En kattklapp kanske?

Jag kunde såklart inte låta bli att kolla på Mickes länk i förra inlägget och jag har fyra reflektioner.

1.  Är det bara jag som tycker att ugglan i filmen är SJUKT lik Voldemort?

voldemort

2. Hundar är verkligen dumsnälla…och så jäkla rara…men det är kattungar med.

Screen Shot 2013-12-22 at 1.56.15 PM

3. Sen kom Liten och ville kolla med mig, och den som säger att hundar inte kan kolla på TV (dator) åker på en käftsmäll, för här kollas det väldigt mycket på TV när det är hästar, hundar eller katter med.

bild
Sen kollar han förvisso inte så himla diskret men det gör han inte på TV:n heller. Vår gamla TV har små klomärken efter både Stor och Liten när de har försökt ställa sig upp och kolla ordentligt.

4. Jag vill ha en mjuk och levande julklapp. Mitt värsta är att jag vet att Litens mamma är parad med en brun portugis och kanske kommer få bruna valpar i januari. Och jag kommer inte få någon, eftersom Liten fortfarande kommer vara för liten. Men en Bengal kanske? Bara en liten liten Bengal som kan hålla Mini sällskap?

Screen Shot 2013-12-22 at 2.37.52 PM

Screen Shot 2013-12-22 at 2.40.00 PM
Bilderna lånade av https://www.facebook.com/minileobengals/

Snälla tomten. Jag önskar mig en prickig katt i julklapp. En liten yttepytteliten leopard. Jag har ju varit så snäll så snäll.

Så, kan någon säga åt mig att sluta kolla på söta djur nu och sätta fart istället?

Hörrni. Min jobbigaste julklapp att köpa i år är till pappan och styvmonstret. Förr har det inte varit några problem eftersom pappa alltid har fått någon slags julklapp av maken som mullrar, låter och gör saker. Som borrmaskiner, kompressor, olika slags sågar och andra verktygsliknande saker som har någon slags motor. Och styvmonstret är lätt att köpa till eftersom vi har ungefär samma smak. Det är hon som lärt mig allt jag kan om shopping.

De köpte en tomt med två sommarstugor på mitt i Strömstad för…lite drygt ett år sedan, och i somras började de bygga det riktiga huset. Samtidigt som de hade kvar huset i Göteborg som var åt helvete för stort (närmare 400 kvadrat) för två personer. Sen såldes det, min styvmormor gick bort och de magasinerade i princip allt utom det som kunde flyttas till den beboeliga sommarstugan på tomten och till styvmormors lägenhet som blev deras bas i Göteborg. Pappa har spenderat det senaste halvåret i sommarstugan på tomten för att vara med och bygga medan styvmonstret har pendlat eftersom hon inte riktigt har gått i pension ännu.

Nu är även lägenheten såld, huset blev godkänt av alla upptänkliga besiktningsmän i fredags och allt magasinerat skall flyttas till det nya huset. Plus allt som står i den temporära lägenheten. Och det nya huset är hälften så stort som det gamla och pappa har ALLT och lite till när det kommer till verktygsgrejor.

De behöver alltså färre grejor än vad de har, men det är ju sjukt svårt att ge bort något genom genom att ta bort något (och vi behöver definitivt inte mer prylar). Samtidigt som jag vill ge något som är både en inflyttningspresent (huset är ju fortfarande tomt eftersom det skall finstädas), något som passar HÄR eftersom de faktiskt flyttat till räkstaden. Tavlor går bort eftersom de mest har fönster för att inte missa havsutsikten. Huset har ingen stil ännu eftersom det, som sagt, är jävligt tomt.

Det blev årets Mission Impossible. Att hitta något med personlig prägel, som ändå har en bohuslänsk touch och som inte tar plats.

Som jag har funderat. Utan att komma någonstans. Och nu har jag en sketen dag på mig.

Vad i helsike köper man till ett sprillans nytt hus som inte tar plats?

En bengalkatt?

HJÄLP?!

Jösses vilken julfeeling man får?

Det här är torpet. Det ligger mitt i ingenstans, och torpets ENDA funktion är att agera rastplats åt hundarna. Eftersom det ligger så jäkla öde att man har noll mobiltäckning. Det fattar ju vem som helst att det inte går att bo där? Inget bredband – värsta sveket.

Men visst ser det idylliskt ut? Så här på vårkanten? Eller en regnig sommardag? Höst kanske?

20131222-130554.jpg
Nej, vägen leder ingenstans åt det hållet. Det är bara en röjväg för skog som tar slut ett par hundra meter längre fram. Noll grannar åt det hållet. Eller något annat håll. Man kan ha crazy ravefester där utan att skrämma mer än en älg eller så.

ELLER SÅ ÄR FOTONA TAGNA NÄR DET ÄR JULAFTON I ÖVERMORGON?

20131222-130623.jpg

Inte så himla mycket grannar åt det hållet heller. Men det har varit ljuvliga springytor för hundarna ända till vi hittade det lemlästade rådjuret så långt bort åt vänster på åkern att det inte ens fastnade på bild. För nu har jag fått vargskräck.

20131222-130633.jpg

Och förlåt. Det fyller en funktion till. Vi har en svinstor lada. Den är sjukt praktisk att ställa båtar och släpkärror och sånt i.

Nej, vi bor aldrig på torpet. Det är ödsligt, ensamt och…ödsligt (och vargar överallt i min fantasi).

