En sån där dag som inte är bloggbar. Alls. För att allt bråkar (utom just maken faktiskt – förvåningens finger i häpnadens mun).

Så jag nöjer mig med två saker. Eller ja, nöjer och nöjer, jag skulle vilja påstå att dagens upptäckt är ganska fantastisk.

Det positivt fantastiska är att jag av en slump råkade stoppa in två olika godisar i munnen samtidigt. Och fick en orgasm i smaklökarna. De här två.

Herregudihimmelen som de två karamellerna gifte sig i munnen. Eller bara idkade något slags umgänge som resulterade i…jamen det jag skrev ovanför bilden.

Den inte fullt så fantastiska upptäckten är att något snille på gigantiskt företag har räknat ut att 123 + 90 + 12 är 216. Helst vill snillet att ytterligare 20 skall kunna adderas till nämnda siffror med samma resultat.

Jag är jävligt kass på matte, men så usel är inte ens jag.

Eller är det någon slags lureriräkning?

Som bonus kan jag berätta att min inte så lilla Liten har kissat med benet för hittills första och enda gången.

Han var ute utan Stor och kanske kände sig tvungen att göra något revirliknande eftersom inte Herr Dominant var med och styrde upp situationen?

Liten är ett år och tre månader. Hans kullsyskon har kissat med benet i sisådär ett år redan och de av motsatt kön är inne på sitt andra löp. Han är inte snabbast i stan precis.

Men en gång var tydligen ingen gång för nu flickkissar han precis som vanligt. Eller ovanligt. Det beror på hur man ser det.

Jomensåatte. Det var väl det mest spännande jag hade att berätta.

Eller jo! Igår kväll satte jag på inspelningsappen igen, vaknade tre gånger av att jag pratade i sömnen enbart för att vakna på morgonen och upptäcka att jag hade ställt paddan med mikrofonen ner i madrassen så inget prat kom med. Den besvikelsen.

Ikväll skall jag sätta mikrofonen åt rätt håll, för jag är sjukt nyfiken på vad jag egentligen babblar om på nätterna.

Nu skall jag, Storytel och hörlurarna gå och lägga oss.

Brommamorden är avklarade. Nu lyssnar jag på Jackie Rövardotter och retar ihjäl mig på a) språket och b) den dödstrista uppläsaren.

Vad gör ni? Roa mig. Jag är så erbarmligt stressad att jag får leva genom er nu.

Just det. Jag behöver hjälp med ett sätt att bedöma om Kerstin eller Moa skall få blusensomfastnadepågäddhänget.

Men det tar vi imorgon.