Line Dance…och hur man skapar MER problem

Jag hittade sjukt snygga cowboyboots i USA, men inte EN enda affär som skickade utanför landet. Bara domestic. Men jag skulle bara ha de förbaskade bootsen, inga alternativ. Så jag involverade släkten i det, de fick beställa (man fick alltså inte ens betala med svenskt VISA – helt galet). Få det skickat hem till sig, för att packa om och skicka vidare till Sverige. Inga konstigheter, och det gick smärtfritt.

Men, den stora frågan var ju storlekar. Överallt där jag läste om bootsen stod det att de var små. Jag chattade till och med med en kundtjänst för att få råd om vad jag skulle välja för storlek. Och det räknades ut att jag skulle ha en 11.5. För jag är en normal 10,5-11. Hellre en halvstorlek för stor, som då var var risken, än en för liten.

Självklart var just 11.5 den enda halvstorleken som inte fanns. Det fanns 11 och det fanns 12. Alla andra halvstorlekar fanns. Så jag var tvungen att fatta ett beslut. Storlek 12 och riskera att bada i dem, eller storlek 11 och riskera att inte få dem över lilltån. För det är ju inte helt lätt att göra om hela den här apparaten och skicka tillbaka till USA, för att byta där och sen skicka hit igen. Men jag hoppades så att de verkligen skulle vara så in i bängen små i storlekarna, att en 12:a skulle funka. Med innersula.

Idag kom de. Och de är verkligen så jävla snygga att man tuppar av.

Men, med tanke på att jag lätt drar dem över sommarsvettiga svullna fötter och att det finns plats för minst en tå till så kan man ju lugnt säga att de är för stora. Alla som haft nya cowboystövlar vet att man skall behöva anstränga sig för att få på dem när de är nya. Och att man behöver både hjälp av medmänniska, vilja och vaselin för att få av sig dem de första veckorna.

Med andra ord är det positiva att jag får på och av mig dem helt själv. Samt att de är svinsnygga.

Hur många innersulor får man plats med i en stövel?

Jo, det är säkert hyfsat lösbart med en fet innersula, och jag kommer använda ihjäl dem ändå, men då kommer bonuskruxet. Jag skall dansa line dance. Cowboyboots är långa och spetsiga. Boots som är en och en halv storlek för stora är ännu längre och spetsigare. Som om det inte var nog med att jag har dålig koordination som det är så skall det utföras i ett par boots som är nästan lika långa som slalomskidor.

Förr i världen hade man ju sådana där fnuttar på spetsen på skidorna för att man inte skulle korsa dem av misstag. Finns sådana kvar och kan man kanske sätta dem på stövlar också?

20130627_132424_resized

Vart skall de här skorna gå med dig lilla vän?

Finn den gemensamma nämnaren

Först hängav jag mig åt Veckans Nu. Och känner mig mätt på skvaller, samt lite lyckligare av att veta att det vackra folket har problem de med. Men som sagt, bara lite dyrare problem, procentuellt som våra i relation till respektive inkomster antagligen. Nu känner jag att jag har den världen under kontroll. Skönt.

Då läste jag lite Aftonblad. Jag borde inte bli så förvånad, men alltså…en gång i tiden var det hyfsat okay att läsa tabloidtidningarna. Nu är det ingen större skillnad på Aftonbladet och Hänt Extra. Men det kändes som att den här artikeln borde ha legat i En Ding Ding Värld, och inte i kvällspressen.

Dingvärlden har inte funnits som tidning på en herrans massa år. Nu anar jag någon slags konspiration. Har den förre chefredaktören på den nedlagda tidningen tagit anställning på Aftonbladet?

Screen Shot 2013-06-26 at 11.38.50 AM

dingding

Dingvärlden var åtminstone öppna med att de var en skämttidning. Aftonbladet tar sig själv på största allvar. Det verkar vara det som skiljer dem åt. Eller är det paret på bilden från tidningen ovan som återkommer i Aftonblaskan med sina kopuleringsproblem?

Vem vet. Teorierna hopas.

Veckans Porr

Jag är besatt av skvaller. Fullständigt och totalt. Det har till och med gått så långt att mannen i mitt liv vet vilken tidning som är min favorit och ifall jag redan läst det numret. Har jag inte läst det så köper han tidningen till mig. Då blir jag jättekär i honom. På riktigt så är det kanske den mest romantiska gesten jag vet (vilket antagligen säger mer om mig och oss än om romans i största allmänhet). Skit i vit limousin och åttiofem röda rosor. Ge mig en Veckans Nu utan att jag bett om det.

Den här fick jag i måndags, men har inte hunnit läsa den. Det skall jag göra idag, den ligger här bredvid mig som frukostlektyr. Och jag skall få reda på allt om Justin Biebers barn, kolla på snygga outfits och fula outfits och helt crazy outfits på röda mattor lite varstans.

Jag är alltså inte en frisörläsare. Jag betalar gladeligen för att uppdatera mig. För jag hade inte haft en susning om vem en enda kändis var om jag inte var beroende av skvallertidningar. Och det är något mysigt lyteskomiskt i att läsa om det fina folkets tutt- och rumpchocker. Misslyckade operationer, och kokainmissbruk. Som Morgan och Ola-Conny fast i tjusigare kläder och dyrare (o)vanor.

Gör det mig till en ytlig skit? Det hoppas jag.

Godmorgon och trevlig frukost.

20130625_193701_resized

Jag hade ju tex missat Kicken om det inte varit för Veckans Nu. Då hade han bara varit en krullig man i mängden.

Jag lovar, han knarkar inte

Maken kom hem med sina nya linser. Och han tyckte inte att operationen var läskig alls, han hade till och med somnat medan de pillade ur hans medelålders linser och pillat in fejklinserna. Som sagt, inget vett alls i den mannen.

Men han såg ut så här när han kom hem. Antingen har han knarkat något så in i bängen, eller så har de gett honom något pupillvidgande. Det ser nästan ut som att det inte är på riktigt. Han ser ju livsfarlig ut, hade jag mött honom i en mörk gränd hade jag självdött.

ögon

Nu sover han sött på soffan.

Jag ser fram emot uppvaknandet och en utvärdering av synen.

Och att pupillerna har blivit mindre så han inte skräms ihjäl.

 

Saker man kan köpa när man är lite smalfet

Jag har älskat eBay i tio år. Dessa fynd. Och dollarkursen. Idag kom en sidenscarf i favoritfärgerna. 200 kronor och sprillans ny. En scarf kan man ju varken bli för smal eller för fet för. Just denna är dock inte tillräckligt stor för att knyta över arslet dock.

Makens kommentar när jag glatt visade den:

– Det ser ut som en sån där sjal farmödrar har.

Jag tar det som en komplimang och en bekräftelse på att den är snygg på riktigt dock. Mannen som använder Crocs och Ica Maxis Birkenstockkopior vill man liksom inte dela klädsmak med.

image

Den går i alla fall att knyta runt dubbelhakan. Som ett farmorshuckle.