Det här är torpet. Det ligger mitt i ingenstans, och torpets ENDA funktion är att agera rastplats åt hundarna. Eftersom det ligger så jäkla öde att man har noll mobiltäckning. Det fattar ju vem som helst att det inte går att bo där? Inget bredband – värsta sveket.
Men visst ser det idylliskt ut? Så här på vårkanten? Eller en regnig sommardag? Höst kanske?
Nej, vägen leder ingenstans åt det hållet. Det är bara en röjväg för skog som tar slut ett par hundra meter längre fram. Noll grannar åt det hållet. Eller något annat håll. Man kan ha crazy ravefester där utan att skrämma mer än en älg eller så.
ELLER SÅ ÄR FOTONA TAGNA NÄR DET ÄR JULAFTON I ÖVERMORGON?
Inte så himla mycket grannar åt det hållet heller. Men det har varit ljuvliga springytor för hundarna ända till vi hittade det lemlästade rådjuret så långt bort åt vänster på åkern att det inte ens fastnade på bild. För nu har jag fått vargskräck.
Och förlåt. Det fyller en funktion till. Vi har en svinstor lada. Den är sjukt praktisk att ställa båtar och släpkärror och sånt i.
Nej, vi bor aldrig på torpet. Det är ödsligt, ensamt och…ödsligt (och vargar överallt i min fantasi).
Men jag kan fortfarande tycka att det är fint.
Fast det skall INTE se ut så här precis innan jul! Då skall det vara en röd stuga med vita knutar och en halvmeter snö som ingen har plogat eftersom det ligger bortom ära och redlighet.
Nu har jag en plan till. Apropå det där med ära och redlighet.
Vore det inte väldigt passande att flytta dit maken när vi inte kommer klara att bo på 60 kvadrat tillsammans?
Det känns som att han och torpet har en del gemensamt?
Den där jävla julefriden jag hade imorse kom och gick, men det var inte makens fel…den här gången. Det var en helt annan familjemedlem som lyckades få mig ur balans. Vilket förvisso inte är så himla svårt.
Humlan says:
Hoppas du hittar balansen igen! Själv försöker jag hitta friden… det går inte alls just nu. Gör det som jag borde ha gjort i går och nu vill inte kroppen vara med längre och jag måste fortfarande göra det som jag ska göra i dag. Blir hämtad i kväll för övernattning på ett ställe där jag inte brukar kunna sova, sedan ska jag ta mig upp till norr i morgon (om inte flyget blåser bort) och då tror man ju att man ska få en stämningsfull, vit jul, men icke! Det ser ut som på dina bilder!
Men jag vet att det blir trevligt, roligt och fridfullt (eller vad det nu kan bli med en massa folk och några hundar), bara jag tar mig upp först, och julstämning kommer vi ha inomhus.
Snart, snart så ska jag sätta mig och fundera på rim och vad jag ska ha med för garn och vad jag ska göra med det… rofyllda och stillsamma sysselsättningar, men först måste jag packa och lite annat.
*slut på statusuppdatering*
Det där blir väl ett alldeles utmärkt ställe att förvara maken på! Annars kan du ju ge honom en “snarkutredning” i julklapp….
Victoria says:
Men det är ju så det är. En sjuhelsikes stress i flera veckor, och sen är det möjligen fridfullt i ett par timmar? Jag skall köpa klappar och göra julmat. Men i mitt fall är det snarare hjärnan som gått i strejk.
Jag hoppas planet lyfter och att du får gjort det du ska, så åtminstone en av oss får en fridfull jul 🙂
Karin says:
Jul,jul,strålande jul….snön ligger vit på taken,in My ass…här får man fan vara glad om taket stannar kvar…men det här med ny bostad t den älskade maken låter ju skitbra,något mellanting Guantamo/Emils snickeboa,se bara till att han inte har något att åka på…..har tyvärr ingen erf av Svensk “djurhjälp”,men vi har tagit alla våra hundar från motsvariga djurensvänner,satsa på något”lokalt”så du ser om pengarna gör någon nytta.
Victoria says:
Även om jag snor den fyrhjulsdrivna bilen har han ju den transformerade åkgräsklipparen som numera är en snöröjningsåkare. Med snökättingar. Med vilja och medvind kan han säkert köra den till stan om det kniper.
Och ja, det blåser sautan. Här ligger det nu på 28m/s i byarna. Håll i hatten?
Karin says:
I ditt fall är det snarare cupcakemössan..haha.och ja minsta hunden får gå i koppel annars blåser hon bort!problemet är hummertinorna,det är ju helt omöjligt att gå ut.En katt låter som en utmärkt ide,har en kompis som har en bengal,den är lite egen,så rasen passar nog er!
Victoria says:
Hörröru. Jag har faktiskt hattar OCKSÅ 😉 Min gåbajsande hund har lite problem i blåsten, det var ju det där med att blåsa omkull när man envisas med att gå med benen i kors samtidigt som man uträttar det stora.
Dessutom är vi högst normala. Jättenormala faktiskt.
MissK says:
Ehhhhh…. ni är vad sa du att ni var ?! 😀
Victoria says:
N O R M A L A!? 😉
tigerlilja says:
Gröna gräsmattor är rejäl julfeeling, inga som helst problem. Det lärde jag mig redan av min pappa när vi pulsade runt i en halvmeter vitt i min barndom. Då talade han nostalgiskt om dom (få) jular han tillbringat i Malmö, gröna gräsmattor, mata fåglarna i Pildammsparken, så jag fick ett mycket bestämt intryck av att det är bra. Mycket bra.
Victoria says:
Men inte ens gräsmattorna i Thailand är gröna på jul. Mest kanske för att de är gula och torra som fnöske. Men fåglarna matar jag för all del gärna. Förra året matade jag svanar och, högst ofrivilligt, måsar som hade flytt undan isen. DET är roligt. Men de här korten skulle lika gärna kunnat vara tagna en vårdag, eller en sunkig sommardag. Inte på jul 🙂