Här sitter Admin Anka och stickar på en strumpa. Hederligt jäkla handarbete alltså.
Möjligen lite mer modernt med stickmönster på iPad istället för i pappersformat
Ett stycke raggsocka in the making. Med förhoppningen om att det skall bli en till. Om hon inte drabbas Second Sock Syndrome. Jo, det är ett riktigt syndrom, folk med SSS har massor med enstrumpor.
Vid närmare eftertanke borde det finnas mötesplatser för folk med SSS. Kaka söker maka liksom?
Nåväl, det vi började klura på vad som följer. Jag är en handarbetare (ja jag VET att ingen tror det men det är sant), jag älskar att virka, sticka, brodera och sy. Men gör det maniskt och i skov. Som julen när jag virkade åtta ponchos i olika färger och gav bort till i princip alla jag kände. Sen blir jag mätt på att virka ett tag. Då syr jag 20 par byxor. Jamen ni fattar.
Just nu har jag dock ett break, eftersom den ena handen inte riktigt funkar som den skall. Jag har försökt börja virka igen, med ergonomisk virknål och allt, men kommer inte längre än kanske tio minuter innan jag vill gnaga av mig armen i höjd med armbågen för att det skall göra lite mindre ont. Karriären som handarbetare är med andra ord lagd på is tills vidare.
Men då började vi prata om just handarbete. Generationen före vår, 40-talisterna, känns inte som att de var en handarbetande generation. Eftersom kvinnorna i den generationen började jobba. Mycket och mest hela tiden, så de slapp sitta hemma och sticka strumpor till sina avkommor. Generationen före det däremot, de där 20- och 30-talisterna var hejare på handarbete. I mitt fall var det mormor som lärde mig virka. När jag var sju år. Då virkade jag först en väst av mormorsrutor (som jag stolt hade på mig i skolan till mina inte lika imponerade klasskamraters höga nöje). Sen lärde jag mig läsa mönster och virkade en vansinnigt avancerad och skitstor spetsgardin.
Jamen på den vägen är det. Inkörsporten till stickning, broderier, symaskin och någonstans där i mitten var det lite poppis med makramé och knyppling.
Då är vår diskussion följande. Jag hävdar att det är ovanligt att vår generation faktiskt kan handarbeta, jag känner ingen sådär på rak arm som ens kan sticka/virka/brodera. Förutom Admin Anka. Och jag. Eller snarare, jag vet ingen som faktiskt utför någon slags handarbete som stillsam hobby. Möjligen tar en del folk fram en symaskin och fållar en gardin lite då och då.
Admin Anka är av motsatt åsikt. Hon känner nästan ingen som inte handarbetar, och hon påstår själv att hon nästan är sämst av de hon känner.
Det blir ju egentligen två frågor i en. Hon är från Uppsala. Den där staden som är fullsketen med akademiker och sjalbeprydda människor. Jag är inte från Uppsala, utan från en arbetarstad. Kan det vara en kulturfråga?
Eller råkar hon bara ha turen att hänga med likasinnade medan jag hänger med…olikasinnade och det är jämt skägg mellan stickorna i vår generation. Nu snackar vi 60- och 70-talister.
Kom igen. Ge mig någon slags empiri att gå efter. Var bor ni, handarbetar ni, hur gamla är ni, vem lärde er, handarbetade era föräldrar?
Det här är ju en asviktig måndagsfråga. Det här måste få en lösning.
Ja, ni vet redan att jag klurar på knepiga grejor – intet nytt under solen.
Men den här gången var det i alla fall inte storleken på älgarnas bajs.
PGW says:
Här i Uppsala handarbetar alla jag känner tror jag, men det besvarade ju inte frågan. Men mina kompisar från Östersund, numera lite utspridda är handarbetandes de också. Jag har inte hittat mönstret (!) i det där. Härom året var det plötsligt poppis med do-re-do och återvinning och jag och mina kompisar fattade ingenting för det hade vi ju alltid gjort?
Ser fram emot alla ledtrådar som kommer att dimpa in i kommentarerna nedan.