Men jag kan fortfarande tycka att det är fint.

Fast det skall INTE se ut så här precis innan jul! Då skall det vara en röd stuga med vita knutar och en halvmeter snö som ingen har plogat eftersom det ligger bortom ära och redlighet.

Nu har jag en plan till. Apropå det där med ära och redlighet.

Vore det inte väldigt passande att flytta dit maken när vi inte kommer klara att bo på 60 kvadrat tillsammans?

Det känns som att han och torpet har en del gemensamt?

Den där jävla julefriden jag hade imorse kom och gick, men det var inte makens fel…den här gången. Det var en helt annan familjemedlem som lyckades få mig ur balans. Vilket förvisso inte är så himla svårt.

Julefrid?

Det kan inte bli annat än fridfullt när katten har tagit hundarnas säng.

20131222-065242.jpg

Eller?

Själv ligger jag i sängen och vilar frukost med en bok så här i svinottan. Medan jag väntar på att hundarna skall upptäcka att katten har tagit sig vissa…friheter.

Då blir det livat det kan jag lova.

Och apropå djur. Jag har önskat mig en sak i år, insättning till en djurrättsorganisation.

Förra året gick det till Göteborgs Katthjälp, men i år blir det andra djur. Och jag behöver hjälp, för det är banne mig inte lätt att hitta vettiga organisationer som gör det jag vill.

Hundar som far illa var tanken i år. Men de jag har kollat på…stämmer inte med hur jag tänker.

Har ni förslag eller skall jag behöva starta en egen jäkla organisation?

Godmorgon.

Saker som aldrig slutar vara roliga – del 342834728

Jag kollar ju på sökord folk använder för att hamna på bloggen, men på sistone har de inte varit så himla roliga.

Men nu såg jag något konstigt, som inte låg i sökorden, utan i refererande länkar (eller vad det nu heter på svenska). Det här:

Screen Shot 2013-12-21 at 10.53.31 AM

Kolla på den nedersta.

Då blir man, i alla fall om man heter Victoria och sitter bakom den här bloggen, SJUKT nyfiken och kan inte hålla fingrarna borta från att klicka på länken. Kan det verkligen vara möjligt att någon har sökt på det jag tror liksom?

Screen Shot 2013-12-21 at 10.52.31 AM

Japp. Så var det.

Det värsta är att ett av mina inlägg dyker upp lite längre ner på förstasidan där.

Men vem i HELASTE friden söker på de orden? På riktigt?

Det skall vara norrmän till att ha usel fantasi eller gigantiska mammakomplex?

Fast…jag fnissar lite åt det. Men bara lite.

DEN stressen

Jag var lite tyst igår. Men jag hittade inte tutan, vilket retade livet ur mig.

Maken kom i alla fall upp till slut. Och la sig HÄR.

20131221-101927.jpg

Det är JÅBBIT att vara ledig tydligen. För han somnade igen.

Dealen var att han skulle städa medan jag skulle styra upp lite skit och sen skulle vi åka till Strömstad för att ha LÅNG ledighet. För jag vill inte komma tillbaka hit och vandra in i en krigszon.

Han vilade och vilade och vilade…och sen vilade han lite till. Då påminde jag om städningen. Vilket resulterade i att han åkte till återvinningen med alla sina olika lådor i köket (han är en källsorteringsfreak – jättefint och bra – om man inte samlar det i lådor så länge att det slutar med att det inte går att gå in i köket). Sen fyllde han diskmaskinen och tvättade en maskin tvätt.

Sen var det klart. Enligt honom.

Enligt mig krävs en dammsugning, damning, golvtorkning och ytterligare lite undanplockning. Men det är ju jag det.

Sen råkade jag bli jättetyst för jag gick faktiskt och la mig. Klockan halvåtta.

Efter att ha sovit inget alls natten till igår, varit arg så det osade under stor del av dagen så avslutades det med kiss of death från Liten. Som såklart inte var med mening. Och jag besparar er bild.

Jag låg på soffan i godan ro och kollade på TV. Liten kom och var lite extra kärleksfull. Med tanke på att han går omkring som om han vägde lika mycket som en chihuahua fast han väger 20 kilo blir det lite…fel ibland. Och han skulle ju bara pussa mig lite. Som började med att han satte en fot i munnen på mig med hela kroppstyngden.

Såååå…eftersom min mun tydligen låg där och var lite halvöppen råkade det sluta med att jag bet mig i kinden med kindtänderna, insidan och utsidan underläppen med framtänderna. Med lite hjälp från Litens tass som fortfarande stod kvar.

Som det blöder ur mun och läpp, jag hade ingen aning?

En halvtimma spenderades på soffan med blodstillande vadd på läppen, och sen gav jag upp, lade dagen till handlingarna och gick och la mig.

Jag tror jag somnade före åtta, och jag vaknade tio över fem i morse. Utvilad. Men stressad.

Vi skulle ha åkt till Strömstad igår, det gjorde vi inte. Idag skulle jag ha köpt julklappar, men nu blir det snabbstäd och bilåkning.

Imorgon blir det julklappar och julstäd i Strömstad.

Och som bonus har jag drömt världens stressdröm om att vara på bilsemester i New York med Mona, Talibanen och Monas man…som inte alls såg ut som Monas man utan som en kopia av Anders Borg. Innan han klippte sig.

Hur har ni det i julhetsen?