Och tack Petra, det här var en låt som inte får missas av någonihelavärlden.
Dessutom sittdansar man lite när man hör den. Jag spår att detta kommer bli Gunillas största hit någonsin. Och hon har inte ens ett skit med den att göra. HAH!
Lyssna och njut.
Som om jag behövde FLER.
Och precis som med näsborrarna delar jag med mig. Det är ju redan etablerat att jag är väldigt generös.
Jag råkade titta lite extra på den här bilden igår.
Vad är det som försiggår med högerfoten? Eller båda fötterna antar jag.
Det måste finnas en anledning till att man inte skall skärskåda vissa kroppsdelar, för man upptäcker väldigt konstiga saker.
Stortån (som jag alltid tyckt är ohemult stor ), pektån och fuck you-tån är lika långa. Och jävligt långa. Sen kommer ringtån och lilltån och ser lite amputerade ut bredvid sina större tå-syskon.
Då började Operation Fotkontroll. Vilket var ytterst talanglöst, eftersom det genererade ytterligare funderingar och ännu mer fotfobi.
Här har vi fru högerfot. Just som jag misstänkte, världens fetaste stortå, och de två närmsta tårna är lika skitlånga men åtminstone smala. Sen kommer ringtån. Som på riktigt är sisådär en och en halv centimeter kortare än fuck you-tån. Plus en väldigt blyg och försynt lilltå som är ytterligare minst en centimeter kortare än ringtån. Lilltån går ju bara till midjan på stortån. Fyrtorn och släpvagn liksom. Nej, det är inte den brutna tån heller.
Så har vi fru vänsterfot. Lika fet stortå, men där är pektån längre än stortån. Hur i hela friden kan pektån vara längre än stortån, om än bara några millimeter?
Men sen känns det som att resten av tårna ser hyfsat normala ut. Stor, mindre, minst – en sådan bågformad uppsättning tår jag trodde var normalt. Och en lilltå som inte är alls lika blyg och försynt som fru högerfots.
Efter att ha stirrat och jämfört båda fötterna i en kvart var det ungefär det jag kom fram till. Då var det dags att tillkalla utomstående för en mindre subjektiv bedömning, det vill säga maken. Det var ogenomtänkt, för han hittade fler konstigheter och gick igenom färg och form på varenda tå i detalj. I ren chock har jag till och med glömt av vad han sa, förutom en sak:
– Men herregud, du ser ju helt retarderad ut på högerfoten!
Då ruttnade jag och gick och la mig. Vad hände med “…for better, for worse, for richer, for poorer, in sickness and in health, to love and to cherish, till death us do part…” (vi gifte oss i USA).
Det här är ju ett solklart fall av ett par poor tår som han inte cherishar ett dugg. Prällen pratade inte alls om att man skulle stå ut med hånfullhet. Det är jag störtsäker på, trots att jag inte var helt nykter.
Jomen det var vår lördagkväll. En tånoja. Och där låg jag och kände mig alldeles prinsessig om fötterna. Pilutta mig liksom.
Vad gjorde ni, och framför allt, hur ser ERA tår ut?
Jag vet att ni kommer kolla.
Om ni får tag i den här removern, som till skillnad från Depends egna, faktiskt är “rinnig” så köp den. Depends är helt okay, men det är ju skitlite i flaskan och konsistensen är ju som misslyckad jello, vilket kan vara lite tjatigt att klabba på och se till att det sitter kvar.
Den här, i kombination med menskopparna, är bara bäst. Häll en skvätt i menskoppen och ilandsproblemet med naglarna är ännu lättare att hantera.
Jag får en gnutta hybris och tycker att jag är den bästa jag vet när jag skiter i manualer och hittar bättre och enklare lösningar. I det här hemmet jobbas inte mycket med atomklyvning på fritiden, utan mer problem av den här sorten. Fast jag delar ju med mig. Inte av removern, men åtminstone av tipsen, för removern kan ni glömma att ni får.
Jag siktar på Nobelpriset i nagelkemi. Precis vilket år som helst.
Märket är REQ. Mer vet jag inte. Men jag tjatade till mig att få köpa den på en salong när jag ville veta vad de använde för att ta bort gellack.
Slut på nagelmeddelande. Återgå till vad ni nu gjorde innan jag postade den här oerhört viktiga och ovärderliga informationen.
…och så finns det prinsessfötter. För precis så här inbillar jag mig att prinsessor går omkring och känner sig mest hela tiden. Det känns som att prinsesskapet borde komma med vissa himmelska fördelar, och att just babyfötter är en av de fördelarna. Liksom det faktum att de aldrig bajsar eller kräks. Inte heller behöver de sitta halvpackade på ett berg som fjortis och lipa över olycklig kärlek. Listan kan göras lång, men det håller liksom inte att kräkas eller fjortislipa med tiara på sig. En mental bild som inte funkar.