Helena says:
Mormor och mamma handarbetar till förbannelse. Jag och syrran (bror är sladdis och klarade sig) är uppväxta i likadana hemsydda/stickade/virkade kläder. Från födsel till gymnasiet. Väldigt poppis man var i skolan…. Växte vi ur något så gjorde mamma helt sonika om det till ngt annat så vi kunde ha det i några år till. Tack mamma, verkligen.
Så jag har tagit avstånd till allt som har med sådant att göra medans syrran (årsmodell 1987) är grym på det mesta.
Jag tror att har man växt upp med det, så är det oftast någon som har lärt ut det, och då kommer man att komma till en punkt i livet där man börjar handarbeta. Kanske sitter jag och knypplar spetskragar om några år när tvillingarna sover halva dagarna och spenderar nätterna med onlinespel och porrsurf…
Anette TE says:
God morgon
Jag är en tjej på 44 höstar och jag kan inte handarbeta. Sy efter mönster kan jag , men gör det inte nu. Men när ungarna var små sydde jag kläder åt dem. Jag har inte tålamodet att sticka lr virka , det tar för lång tid.
Både mamma född -41 o mormor född -16 stickade mycket.
Ingen av oss är akademiker utan hantverkare .
Bor gör jag sen lågstadiet, i världens ände.
maria -jumbon med ett liv- lagervall says:
Jag är uppvuxen i mammas hemmagjorda plagg. Har inte tagit skada av det men kan själv inte producera något liknande.
Har dock en 60-talistkompis, en KILLE, som broderar stora tavlor som avkoppling.
Han är inte akademiker och bor i ett mindre samhälle.
Lotta says:
Född -71, stockholmska.Stickar,broderar och virkar (eller gjorde när hälsan tillät). Stoppar även strumpor och sockor. Lärde mig av min mor som var född -48.
Har fler vänner som inte handarbetar än som gör det och väldigt få som är mer avancerade än en grytlapp under pistolhot. Däremot känner jag fler som är hejjare på att sy.
Annika K says:
Jag broderar i skov kan man säga.
Mamma född -47 stickar när hon har nån att sticka åt 😉
Min mormor virkade en massa då hon levde (född -24)
Fru M says:
Mormor och mamma stickade, virkade, broderade och F-n hans ( även min) moster.
Jag sydde i unga år (Finns det ngn grupp med “nästan färdigasydda” plagg, så har jag några säckar :S ). Broderade sen lite…
Sticka började jag med för att hålla mig sysselsatt/vaken på nattpassen 2001, virka..i våras 🙂
Tyvärr gick min fantastiska mormor bort i samma veva så jag fick ha virkträffar med Google istället. Annars föredrar jag att lära mig själv..lite glutt på ngn annan sen trial and error på egen hand 😉
Nu sitter jag med 3 säckar garn jag fyndat, var 4 för ngn månad sen :). Stickar för fullt :)))
B-M says:
Jag stickar och broderar, virka har jag inte lyckats lära mig. Jag älskar att dra igång nya handarbetsprojekt, tyvärr är jag inte lika förtjust i att göra dem klara för jag har massor med nästan-färdiga saker i mina skåp 😉 Född -68 i Eskilstuna (arbetarstad). Mamma, mostrar & mormor har/hade alltid ett handarbete.
Är uppväxt med hemstickade tröjor o raggsockor, tror t o m mamma sydde en del kläder till mig när jag var liten.
Pillan says:
Jag gillar att sticka, virka och brodera. Är 41 år från Borås. Det var min mamma som lärde mig, hon var sömmerska på den tiden, så många hemsydda plagg blev det också tills jag blev stor nog att våga säga ifrån… Det är inte många av mina kompisar som handarbetar, men jag kommer ihåg på åttitalet var det en period väldigt inne att sticka, vi satt till o med i skolan på rasterna och stickade 😉
Birgit says:
Himla intressant fråga!
