Vi börjar från toppen

Posted on | by Victoria | 48 Comments on Vi börjar från toppen

Eller. All vår början bliver svår?

Jag fick ju joggingbyxegravidellerbaraostbågesvullen-jeansen av PGW igår. Samtidigt fick jag ett mysko paket från obskyr billig butik i Kina där jag hade beställt två blusar för så längesedan att jag hade hunnit glömma av det.

Först skuttade jag i jeansen. Om man säger så här, de har inte ens knappar och/eller dragkedja, det är bara att sätta i fötterna och dra. Eller inte ens dra, mer lite slappt slajda upp dem över arslet utan ansträngning. Klart. Och mitt arsle bruka kräva kraftansträngningar.

Sen tog jag på mig den ena blusen. I största storleken som fanns. Kinesisk large.

Anade oråd när den fastnade redan på överarmen, särskilt när det var ett helt stumt tyg med absolut noll stretch i. Typ crêpe eller vad nu dylikt tyg kan heta. Det känns som att det heter just crêpe.

Sen ber man maken ta kort, vilket är hans absolut sämsta gren eftersom han har noll tålamod och inte orkar hålla telefonen still så länge att man hinner fastna på bild. Han orkar heller inte flytta sig själv en millimeter för att ljuset skall hamna på objektet (mig) utan objektet skall flytta sig hit och dit för att få ljus. Då blir det så här.

segis
Titta! Den sitter åt så mycket att jag inte har blodcirkulation i händerna!

Det går inte att se de fantastiska jeansen som jag kommer BO i. Det går däremot att se att jag har samma problem med blusen som en kroppsbyggare. Den har fastnat på mina enorma biceps (gäddhäng) så jag inte får ner armarna mot kroppen. Blusen är en oversize, eller skall vara. På någon som är en small i normala fall. Den känns inte särdeles oversized på mig.

segis2

För en gång skull beror inte den skitenödiga looken och axlarna under öronen på stress. Looken beror på kinesiska storlekar och crêpe.

Och den har verkligen fastnat på överarmen (kanske hela armen).

segis3

Sjukt snyggt.

Ignorera gärna att jag ser ut som sju svåra år och åtta bedrövelser med. Jag skyller på han som inte har tålamod bakom kameran. Den tjusiga ljussättningen gjorde mig inte snyggare precis.

MEN. Jag råkar tycka att det här var en riktigt snygg blus. Omlott och svartvitrandigt kan liksom inte bli fel.

Då kommer såklart frågan, eftersom jag har exakt inga planera alls på att returnera den till Kina, är det någon som hänger här inne som skulle vilja ha den? Lämpligtvis någon som är en kinesisk large vilket betyder small.

Jag skänker den till bättre behövande överarmar.

Skulle det råka vara så att ni är fler som vill ha den så får vi hitta på något kul.

Jeansen skall vi prata mer om senare.

EFTERSOM DE ÄNDÅ INTE SYNS PÅ BILDEN.

Avdelningen Maken är en klåpare

Saker man gör när man inte skall anstränga ögonen

Posted on | by Victoria | 13 Comments on Saker man gör när man inte skall anstränga ögonen

Man börjar dagen med att känna sig skitförvirrad eftersom man inser att man använder dator/iPad/telefon till precis allt från att kolla nyheter, jobba och kanske bara slösurfa.

Sen funtar man på om man kanske skall ta och läsa en tidning istället, men näe, även om inte det klassas som skärm så mumlade optikern något om att INTE LÄSA.

Titta på TV går ju med andra ord också fetbort.

Så man sätter sig i soffan och stirrar rakt ut i luften. Lite håglöst sådär.

Livsledan utan internet är ju total. Om hela världens internet skulle bli trasigt (vid exempelvis zombieapokalyps) skulle framför allt skilsmässofrekvensen öka lavinartat.

Men då blev man uppringd av sin nyss födelsedagsfirande kusin och medbjuden på lunch. Vilket betydde att jag kom ut bland alldeles vanliga människor och fick se omvärlden på riktigt och inte bara genom fönstret. En väldigt unik upplevelse.