Försök. Tänk att en prinsessa, av typen Disney, skulle sitta på sin guldtoastol (för SJÄLVKLART har de toastolar i guld), mer eller mindre dränkt i tyll och spetsar med sin tiara i håret och ha förstoppningskrystvärkar. Eller att de, Gud förbjude, skulle titta på pappret efter fullbordat verk och tappa det upp och ner i tyllen. Allt medan svetten lackar, tiaran hamnar på sniskan och den perfekta frisyren börjar lösas upp.
Det går inte ens att tänka sig en prinsessa stånka. Eller kanske, åtminstone i Maddes fall, röka, stånka och läsa New York Times samtidigt som hon sitter på toatronen. Näppeligen.
När Madde och Massmördaren (jo, han ser ut så) gifte sig, eller när Vickan och Daniel gifte sig var det ju en miljard gäster. Diamanter, siden, tyll och prinsessfötter så långt ögat nådde. Jag har varit på bröllop, jag vet att folk blir lite för fulla (när min kusin gifte sig första gången, den där gången som inte räknas för att påven har viftat med sin trollstav, var vi 180 gäster och det var galet påkostat – på det bröllopet kräktes den pärlochsideninlindade bruden på dansgolvet – just sayin’), och jag vet att när det serveras ädla drycker och mycket mat så går folk på toa.
Det betyder att rimlighetsfaktorn för ovanstående scenario, snisktiara, tyllhav och frissan åt skogen är väldigt väldigt hög. Ändå går det bara inte att se det framför sig. Jag kan inte det. Kan ni?
Att alla dessa gäster som paraderade in i kyrkan, samtidigt som de vinkade med en ojämförbar värdighet, senare på kvällen stod i kö till guldtoaletterna för att göra både nummer ett, två, tre och kanske fyra?
Försöker man tänka på det känns det ungefär som att tänka på rymden. Det går inte. Man blir bara snurrig i huvudet.
Men i alla fall. Fötterna var det ju. Kroppens mest sunkiga kroppsdel om ni frågar mig.
Efter att ha suttit här.
Och först blivit klippt, petat och filad.
Sen masserad med de där pyttesmå thailändska superhjältekrafthänderna.
Så ligger jag nu utslagen i soffan med just prinsessfötter. Jodå, hon målade dem med.
Jag vill inte ens nedvärdera fötterna genom att sätta ner dem på golvet. De förtjänar så mycket bättre. Det är liksom bara tiaran som fattas.
Men i brist på tiara, tyll och siden tänker jag ligga med Christina Stielli på sofflocket.
Det är helt klar gott nog. Och precis vad mina fötter vill idag, en vilolördag där tassarna inte skall behöva beträda pöbelgolv.
Under tiden väntar jag med spänning på hur lång tid det tar innan ärkepuckot faktiskt får tag i maken och bjuder in sig själv, ut sig själv eller med sig själv.
För jag har fortfarande inte sagt ett ljud om att han ringde igår.
Om man skulle ta och lära sig någon gång. Bara en endaste gång, och jag hade varit glad.
Nu tar vi det igen. Thaimassage är ljuvligt, för det löser upp hela kroppen. Även om jag ligger med stornoja på britsen varje gång så är det värt det när man kommer hem och flyter ut i soffan.
Sen kommer dagen efter. När det känns som om jag var ute på galej igår, råkade mucka med ett helt MC-gäng och de bankade skiten ur mig.
Nu har det inte hänt. Vad jag vet. En gång i min ungdom var jag visserligen på kräftskiva i huset mittemot HA i Bromma och fick för mig att jag skulle gå över och knacka på, för att kolla om de var så bad ass som det sades. Men efter det är minnet lite suddigt. Jag är dock ganska säker på att de inte spöade upp mig.
Det känns det som att de gjorde igår.
Herrejävlar vad ont jag har precis överallt. Vilket betyder att man inte alls behöver träna för att bli tränad. Ett solklart fall av träningsvärk genom liggning på brits.
Och jag glömde. Jag skall dit idag med. Eftersom jag kände mig så himla storsint (jag hade ju inte sett maken på flera dagar och därmed glorifierat honom lite), så jag beställde varsin tid åt oss för fotvård.
För det första. Jag vet att det behövs.
För det andra. Jag har en bruten lilltå som är nästan läkt, men de kan nog lyckas bryta ett par till.
Grattis mig. Just nu gör det ont från hårsäckarna ner i vaderna. Lite senare kommer fötterna läggas till på ont-listan.
Men det är fortfarande skönt. Och nyttigt.
Bara just inte precis nu.