Min farmor handarbetade massor. Min mamma (född -41) har alltid handarbetat massor. Jag född -66 har (liksom de flesta med handarbetande mammor) gått i hemmastickat, -virkat, -sytt under hela uppväxten. Jag lärde mig virka och sticka i mycket unga år av mamma och har sedan övergått till broderi och sy med maskin. Någonstans i samband med att driva företag, barn, hundar och hus försvann dock allt handarbete. Kopplar av genom att baka och måla nuförtiden (gagnar familjen mer och går fortare i mål 🙂 )
Nu har min mamma börjat lära barnen (6 och 8 år) att virka. Ränderna går aldrig ur.
Och min bakgrund är ett mycket enkelt hem där man var tvungen att vända på alla slantar. Min mamma är en fena på att sticka förlängning på nederdelen av ärmar och tröjor 🙂
Victoria says:
Det här är ju galet intressant, och verkar väldigt varierat. Jag hittar inte den röda tråden (höhö) i det.
Men, just det…det var ju faktiskt sjukt poppis på 80-talet. Jag vet att jag stickade en cerise mohairtröja med en ljusrosa katt på som jag hade ihop med rosa jeans och rosa pumps på min konfirmation.
Nu undrar jag ju såklart om nästa generation kommer att ha tappat det helt, för de flesta (hittills) verkar ju ha lärt sig av mormödrar eller farmödrar. Min finns kvar i livet, men lär ju inte finnas kvar när det är dags för nya knoddar att lära sig. Eller kommer 70-talisterna bli de nya 20-talister – oh ve och fasa?
maria -jumbon med ett liv- lagervall says:
Nog har du ett litet foto från konfan om du letar noga.
Victoria says:
Haha antagligen. Väldigt rosa var jag och jag körde min Crescent Compact till konfan 😉
Humlan says:
Jag bor i Stockholm och kan gå på stickcafé flera dagar i veckan, här i stan. Dessutom finns det hur mycket som helst på nätet. Stick/handarbetsbloggar, Sticka-föreningen, Ravelry (ca 3 miljoner medlemmar över hela världen) och numera en massa grupper på facebook. (Online Stickcafé har över 9000 medlemmar). Så visst finns det fler som handarbetar!
Jag lärde mig själv att virka och sticka. Mamma gjorde inget men farmor och mormor höll på med lite allt möjligt; sydde, stickade, virkade, krokade, vävde och broderade. Tyvärr fanns det inte tid (eller lust?) att lära ut. Jag kikade lite på hur dom gjorde, frågade väl något och sedan var det bara att testa själv. Jag började sticka ordentligt när jag bodde i studentkorridor under den förra stick-vågen (80-tal) och lärde mig brodera när jag låg på sjukhus och hade tråkigt. Har varit perodare, kroppen vill inte alltid och ibland hittar man annat som är roligare, men stickningen fick en nytändning när det började poppa upp garnbutiker både irl och på nätet, och med alla stickcaféer.
Anki says:
Det här var en intressant fråga! Jag är 38 år som är född och uppvuxen i Arvika i Värmland. Handarbete har funnits runt mig sedan jag var liten. Mormor (+ mormors alla systrar som stickade de finaste vita sockorna till mig) farmor, mamma, moster och faster har alltid stickat, virkat och broderat. Jag är som dig, det kommer i skov, ibland med flera års mellanrum. Jag stickar mest men ibland får jag ryck att börja virka men det brukar sluta med att jag tröttnar för att det inte blir bra. Jag är iaf bra på att köpa hem garn, jag har en hel kase på övervåningen! Bra att ha ifall skovet kommer när inte garnbutiken är öppen 🙂
Vid mitt näst sista skov så stickade jag en polotröja till min Jackrussel för att sen övergå till att virka Sveriges OS-mössa (oj det är ju 2010) men den mössan har jag fortfarande inte sett till 😉
MissK says:
Broderat med korsstygn e det enda jag gjort i handarbetsväg, fast är ju ett antal årsen jag gjorde något, tror det sista var en tavla jag kämpade med för o hinna klart tills mormor fyllde 80, han inte få klart den innan mamma åkte dit så fick skicka den på posten. Var nog det sista hon fick av mig i present ifs fick hon inte så många överhuvudtaget, men beror mest på att vi inte träffades så ofta typ 1 gång om året när hon kom hit eftersom vi bodde i olika länder 🙂
Var nog äldsta storasyster som lärde mig som är 8 år äldre, Hon kan både brodera, virka, sticka, sy
Men korsstygn var det enda jag fastnade för
T om andra storasyster kan både sy & sticka, snickra lite om hon vill,men så är ju typ äntligen hemma, Ernst osv hennes favorit program 🙂
Ajmaj says:
Tjej av årgång 74, uppväxt i arbetarhem i Sthlmsförort. Handarbetar aldrig, men hade en period under mellanstadiet då jag tyckte det var jätteroligt att sy korsstygn. Virka och sticka har aldrig varit min grej, och sy är bara att glömma. Kan på sin höjd lappa ihop nåt mindre hål i en tröja eller så, men helst köper jag en ny 🙂
Mamma kan hantera en symaskin, men mer än så är det nog inte, trots att hennes storasyster och mamma båda är/var fenomenala på att virka grytlappar och dukar, samt brodera alla invecklade varianter av stygn!