Sen gick man med kusiner och kusinbarn och köpte minismurfar (det kan även hända att ett par skor som man har spanat på i ett par veckor fick följa med hem, man vet inte helt säkert eftersom man kan skylla på synfel, men man tror att skorna följde med hem).

Med tanke på att dagen skulle fortsätta i oansträngdhetens tecken gick jag helt sonika in till thaimassageplejset och frågade om de hade tid för fotvård och massage. Och de hade tid. Så jag hamnade här.

photo 1(1)
Nej, jag har inte frottékjol. Byxorna var så tajta nedtill att jag fick dra av mig dem och rulla in mig i en handduk.

Mina stackars bortglömda tånaglar fick en välbehövlig omgång och jag njöt i fulla drag.

Sen njöt jag ännu mer.

photo 2(1)

För jag fick 45 minuter ben- och fotmassage när allt löst var bortfilat och bortklippt.

Sen avslutades dagen med att maken åkte till postutlämningsstället och hämtade två paket till mig.

När man får paket som är inpackade med gaffatejp är det inte svårt att räkna ut vem som är avsändare (hej PGW).

photo 3(1)

Innehållet i det skall ni få se imorgon. Men jag kan ge en ledtråd.

Det existerar jeans som inte är obekväma och som man kan ha istället för mjukisbyxor.

Och som man även kan äta upp sig minst ett par storlekar till utan att det märks eftersom jeansen verkar expandera helt automagiskt. Jag hade ingen aning om det. Är i glädjechock.

Istället för 16 timmar vid en skärm har jag trappat ner till två timmar idag. Någon måtta får det vara med tanke på eventuell abstinens och dess biverkningar.

Men jag erkänner, det var en rätt trevlig dag.

Jag känner mig nästan normal?

Långvården nästa?

Posted on | by Victoria | 27 Comments on Långvården nästa?

Jag utnämner härmed den andra april till ytterligare en “må du brinna i helvetet-dag”.

När man är två dagar i Göteborg får man passa på att göra sånt som är viktigt och som man inte vill göra i Strömstaden. Det vill säga gå till läkaren. För att gå till läkaren i en liten stad känns ungefär som att sätta sig på den lokala puben och fråga bartendern om han/hon kan kolla eventuella könssjukdomar. Eller om man har öroninflammation.

Även om bartendern kanske inte har just skillsen att bedöma läget så kommer bartendern (och resten av stan) veta var man har varit, hos vem och vad diagnosen blev. Sen hamnar man bredvid sin gynekolog nästa gång man går på lokal och käkar. Tystnadsplikt i liten stad känns inte helt implementerat, här handlar det om viskleken.

Jag vet inte hur ni tänker här, men jag är orimligt osugen på att sitta bredvid gynekologen och kallprata över en öl när man vet att han bara några dagar tidigare har stirrat rätt in i fiffin.

Nu var det förvisso inte gynokologen idag, men jag försöker hålla mina läkarbesök i Göteborg så länge det går.

Igår vet vi ju redan hur det gick. Handskena på och ur led är lillfingret. Eller om det ledade ur. Jag funderar fortfarande på vad det betydde.

Idag var det bland annat ögon. Jag ser dubbelt sedan ett par år tillbaka, det avhjälps med glasögon och anledningen, enligt alla inblandande, är en medfödd dold skelning som inte har blivit dubbelseende förrän jag blev medelålders och musklerna i ögonen inte orkade jobba emot skelningen längre. Bra så. Förutom att både närsynthet och långsynthet spelar spratt och ändrar sig sisådär en gång var tredje månad.

Det var alltså ett alldeles vanligt besök i min värld, för att byta glajjor igen.

När allt var klart i Göteborg var det dags att dra tillbaka till skvallerstan. Titta vad jag fick syn på när jag körde i godan ro på motorvägen norrut.

photo 1

Näe, det är inte en polismotorcykel.

photo 2

Det är maken. Som prompt skulle ha med sig permobilen norrut. För det är vår.

Nu vet inte jag exakt hur mycket vår det är om man tar med sig överlevnadsdräkten från båten enbart för att köra permobil och inte frysa ihjäl, men alla har vi olika definitioner tydligen.

