Dagen i korthet

Vi somnade ju som sagt skitsent igår eftersom vi var fullt upptagna med att vara på lokal med klackarna i taket och handen på höften.

Sen ställde vi klockan för att inte missa Ullared, och efter det var vi extremt trötta. Jag kröp ner i Admin Ankas säng och pysslade lite med mina smurfar medan maken sov vidare i sovrummet och Ankan vilade sig lite och pratade lite bredvid mig. Det kallar jag fredagsmyz. Fast på en söndagmorgon.

Efter det tog vi oss i hampan, klädde på oss och gick ut i stora staden. Med förhoppningen att lite affärer skulle vara öppna eftersom det är december och snart jul. Givetvis hade de inte börjat med söndagsöppet. Förutom den stora väskaffären, som har mer generösa öppettider än Pressbyrån.

Så jag råkade köpa mig en väska. Eftersom jag vill ha en SKITSTOR väska där jag hittar saker och får med mig allt och lite till. Med massor av fack.

bild 3

Och ja – den är stor. Men SÅKLART inte stor nog för att vara en riktig zombieapokalypsväska. Trots att jag fick plats med iPaden i ett ytterfodral och min Kindle i det andra ytterfodralet. Hur jäkla svårt skall det vara att hitta en väska som sväljer allt och fortfarande ser ut som en handväska istället för en portfölj eller en jäkla övernattningsbag?

Avdelningen dagens ilandsproblem. Jag är lite sur.

Efter väskköp, promenad och lite lunch på lokal gick vi till Ica för att köpa enorma mängder godis och väldigt lite mat. Där hittade vi den här, som båda varit nyfikna på sen reklamen för den kom.

bild 2(5)

Om man säger så här. Den var så vidrigt äcklig att den enda som gillade den även är samma familjemedlem som tycker att kattbajs är en delikatess. Liten fullkomligt slukade drickan efter att vi hade totalsågat den.

Och på Ica hittade vi även det här.

bild 1(3)

Jag vet inte riktigt, men känns det inte som att någon med lite taskig koll på frukter och dess utformning antingen har lagt fel artikel till rätt skylt eller vice versa? Eller är det jag som har missat någon helt ny äpplesort?

Då var det dags att knata hemåt i skymningen, och även om inte tomten är på plats så är det en smula vackert i hamnen när de har adventspyntat sjöbodarna.

bild 2(4)

Nu längtar jag ännu mer efter hulahulandet. Och hoppas på morgondagen.

Till sist kom vi hem, och jag fastnade med de omålade naglarna i pälsen på en hund. Naglarna som hållt måttet i flera veckor utan gellack, och så hann jag inte måla dem innan det gick åt skogen.

bild 1(4)

Så jag avslutar dagen med att vara lite lite gråtfärdig över att en nagel gick av långt ner i köttet medan de andra fortfarande är långa med lite sprickor.

Det gör ont att helt plötsligt ha en fingertopp.

Nu skall den här nagelgurun vila sig lite på maten och fundera ut något revolutionerande för att fixa till den sorgliga nageln. Att laga den som jag gjorde med lillfingernageln är inte att tänka på eftersom delen som fattas försvann i havet av hundpäls.

Men jag tar mitt jobb som guru på stort allvar och återkommer i nagelfrågan.

Sådär, nu är det ryggläge medan Admin Anka stickar och fascinerat kollar på ett program om den jättestora Maerskbåten.

Jag vet inte vad det är med henne och just den här båten, men hon har ett borderline osunt förhållande till den.

Det var vår dag och kväll.

Ni då?

Dra mig baklänges

Hade inte Kerstin kommenterat om att makens fula skor låg som årets julklappstips hade jag aldrig fått den här dåndimpen.

Screen Shot 2013-11-30 at 11.16.22 AM

Det där kallar jag tomtebolycka i ett par Crocs. Herregud vilket julkort. Kolla på hemsidan för Crocs, jag skrattar så jag gråter.

Talade om det för maken som inte ens behövde kolla på sidan – för…

– Jamen jag köpte ju dem där. Och (skitnöjt tonfall) jag fick 25% rabatt i välkommen åter som kund.

Välkommen åter?

Han är stammis på crocs.se.

Det kan inte vara normalt. Det syns på fotot att det inte är normalt.