Min farmor var sömmerska, men hennes kunskaper gick uppenbarligen bara i arv en generation för min faster kan sy vad som helst av vad som helst, samt klä om möbler. Vet inte om hon är bra på andra typer av handarbete, men det skulle inte förvåna mig.
Blåklinten says:
Jag har en tudelad inställning till handarbete. Jag är uppvuxen i en småstad i ett hem som var prydd med sydda vägg bonader. Kanske kommer ni ihåg “Kaffetåren den bästa är”. Eller vad det nu var det stod på dom alla. Jag avskydde dom och gör än idag.
Däremot blir jag väldigt imponerad av dom som kan sticka tröjor eller sy kläder. Hur många gånger har man inte stått där vid garderoben och tänkt “om man ändå kunde sy nåt eget – nåt som ingen annan har” typ!!
Nej det är bara o inse att jag är fullkomligt oduglig när vi pratar sånt.
Okej jag kan sy raka sömmar på symaskinen så en gardin kan jag väl få till;))
I min värld says:
Hmm Här där jag bor nu känner jag ytterst få som handarbetar…Västerås alltså
Där jag är uppfödd (skåne) handarbetade varenda kotte, inklusive mig. Jag har lyckats lära mig sticka och brodera korsstygn, alltså ingen högre handarbetskonst alltså
-ME- says:
Jag vet inte om jag helt saboterar din statistik nu, eller om jag förstärker den. Men jag handarbetar också – i skov. Just nu har jag en handfull stickningar och virkningar på gång, för dryga året sen var det pärlor som gällde. Men bland de akademiker jag frotterar mig med på dagarna är det rätt hett att sticka och virka under föreläsningarna – en del är på grytlappsstadiet, andra freebasar cardigans av hemkardat garn utan att blinka. Och jo, det är ju Uppsala här med…
tigerlilja says:
Äldsta dottern (i Uppsala) är virkfrenetiker och det har hon inte fått av mig. Hon har t ex virkat en jacka till sin syster, odd molly-stuket, fast hennes blev snyggare och systerns namn var broderat på ryggen, när jag såg en ‘äkta’ tyckte jag det var helt misslyckat, men hon virkar allt möjligt från japanska beskrivningar som hon tyder utan att kunna ett dugg japanska.
Själv kände jag tvånget och köpte garn i dag och ska sticka en docktröja. Lagom så.
-ME- says:
Men åh, en Odd -ME-kofta vill jag göra!
Kristina says:
Uppvuxen i Stockholm, typ 50 år. Kan sticka, virka, korsstygn, makramé och sy en kavaj om det skulle behövas.
Gör det aldrig, numera.
På 80-talet, visst. Massor av stora maohairtröjor i många färger och med det där zigzag-mönstret upptill. Som lusetröjor fast lurviga och knallfärgade.
