En etsning på hornhinnan

Posted on | by Victoria | 22 Comments on En etsning på hornhinnan

Som jag aldrig kommer få bort.

Vi har ju det där utomhusbadkaret där vuxna män myser tillsammans ibland. Igår efter att maken hade varit i affären och, högst troligt, skrämt skiten ur dem med sina pjucks fick han för sig att bada.

Men först efter att han hade läst kommentarerna om skorna och ruttnat lite på att majoriteten tyckte att hans nya skitfina skor faktiskt var så fula som jag sa.

Ni behöver ingen bild till detta. Lägg dessutom till att det är vinter, så det finns inga döljande löv på häcken. Grannarna ser med andra ord rätt in i vår trädgård.

Helt plötsligt står maken framför mig, i sin födelsedräkt, enbart iklädd de nya skitfula crocsen och säger:

– Jag går och tar ett bad tror jag.

Och så gick han och skorna ut i badkaret. Medan han lyssnade på AC/DC och ylade med i texterna. En svårglömd kombination av smaklöst möter…smaklöst?

Före det trodde jag att det osexigaste var nakna män med strumpor.

Jag har reviderat den åsikten.

Jag älskar honom, jag hatar hans klädsmak och nu måste jag gå upp och tvätta ögonen med kaustiksoda.

Godmorgon!

Det här med snarkningarna igen då

Posted on | by Victoria | 11 Comments on Det här med snarkningarna igen då

Jag upplyste maken om alla goda råd. Att han troligen lider av konstant sömnbrist för att han…inte sover utan mest snarkar. Att det finns hjälp att få, men han måste gå till någon slags vårdcentral och åtminstone börja i den ändan. Etcetera etcetera.

Det är väldigt osäkert hur mycket han tog in eftersom han visade ett minst sagt svalt intresse och läste tidningen samtidigt. Men han hummade och brummade. Sen fortsatte han läsa tidningen.

Jag avslutade med att säga att skorna ihop med hans nattljud kommer få mig att skicka in skilsmässopappren.

Men som sagt, han läste tidningen samtidigt.

Kan man beställa tid åt sin man – eller måste personen själv beställa en tid?

Chansen att han dör av kvävning by kudde av sin fru är större än att han gör det själv nämligen.

Eller ja, chansen att han gör det själv är mindre än en kluven atom. Vilket betyder att han kommer dö av kuddkvävning.

Frågan är inte om. Frågan är NÄR.

Men sko(na) mig?

Posted on | by Victoria | 37 Comments on Men sko(na) mig?

Jag skrev ju någon gång att maken en gång i tiden var en proper snubbe. Som alltid hade slacks, skjorta och gubbskor på sig. På krogen hade han kravatt (jamen okay, det var på 80-talet).

Sen gick det ju söderut för honom ihop med ålder och äktenskap. Först byttes slacksen mot jeans, sen skjorta mot tisha och slutligen gubbskorna mot gympadojjor. Till han hittade Crocs.

Det var ju hans inkörsport till fulare skor. Och helt egalt att gå omkring i dem mer och mer. Restaurangbesök, shopping och var man än går, visst fan har han sina Crocs på sig. Enda stället han inte har dem (än så länge) är bröllop, dop och begravningar. Det är ju inte tillställningar man går på så himla ofta?

Först köpte han ett par vanliga Crocs. Och de jävla skorna slits ju aldrig ut, trots att han använder dem…HELA tiden. I somras föll jag till föga och köpte ett par Crocs-seglarskor. För de såg lite trevligare ut.

Han har med andra ord totalt tappat det. Jag har mer skor än någonsin, och jag vet inte om han lite lever efter devisen att det man tappar på gungorna tar man igen på karusellerna. Eftersom han har ett par vinterkängor, ett par seglarskor, tre par Crocs och ett par fejkade Birkenstock. Det är allt.

Nej, jag tänker inte räkna mina.

Idag kom han hem med ett paket. Med skor. Och var glad som en speleman när han packade upp det.

Han har hittat ett par vinter-Crocs.

bild 2(3)

DEN lyckan när han visade upp dem. Fleecefodrade (kan ni tänka er tåbiran av plast fodrat med plast?). Plus att kanterna går att vika upp så de blir mer kängaktiga.

Jag vet inte riktigt. Är det bara jag som tycker att det ser ut som att han har ett oerhört stort behov av god man och ett antal personliga assistenter när han har dem på sig?

bild 1(2)

Det var nog ta mig fan det fulaste jag någonsin sett. Han slår alla rekord just nu.

Jag vet inte ens vad det ser ut som?

Kängloaferscrocs?

Men han kommer med glädje byta ut sina vanliga kängor och ha dessa på sig varenda jäkla dag nu om jag känner honom rätt.

Och när jag upplyste honom om exakt hur fula de var svarade han:

– Jag är ju redan gift, vad spelar det för roll?

Inte länge till. Jag säger bara det. INTE länge till.

Talande statistik

Posted on | by Victoria | 10 Comments on Talande statistik

Ni vet hon som påstår sig vara outstanding när det gäller Wordfeud?

Det är dags att ta ner henne lite på jorden nu. För sedan någon uppdatering tillbaka behöver man inte hålla koll på statistiken själv.

20131127-235145.jpg

Jag skulle nog påstå att den talar sitt tydliga språk. Och det är inte till Monas fördel.

Men helt kass är hon ju inte.

Om man var bra på sporttermer så skulle man kunna säga att jag spelar i allsvenskan medan hon är en lirare i betydligt lägre serie.

Jag är Zlatan. Hon är…Glenn Hysén. Som han är idag alltså. Inte 1982.

Jamen ungefär så?

Fel jävla kommun…igen

Posted on | by Victoria | 27 Comments on Fel jävla kommun…igen

Dessa storslagna nagelmålningsplaner gick åt helsefyr.

Nu fram på kvällningen tog jag fram min stora nagelpåse som jag kånkar över kommungränserna, plockade fram filar och lite annat. Hade bestämt mig för knallblått lack, och började rota efter necessären där jag har alla mina triljoner lack. Den låg inte i påsen med nagelattiraljer?

Fine, den hade kanske åkt ut i väskan?

Icke då. Jag letade i väskan som åker fram och tillbaka varje helg. Jag letade i andra väskor. Till slut letade jag även i makens väska.

Tji nagellack. Den necessären ligger antagligen i Strömstad. Hoppas jag. För gör den inte det har jag inte en susning om var den är.

Fattar ni nu varför jag behöver en riktigt jäkla skitstor handväska? Sådär på gränsen till övernattningsväska fast ändå inte.

Jag och mina prylar är alltid på olika ställen.

Och det gjorde mig så deprimerad att jag tror den där friskförklaringen måste funderas över.

Är det någon som vet om det ens existerar något annat väskmärke än LV som gör stoooora handväskor?

Tips hitåt tack. Stor, mycket fack men ändå en handväska. Och skinn. Jag fixar inte plastväskor, de går sönder.

Denna vardagsdramatik.

PS. Jag berättade för maken om snarksprayen (snarare hotade honom genom att säga att vårt äktenskap hänger på den). Han frågade om jag skulle spraya den i mina öron.

Det känns inte riktigt som om han förstår allvaret i det hela.