Nu blev jag akut less på mig själv. Vilket händer oftare än man kan tro eftersom jag även är fullt upptagen med att vara less på han den där jag delar möblemanget med.

Jo förresten, han körde upp igår kväll, shejpade lägenheten och sen åkte vi till Gbg ihop med tuppen imorse. Så går det när man är tanklös (korkad).

ENDA anledningen till att jag åkte med ner var att jag har läkartid på fredag. Och att jag som bonus hade tänkt träffa P i veckan eftersom jag varit så himla busy med att sitta i Strömstad och klimakterietjura att det inte blivit av. Från början var inte läkartiden så himla viktig, men i tisdags morse vaknade jag med fler medelålderskrämpor. Därav handskenan. Jag har sockerdricka i högerhanden och den stensover på morgonen. Varje morgon, och sen är den bara “kolsyrad” resten av dagen. Då blev läkartiden lite viktigare.

Först ringde jag till läkarplejset för att dubbelkolla min tid. Det är en nyutvecklad mani, sedan jag stressade dit en dag för tidigt härförleden (samma dag som jag lade permobilen ner på torget). Tiden är inte imorgon, den är på fucking onsdag nästa vecka. Så BRA att jag har skrivit den 26:e i min kalender? Tur att jag har utvecklat just den manin?

Sedan ringde jag till mannen som står mig SÅ nära och som jag är SÅ betuttad i (jo, jag är det – också – men kanske inte så många timmar per dag, ju fler år ihop desto färre timmar kärlek per dag/vecka/månad). Ett samtal för att vara svinsnäll. Såg att han hade glömt jobbnycklarna i bilen, bilen står här, de är bara två på jobbet och han måste ha något att låsa med och han går alltid sist. Det är inte första gången som han glömt nycklarna, fått låsa inifrån, krypa ut genom ett fönster, köra hem, hämta nycklar och köra tillbaka för att låsa, larma och stänga på riktigt. Jag skulle vara en riktigt ädel fru och göra dagens goda gärning. Så han har en chans att låna någon annans nycklar. Sånt som goda fruar gör.

Och så skulle jag berätta att jag hade tagit fel på läkartid, vilket då fuckar upp första semesterveckan, men jag vill inte gå till det som kallas slakthuset uppe i den där västkuststaden. De kommer skicka mig vidare ändå så allt kommer ta en miljard gånger så lång tid som att åka T o R Gbg över onsdagen. Men ändå, en fuck up. Jag hade liksom inte räknat med sockerdricka i den handen. Kan ändå inte semestra med useless högerhand.

Jag hann säga (efter att ha glatt honom med nyckelbeskedet och gjort så att han slipper krypa genom fönster och åka kors och tvärs):

– Jo, och den där läkartiden för handen imorgon, den är fel. Den är på onsdag...och…
– MEN…det är ju på semestern, hur skall du lösa det? Och JUST DET…när är det du skall vara hos revisorn? Revisorn har du SÄKERT missat också? Har du missat revisorn?

Och PANG så tog mitt tålamod slut. Nytt personbästa faktiskt.

Först var jag jävligt irriterad på mig själv för att jag skrivit fel dag. Sen tyckte jag att jag var snällare än snällast som noterat att han inte hade nycklar när han inte själv märkt det. Efter det var det inte läge att börja prata om revisorn och avbryta mig mitt i en mening.

Mina sista ord innan jag var så mogen att jag slängde luren i örat på honom?

– JAMEN SÅ FINT ATT DU FOKUSERAR PÅ REVISORN, OCH BARA REVISORN NÄR JAG HAR EXAKT NOLL KÄNSEL I HANDEN. VÄLDIGT ARTIGT ATT AVBRYTA MIG NÄR JAG PRATAR OM LÄKARBESÖKET OCKSÅ, MEN JAG ANTAR ATT REVISORN ÄR VIIIIIKTIGARE! SIST JAG KOLLADE ÄR VI TVÅ OM FÖRETAGANDET!

Och sen la jag på. Som sagt, nytt personbästa.

Det skulle kunna hända att ytterligare en anledning till det är att jag för andra gången faktiskt mixat ihop lite tider och missat den arga revisorn igen. För när jag kollade så hade jag skrivit upp honom på onsdag. Men det var visst förra onsdagen. Eller så har någon varit inne och hijackat min kalender och bytt plats på massa saker.

Finns dock inte en chans över min döda och lemlästade kropp att jag erkänner det för maken.

Aldrig.

Jag är ju fullkomligt perfekt i alla avseenden.

Framför allt är jag väldigt jämn i humöret.