Lärde mig utav mamma, som sydde alla våra kläder på 60- och 70-talet.
pezze says:
e 34 bas o snart 35 i februari… 🙂
o bor i fika staden Alingsås!! 🙂
Lärde mig virka på min mors symöte som jag e med i o alla dom e ‘äldre än mig o kan fan mer än vad jag kan!!!
men lärde mig o sticka lite grann långt bakåt, då jag va i tonåren.. men ruttnade ur.. för de tog lite för långt tid!!! o då jag blev runt ca 30 år så återupptog jag handarbete o så…
men kan inte virka så avancerande prylar..
men kan iallfall virka mössor o handledsvärmare o halsduk o ett par amigurumi-figurer så…
pezze says:
o kan säga att ingen av mina syskon som e födda på 60 resp. 80 talet kan ngt om hantverk o så….!!!
o dessutom kan jag hantera symaskien liitte grann oxå.. o ritar/målar lite då o då.. o pysslar med korto så!! 🙂
Margareta says:
Mamma född -35 (Västerbotten), jag föddes -58 (också i Västerbotten) och dottern -83 (Dalarna) och vi handarbetar alla tre, dvs. stickar, virkar, broderar, syr och dottern håller dessutom på med nålbindning, tvåändsstickning m.m. I mitt umgänge (mest akademiker) är det betydligt fler som inte kan handarbeta än som kan. Däremot märker jag att det är många som börjat gå kurs för att lära sig. Handarbete = Här och nu, tänker du på annat än det du håller på med så får du repa upp, göra om, göra rätt! Handarbete är bästa avkopplingen när hjärnan blinkar härdsmälta!
BIbbi says:
Jag är 60-talist och handarbetar. Lärde mig att sticka och sy av mamma. Virka, väva, tova m.m. av mormor. Min mormor var konsthantverkare och där fick jag leka med garn och stora vävstolar hur mycket jag ville. Jag har till och med vävt tyget till min folkdräkt själv. Mamma var superduktig på att sy och sticka (hon var dagmamma till yrket). Hon sydde mycket kläder till mig och brorsan när vi var små och hon stickade alla våra vantar, sockor och tröjor.
Numera stickar eller virkar jag mest när jag får ett sånt där skov som du snackar om. Jag älskar att teckna och fotografera också. Dock är jag inte lika duktig på tecknandet som min morfar som var konstnär. Fast han körde mest med skulpturer.
😀
Polly Pretty Pants says:
Ooopsie glömde säga att jag är 40 och har en ålderskris då rynkor, grått hår och tjockhet gaddat ihop sig och kommit på en gå g! Tack ffffför den lixom…
Just d… D handlade ju om handarbete… Hejjjråååå
Victoria says:
Hahaha, du är inte ensam om det. 🙂
Rson says:
Jag stickar, syr och broderar. Intresset är ärvt från mamma och mormor.
Numera händer det ganska sällan, men längtan-att finns hela tiden kvar.
Stora planer smids ofta, men men ….
Min storhetstid räckte från högstadiet fram till åren runt trettio (född -67).
Och på åttiotalet stickade väl ALLA vad jag kan minnas!!
Både då och nu bor jag i lagom stor ort, ganska mitt i Sverige. Har utbildat mig efter gymnasiet.
Min slöjdlärare på mellanstadiet talade högt och tydligt om för mig, och resten av klassen, att eftersom jag är vänsterhänt kan jag glömma det där med virkning. Någon form av gen-manipulation måste dock ha skett i skarven till nästa generation. Vänsterhänta dottern är nämligen familjens klippa i just virkning!?
Polly Pretty Pants says:
Määhh kom inte min kommentar med?
Åkajj… Bor i götet… Har alltid virkat stickat etc… Kan dock ej sy… Fint då…
Mormor lärde mig och sedan tog moster över…
Just nu är jag torsk på mormorsrutsfiltar i alryl ( enda gången akryl e ok)
Innan dess var det puffar i trasmatteremsor och dessförinnan stickade dockor som jag faktiskt sålde…
Jag torskar fast på ett objekt således och går bananazz sedan får d bli uppehåll…
L8 says:
Bor i Trollhättan, uppvuxen i Mölndal. Är 41 år och har akademisk examen. Kan sy på symaskin( gardiner och enkla kjolar etc) Hade nog 2:a eller om det var en svag 3:a i syslöjd när jag gick på högstadiet- hade varken intresse eller begåvning för att virka och knyppla etc.