Däremot har han bytt till sina sommarfoppa, vilket kan tyckas lite motsägelsefullt?

Väl framme var det bara att springa in i lägenheten och sen ut igen för att gå till specialistoptikern för att kolla exakt hur mycket synen hade ändrat sig och beställa nya glajjor.

photo 5

Pilutta mig. Det enda jag fick reda på var att mina ögon var så överansträngda att det inte gick att mäta mitt synfel på höger öga och där har jag numera bara 80% syn (vilket jag inte har en aning om vad det betyder mer än att det inte spelade någon roll hur hon än bytte och vred och fnulade med olika glas – jag såg inte ett skit ändå). Men vänsterögat är perfekt (med glasögon då givetvis). Ett av två är ju inte så illa pinkat?

Och så hade jag blefarit. Man bara älskar nya ord som inte går att förstå, men det var något med torrt öga, skav och…något mer jag inte minns.

Eftersom ögat var motsträvigt och optikern spände ögonen i mig och frågade exakt HUR mycket jag egentligen anstränger mina ögon (och jag kanske ljög en smula?) så bestämdes det att jag skall komma tillbaka på måndag morgon med oansträngda ögon. Jag får inte ens läsa en tidning före nästa besök.

Helst skall jag gå dit medan jag fortfarande blundar. Sa hon.

Jag vet inte jag, men rent spontant känns det mer farligt att gå flera hundra meter och blunda än vad det gör att inte se något på ett öga?

Och så avslutade hon med att fråga om jag möjligen har diabetes eftersom synen åker bergochdalbana.

Då gick jag hem och tjurade.

Självklart har jag inte skrivit det här och ansträngt ögonen. Min nya dator är automagisk och den klarar diktering, så jag har bara blundat hela kvällen och talat om för datorn vad den skall skriva.

Igår stendöd dator, urledad hand och ny skena, idag hot om diabetesläkare om det fortfarande inte går att mäta synen på högerögat på måndag morgon.

Vad händer imorgon?

Jag förväntar mig minst en höftledsfraktur och kanske lite åderbråck? Och så kan jag dra en sväng till tandläkaren och fixa löständer.

Det går snabbt när det går utför.

jajamensan-762782

Ordet “bedagad” har fått en helt ny innebörd. Men jag är sjukt positiv.

// Tant Raffa

Sexig Sekreterare

Posted on | by Victoria | 12 Comments on Sexig Sekreterare

Så här såg jag ut igår kväll medan jag satt och donade med nya datorn som jag hatälskar. Till långt efter midnatt.

sekreterare
Ja, jag är pisstrött på fotot. Svartapåsarunderögonentrött.

Jag har alltid levt i någon slags illusion att man ser ut som sexig sekreterare i vissa glajjor, som läsglajjorna jag har på mig på kortet. Eller förlåt, som de jag har på näsan. Inte de jag har uppe på skallen.

Efter att ha sett mig själv på den helt fantastiska selfien inser jag att tiden när jag möjligen kunde passera som sexig sekreterare är looooong gone.

Man kan ju lugnt påstå att jag växte ifrån sexig sekreterarlooken när jag började glömma glasögonen för närsyntheten i pannan samtidigt som jag har läsglasögonen på näsan.

Men det kanske finns en marknad för mig med?

Det finns ju folk som tänder på analpluggar i samma storlek som en barstol, då borde det ju åtminstone finnas någon liten nisch även för en tant med dubbla brillor?

Godmorgon på er. Nu skall jag fortsätta återställa alla program och allt jag påbörjade igår.

Sen någon gång nästa vinter när jag har tid igen skall jag berätta för er att hyresgästerna från helvetet faktiskt har flyttat och jag kollade på deras trea i förrgår.

Antingen flyttar jag dit och maken bor kvar i tvåan, eller skall vi överväga att ta den stora trean istället.

Men det tar vi när jag har tid, vilket kommer infalla ungefär samtidigt som helvetet fryser till is.

