Jamen vi fortsätter på spåret om vad som låg i min brevlåda igår. För det var en sjukt rolig dag att vittja brevlådan. Noll fönsterkuvert som attackerade mitt redan blödande bankkonto, och bara plusgrejor. Om man bortser från att jag redan betalat för en del av grejorna tidigare. Men det räknas ju inte, för det är ju redan röda siffror i den allmänna konkursen.
Alla som har en Mac med den nyare kontakten som ser ut så här vet vad jag pratar om.
Ni vet också antagligen att den kontakten är rena rama skiten (eller så är det bara jag som har ett måndagsexemplar?). Det är oerhört praktiskt med magnetkontakter eftersom man kan fastna i dem, vilket jag ofta gör, och man river inte ner datorn i golvet. För kontakten åker ur istället. Min “latdator”, den jag har i soffan, är den enda med en sådan kontakt. Det är en liten Air, och den förbannade kontakten driver mig till vansinne. För man behöver inte snubbla så värst mycket för att den skall trilla ur. Det räcker att hundarna viftar på svansen, eller att katten som väger ungefär två hekto, går förbi. Den kontakten ligger mer på golvet än sitter där den skall. Och en dator utan strömförsörjning funkar rätt kass.
Då löser man problemet. På den där sidan där man är med och backar olika projekt. Ni vet strutskudden, spökletaren och andra, faktiskt praktiska saker, som jag varit med och backat.
Något snille hade kommit på en extramagnet, så den inte trillar ut av att man bara andas på den med morgonandedräkt. Som ser ut så här.
De yttepyttesmå rektanglarna överst är alltså de som skall sitta på kontakten. Eller i kontakten. En av dem i alla fall. Det andra är verktyget för att få ut den om man så skulle vilja, eftersom den sitter som berget. Rektangelgrejen alltså, inte kontakten.
För sedan jag opererade in den i kontakten igår har varken svansviftande eller kattgång fått den att trilla ur. Men magneten funkar fortfarande, och är snubbelsäker.
Varför kommer man inte på en sådan sjusärdeles uppfinning alldeles själv och tjänar sjukt mycket pengar?
De kom i brevlådan igår. Oerhört praktiskt.
Och så kom den mycket efterlängtade nagelskrapan som Anna tipsade om som hon köpt i New York.
Så gissa om det kommer vara tyst här ikväll när jag skall byta nagellack och testa ytterligare en ny grej som inte står i Depends manual.
Funkar den inte blir den tandstensskrapa till hundarna.
Funkar den så kommer en ny manual på bloggen om hur man gör i verkligheten när man använder gellack.
Som jag har längtat.
Nu är bara den stora frågan vilket lack jag skall ha de närmsta fyra veckorna.