Min mamma älskade dock att sticka, hade säkert en ny tröja varje månad- något som då tyvärr inte har gått i arv. Har EN kompis som stickar raggsockor, annars är det skralt med handarbete i bekantskapskretsen…
L8 says:
Bor i Trollhättan, uppvuxen i Mölndal. Är 41 år och har akademisk examen. Kan sy på symaskin( gardiner och enkla kjolar etc) Hade nog 2:a eller om det var en svag 3:a i syslöjd när jag gick på högstadiet- hade varken intresse eller begåvning för att virka och knyppla etc.
Min mamma älskade dock att sticka, hade säkert en ny tröja varje månad- något som då tyvärr inte har gått i arv. Har EN kompis som stickar raggsockor, annars är det skralt med handarbete i bekantskapskretsen…
Ellinor says:
Född -82, bor någonstans i Dalaskogarna… Stickar gärna raggsockor när andan faller på… Min mormor var en fena på att sticka, virka och väva trasmattor.. Mamma har även hon sysslat med handarbete av olika slag så länge jag minns.. Dock var det min pappa som lärde mig sticka 🙂
Anna says:
Oj så länge sen jag kommenterade men nu måste jag ju sälla mig till den handarbetande skaran. Uppvuxen med en mor som både stickade och sydde. Nästan till överdrift för många var de velouroveraller jag fick bära i lågstadiet men också fantastiskt fina examensklänningar.
Min mormor var också flitig, främst med stickning, likaså hennes syster.
Jag är uppvuxen i Lappland så det kanske är förklaringen? Jag född 73, mor 47 och mormor 15.
Har stickat både lusekoftor till syskonbarn, tröja till mig själv plus att jag sytt otaliga kalikå-krabater.
Jag känner tyvärr igen mig i skov-sättet. Fick ett “il” för flera år sen när vi besökte syrran och jag blev så rastlös på kvällarna framför tv-n så jag köpte mönster och garn till en fin flätstickad ulltröja till min man. Och den är nu ca 7 år senare fortfarande inte klar… Tar fram den ibland, lägger bort, tar fram osv. Nu är det bara en ärm kvar så jag skäms lite att jag inte slutför den men jag väntar på ett nytt il. Det är tur mönstret är klassiskt…
Nu handarbetar jag på annat sätt, jag binder flugor. Dvs såna man fiskar med. Förena nytta med nöje du vet 😉
Victoria says:
Ja. Du har varit oroväckande tyst faktiskt.
Men vi verkar ju vara en del handarbetare som är utspridda. Jag får ingen helhet i det. Och de där ofärdiga plaggen är ju ett ständigt dåligt samvete, alla har dem och alla har lite ångest 😉
Coolt med flugor! Hur 17 gör man det. För det är väl lite viktigt med utseendet?
Anna says:
Sorry. Har läst och läst men inte skrivit..Ska skärpa mig 😉
Jo visst har utseendet viss betydelse och vi brukar skämta om att det är jäkligt viktigt att sländan bara har tre stjärtspröt eftersom den riktiga insekten har det, men i ärlighetens namn tror jag inte fiskar kan räkna 🙂
Det går också att få fisk på helt misslyckade flugor… Det är i alla fall en härlig hobby och det finns inget bättre än att få fisk på egenbunden fluga. Plus att en del gör det till en konstart och gör skorpioner, skalbaggar och annat som bara är till att se på 🙂
PGW says:
Jag ser ett mönster (!) här. Vi som har högvis med halvfärdiga projekt. Vi behöver nog någon slags stödgrupp.
Lillemor says:
Född -74
Jag personligen både stickar, virkar, syr , bakar mm mm mm
Men har nog bara en i umgänget ( födda 1968-74) som kunde sticka el virka tills för ca 2 år sedan.
Då kom värsta stick och virkhypen här ( Dalsland / Värmland ) och helt plötsligt stickade alla allt.
Nu är det en “pysselöverlag”-hype som dundrar in, där man ska pyssla med allt från målning, dekoupage, stickning och betonggjutning
Victoria says:
Va? Verkligen? Det känns som en lokal hype. Eller har jag missat något?