon, med tanke på att detta dök upp ikväll.

Det finns ju mänger av outforskade områden kvar. Och här sitter jag och ser ut som Tomas Tvivlaren. Jag är helt övertygad om att förberedelserna för prinsessan Maddes bröllop med sin seriemördare till nybliven make (han är säkert ingen seriemördare, men stackaren ser ju en smula seriemordisk ut) inte ens var i närheten av detta.

Artificiellt Intelligens känns som ett naturligt nästa steg. Och en smekmånadsresa på Enterprise NCC 1701 med James Tiberius Kirk som reseledare likaså.

En app. Nej, jag har inte tankat ner den ännu. Jag måste smälta det lite först. Och skratta klart. Kanske sova lite på saken.

Det där med den persiska flygande mattan med insmugglade silkesmaskar från Kina skulle faktiskt kunna vara helt sant i sammanhanget. Det låter som om det är helt i linje med resten.

I morgon skall jag kika på appen.

Jag måste ha fått en släng av något med dödlig utgång

Posted on | by Victoria | 7 Comments on Jag måste ha fått en släng av något med dödlig utgång

Och det har vi väl allihop lite till mans visserligen.  Livet har ju alltid dödlig utgång. Men, det här allvarligt. Jag sitter i bilen med feber och ett gomsegel stort som en ostbåge. Fast rött med fina prickar.

Det är alltså tillbakaresedag och jag är inte det minsta irriterad. Har inte höjt rösten i vredesmod på hela dagen.

Jag är inte sugen på något, varken brieost eller rysk yoghurt.

Inte arg och inte hungrig, vilket vanligtvis är kroniska tillstånd.

Jag måste vara dödssjuk!

image

“Hur långt är det kvar? Är vi framme snart?”

Men snälla nån?

Posted on | by Victoria | 4 Comments on Men snälla nån?

Jag måste älta bröllopet igen. Det tar ju aldrig slut. Vilket kanske är hyfsat logiskt eftersom det inte ägt rum ännu.

Sedan ett år tillbaka har bröllopet haft en egen hemsida. En hemlig grupp på Facebook för oss närmast sörjande. Det har gjorts ett antal filmer om hur den blivande bruden och brudgummen träffades, eftersom hon (katolsk spanjorska) bodde i Frankrike, han från USA och av en ren slump möttes dessa själsfränder. Antagligen genom små gracila svanhopp rakt in i varandras armar i Australien när de var ute på varsitt håll och flygluffade. Hur en stor portion öde och en tesked magi skapade den dynamiska duon under en dyktripp till Stora Barriärrevet, på andra sidan klotet. För att sedan bryskt skiljas åt och resa hem till sina respektive jobb och verklighet igen. De har räknat ut hur många flygturer som gjorts mellan New York och Paris, medan de körde långdistansförhållande. Hur många telefonsamtal och Skype-konversationer som föregick den Stora Flytten, innan hon slutligen blev förflyttad till New York-kontoret och tog sina pinaler och flyttade hem till min kusin och de två blev ett. Orka räkna?!

Hans frieri, en minutiöst planlagd skattjakt runt Manhattan som slutade i Central Park, där HAN mötte HENNE med universums största diamantring. Ringen, baguetteslipad till perfektion av femton blinda munkar från ett schweiziskt alpkloster ackompanjerade av von Trapp-barnens “the hills are alive with the sound of music”. Tio liter champagne (en liter att dricka och nio att vaska) gjord av speciellt utvalda druvor, nytrampade av Frankrikes blåblodigaste adel endast iklädda sidenstrumpor som spunnits av 8500 silkeslarver utsmugglade från Kina på en persisk flygande matta. Champagnen inmundigades självklart ur kristallglas, briljantslipade i Turkiet och polerade i Böhmen.

Helt sant (nästan), sagan finns nedkortad till en sexminuters film, med piffigt romantisk bakgrundsmusik. Med undertexter i form av mindfulness-citat. Den första filmens titel är “The journey of your lifetime is magnified by the ones you love”. Behöver jag ens nämna att Tony Robbins är husgud (sektledare)?

Sedan finns det fler filmer. Från deras ljuvliga små semestrar som ALLA har varit pre-smekmånader. Alla med enhörningar i motljus och regnbågar i bakgrunden. Till och med svensexan var Hollywood-esque. De hängde med Adrian Grenier från Entourage, klädseln var förtjusande homogen och de hamnade i GQ Magazine:

Screen Shot 2013-06-22 at 11.34.30 PM

En manusförfattare i Hollywood hade inte kunnat skriva ett mer über-romantiskt manus än introt till det här bröllopet (utan att kräkas lite i sin egen mun). Jag tvivlar inte på förhållandet, jag är superglad för min kusin som står mig extremt nära. Men jag har en smula svårt för det neonrosa (grisskära) skimret.

Från datumet när det var 60 dagar kvar till den stora dagen har det uppdaterats än mer flitigt. Filmer, pdf-filer med olika instruktioner och statusuppdateringar i Facebookgruppen till förbannelse. Som sagt, Hollywood hade verkligen inte kunnat göra det bättre (sämre?).

Nu är det en vecka kvar till avresa, två veckor kvar till bröllopet och idag kom ytterligare en PDF i mailen.

wedding

Ett nedrans schema för fyra av de åtta dagarna på plats. Notera gärna att den är på sammanlagt sex sidor, och detta är bara de första raderna på den första sidan.

Jag brukar inte använda ordet måttfullhet. Men nu gör jag det. Jag efterlyser måttfullhet!

Om jag någon gång har önskat att jag hade en gnutta mer romantisk man så tar jag tillbaka det. Jag stormtrivs med att ha gift mig i Las Vegas, utan filmer, hemsidor, pdf:er och 50-sidiga kyrkprogram. Inte en enda enhörning närvarande. Bara vi, prällen och Elvis.

Det här har gått överbord. Över soffor och stolar också.

Om man säger så här, det där taggtrådsstaketet jag känner i halsen när jag sväljer. Skulle det vara SVÅR halsfluss/bronkit/lunginflammation/KOL som gör att vi måste ställa in resan så skulle jag inte lägga mig ner och dö ledsenhetsdöden.

Jag älskar verkligen min kusin. Men det räcker nu. The bottom was nådd i ungefär samma veva som jag köpte Spanxen.

Och nej, jag har fortfarande ingen klänning.

Helvete.