Mvh, Hon Som Aldrig Överdriver Alls

Må första april brinna i helvetet

Posted on | by Victoria | 21 Comments on Må första april brinna i helvetet

Dagen började med ett besök hos handkirurgen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men nu skall jag ÄNTLIGEN få både vanlig röntgen och MR-röntgen.

Fel, dagen började inte alls med det pisstrista besöket. Den började med att jag försov mig och fick packa ihop mig i rekordhastighet. Vilket betyder ner med datorn i väskan, koppel på hundarna och ut i bilen.

När dagen börjar så har man lagt ribban, man blir ju på så gott humör att man vill slå sönder något. Sometimes you get what you wish for…

Plattan i mattan till rar handkirurg. Som gjorde lite tester och jag lade ingen större vikt vid någon information, som vanligt. Det enda jag fattade var att fram till röntgen är jag fast med den här nya fina skenan. Någon som vill slå vad om hur lång tid det kommer ta innan den är lika smutsgrå som Bruce Willis linne i slutet av första Die Hard-filmen?

20140401-172309.jpg

Och så sa hon något om att det opererade lillfingret “ledar ur”. Jag tror att hon sa så under ett test. Men såklart kom jag inte på att jag skulle fråga vad hon menade förrän jag klev in i huset i Gbg. Man är tydligen inte så snabb i huvudet hos doktorn nej.

Väl i huset slängde jag upp datorn kvickt som ögat för att göra Väldigt Viktiga Saker. Ni vet datorn som brukar sitta i det här fodralet?

20140401-172935.jpg

Datorn var svartare än kolgruvorna i Hunger Games. Den fungerade alltså utmärkt imorse, vid ankomst Gbg hade den bestämt sig för att klappa ihop. Och jag provade ALLT. Utom att skruva isär den, vilket jag brukar göra, men inte den här gången.

Då fick jag panik. Påriktigtpanik. Det är ju mitt enda verktyg och lika viktig för att jag skall kunna existera som motorsågen är för timmerhuggare.

The show can’t go on utan dator med innehåll. The show blir jävligt inställd.

Efter att ha andats i papperspåse en stund kom jag på att vi har god vän med äppleproduktlagningsföretag. Så jag tvingade maken att ringa honom så jag kunde diskutera olika problemscenarior med honom.

Han var positiv, trodde som jag, kanske fläkten eller möjligen kretskortet vid strömförsörjningen.

– Kom hit med den så kikar jag, är det som vi misstänker tar det någon timma.

Sa han. Medan jag slickade på telefonen i ren tacksamhet.

Sen skickade jag dit maken, datorn och övertydliga instruktioner medan jag satt kvar hemma och insåg hur jävla meningslös en iPad är för precis allting. Nästan i alla fall (förlåt älskade iPad, jag klarar mig inte utan dig heller).

Efter två timmar utan att ha hört ett ljud började jag ana oråd. Först kollade jag tillgängligheten hos Elgiganten och var det gick att få tag i ny dator jävligt pronto. Sen ringde jag maken. Som sa att datorn var jättedöd. Klart det inte var ett simpelt fel, hela jävla moderkortet hade ärgat, utan att jag spillt något på den.

Diagnos från tekniker blev “jag hoppas jag kan rädda den, men jag måste få tag i delar, det kommer ta ett par veckor”.

Då svor jag så det osade, grät en liten skvätt och sen skickade jag maken till El Giganto för att köpa en ny.

Som han kom hem med nu.

20140401-180130.jpg

Jag fullkomligt avskyr nya datorer. För jag avskyr att det tar flera dagar att hämta hem backupen från den gamla.

Det är andra gången på drygt ett år som en dator pajar och jag står helt utan dator men med panik. Mitt ena nya löfte till mig själv är att från och med nu alltid ha en i reserv som är en konstant uppbackad kopia av den jag jobbar med. Det andra nya löftet är att ingen hund skall få komma i närheten. Eftersom det alltid är fuktskador.

Klockan är bara 18:00. Hur mycket mer kan hinna hända idag?

Men då vet ni vad jag gör ikväll i alla fall.

Jag sitter och uppdaterar aaaaaallt från den gamla datorn till den nya och slösar enormt mycket tid på absolut inget alls.

Och så tycker jag lite lite synd om mig själv?