Fatta hur mycket tåbira den familjen luktar när alla har på sig varsitt par.

Konsten att skylla ifrån sig

Jag hade bilen igår för att hämta pizza. Det tog fem minuter. Jag behövde inte ens gå ur eftersom vi har en fancy drive thru-pizzeria.

När vi skulle åka idag startade inte fanskapet, och den är inte så himla gammal.

Gissa vem som fick skulden? Inte han som kör just den här bilen en miljard mil i veckan, utan hon som körde den fem minuter igår.

Sen erkänner jag lite tyst att jag har en tendens att tända taklampan och sen glömma av det, men det är när jag är passagerare. Igår tände jag exakt inga lampor. Vilket maken surt verifierade efter att ha skyllt ihjäl sig på mig. För jag hade den SIST och det är det enda som gills. Tydligen.

Då var det bara att ringa till Assistanskåren. För miljonte gången. Jag åker bärgningsbil oftare än jag åker kollektivt. Nej, det är ingen överdrift. Jag börjar se en trend i det här med hjälpkårer, för jag är jäkligt bra kompis med Sjöräddningen också.

bild(2)

Hej och välkommen till min gata. Och säg hej till biljäveln som surade.

De startade bilen. Men ingen vet varför den surade. Det känns ju…tryggt.

Eller så är det helt enkelt så att bilen inte heller vill fredagsmysa på parkeringen, den vill åka motorväg.

Planen är att jag och bilen skall åka sex mil för att hämta Admin Anka vid tåget ikväll. För att hon skall slippa vänta på de erbarmligt sällangående pendeltågen i Uddevalla efter att ha rest tvärs över Sverige hela dagen.

Det skall bli oerhört spännande att se vad “Herbie” har att säga om den planen.

Men nu har vi i alla fall påbörjat resan mot Strömstad.

Håll tummarna?

Tack för alla tips

Men jag sket åtminstone i att jobba och att bygga en scen mitt i natten.

Här blev det fredagsmys i form av att jag åkte och köpte en pizza (den tog jag inte kort på), sen tittade vi lite halvhjärtat på en film.

bild(1)

Schwarzenegger och Stallone, kan det bli mer romantiskt än så? Jag bara undrar.

Jag kollade lite med ett öga stängt, och sen somnade jag. NU vet jag vad normala folk gör på fredagar. De åker inte bil. De äter och sen somnar de på soffan ackompanjerad av vad som nu visas på TV.

Rätt trevligt faktiskt.

Men nu har tjatet börjat.

– Kan vi åka snart. Är du KLAR snart? Jag vill komma upp innan det blir mörkt.

Och det förtar lite av fredagsmysfeelingen ihop med att jag fick sova tills jag vaknade av mig själv, utan att en massa fyrbeningar trampade mig i ansiktet vid sjutiden.

Summa summarum. Jag är vädigt glad att jag fick testa en helt normal fredag, men jag antar att det inte kommer hända igen.

Inte inom överskådlig framtid i alla fall.

Kors i taket och ögonen går i kors

En heldag med kvitton, räkningar och bokföring. Excellistor och fan och hans moster och deras avkomma. Jag hatar det och skulle gladeligen göra ett partnerbyte med Mona av tre anledningar. Monas snubbe är bra på excellistor, att massera och han har inte foppatofflor på sig.

Men nu är jag klar. För den här månaden.

Jomensåatte, maken knatade ju glatt till jobbet i de SVINFULA fopplarna imorse. Jag frågade om kollegornas kommentarer. Men nu surar han antagligen lite till, för de hade inte sagt något. Bara fnissat lite medlidsamt.

Jag undrar lite vad som krävs för att han skall inse hur jäääääkla fula de är. Och det värsta av allt, de kostade mer än mitt senaste par skor.

Och så avslutar vi med ett stort fett kors i taket. Jag har absolut inget lust att åka på highway to hell ikväll. Som alla andra jäkla fredagkvällar i mitt liv. Jag vill leka normal och däcka på soffan direkt efter jobbet, inte klockan nio på kvällen när det är dags att gå och lägga sig. Tydligen var detta en vecka med två torsdagar och en snöboll skulle ha en chans i helvetet för maken gick med på det.

Så, upplys mig…vad gör man på fredagar efter klockan fem?

Skall vi åka och handla tacos och kolla film eller vad är grejen?