Dagen började med ett besök hos handkirurgen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men nu skall jag ÄNTLIGEN få både vanlig röntgen och MR-röntgen.
Fel, dagen började inte alls med det pisstrista besöket. Den började med att jag försov mig och fick packa ihop mig i rekordhastighet. Vilket betyder ner med datorn i väskan, koppel på hundarna och ut i bilen.
När dagen börjar så har man lagt ribban, man blir ju på så gott humör att man vill slå sönder något. Sometimes you get what you wish for…
Plattan i mattan till rar handkirurg. Som gjorde lite tester och jag lade ingen större vikt vid någon information, som vanligt. Det enda jag fattade var att fram till röntgen är jag fast med den här nya fina skenan. Någon som vill slå vad om hur lång tid det kommer ta innan den är lika smutsgrå som Bruce Willis linne i slutet av första Die Hard-filmen?
Och så sa hon något om att det opererade lillfingret “ledar ur”. Jag tror att hon sa så under ett test. Men såklart kom jag inte på att jag skulle fråga vad hon menade förrän jag klev in i huset i Gbg. Man är tydligen inte så snabb i huvudet hos doktorn nej.
Väl i huset slängde jag upp datorn kvickt som ögat för att göra Väldigt Viktiga Saker. Ni vet datorn som brukar sitta i det här fodralet?
Datorn var svartare än kolgruvorna i Hunger Games. Den fungerade alltså utmärkt imorse, vid ankomst Gbg hade den bestämt sig för att klappa ihop. Och jag provade ALLT. Utom att skruva isär den, vilket jag brukar göra, men inte den här gången.
Då fick jag panik. Påriktigtpanik. Det är ju mitt enda verktyg och lika viktig för att jag skall kunna existera som motorsågen är för timmerhuggare.
The show can’t go on utan dator med innehåll. The show blir jävligt inställd.
Efter att ha andats i papperspåse en stund kom jag på att vi har god vän med äppleproduktlagningsföretag. Så jag tvingade maken att ringa honom så jag kunde diskutera olika problemscenarior med honom.
Han var positiv, trodde som jag, kanske fläkten eller möjligen kretskortet vid strömförsörjningen.
– Kom hit med den så kikar jag, är det som vi misstänker tar det någon timma.
Sa han. Medan jag slickade på telefonen i ren tacksamhet.
Sen skickade jag dit maken, datorn och övertydliga instruktioner medan jag satt kvar hemma och insåg hur jävla meningslös en iPad är för precis allting. Nästan i alla fall (förlåt älskade iPad, jag klarar mig inte utan dig heller).
Efter två timmar utan att ha hört ett ljud började jag ana oråd. Först kollade jag tillgängligheten hos Elgiganten och var det gick att få tag i ny dator jävligt pronto. Sen ringde jag maken. Som sa att datorn var jättedöd. Klart det inte var ett simpelt fel, hela jävla moderkortet hade ärgat, utan att jag spillt något på den.
Diagnos från tekniker blev “jag hoppas jag kan rädda den, men jag måste få tag i delar, det kommer ta ett par veckor”.
Då svor jag så det osade, grät en liten skvätt och sen skickade jag maken till El Giganto för att köpa en ny.
Som han kom hem med nu.
Jag fullkomligt avskyr nya datorer. För jag avskyr att det tar flera dagar att hämta hem backupen från den gamla.
Det är andra gången på drygt ett år som en dator pajar och jag står helt utan dator men med panik. Mitt ena nya löfte till mig själv är att från och med nu alltid ha en i reserv som är en konstant uppbackad kopia av den jag jobbar med. Det andra nya löftet är att ingen hund skall få komma i närheten. Eftersom det alltid är fuktskador.
Klockan är bara 18:00. Hur mycket mer kan hinna hända idag?
Men då vet ni vad jag gör ikväll i alla fall.
Jag sitter och uppdaterar aaaaaallt från den gamla datorn till den nya och slösar enormt mycket tid på absolut inget alls.
Och så tycker jag lite lite synd om mig själv?
I mitt huvud says:
Ja, det ÄR lite synd om dig idag!! Kram
Tina Johansson says:
Och jag tycker också synd om dig.
Jädrans teknik. Det ska bara fungera liksom…
Jag var förut teamledare hos Tupperware, och för några år sedan gjorde vi en jätterekrytering i mitt team, som resulterade i att jag fick in 7 nya försäljare samma vecka. Jätteroligt! Men också jättemycket jobb för teamledaren. Just då fick de nya konsulenterna fritt välja demoprodukter för en viss summa, istället för de redan utvalda produkterna.
Allt mailades till lagret på en söndag. Alla uppgifter fanns i min lilla laptop. På måndagskvällen klappade min dator ihop och tackade för sig…
Gissa vem som numer är noga med att göra backup. På minst ett ställe. Hängsle och livrem…
Victoria says:
Jag ÄR jättenoga med backupp, men det tar en halv evighet (eller ett par dagar) att återställa skiten. Så det var faktiskt mer synd om dig.
Tina Johansson says:
Äsch. Det har svidit över för länge sen
Egentligen världsliga saker. Men ruskigt irriterande och energikrävande.
Så nu är det dig det är synd om 😉
En Annan Susanne says:
……en liten mardröm, helt klart.
Det kommer inga putslustigheter från mitt håll idag.
Bara medkänsla. Okej? 🙂
Victoria says:
Deal 🙂 Ligger i soffan och uppdaterar och uppdaterar och UPPDATERAR nu. Det är dödens trist och onödig tid. Skjut mig.
Ann-Britt says:
Vilken dag! Försova sig och besöka doktorn och en dator som är paj!
Men grattis till den nya! Fast mycket jobb blir det!
Du får ta sovmorgon i morgon! Inga blogginlägg väntas före 07.00!
Min dag idag:)
Fick syn på mig själv i spegeln på väg ifrån duschen.
Där stod jag naken,slapp och blekfet.
-“Vad fan!” tänkte jag.
Så gick det upp för mig.
Det är ju den 1:á April!
HA.Ha,HA. MIG lurar man intre så lätt!
Kramen Ann-Britt!
Victoria says:
Hahaha såg den idag med, jag hoppas på akut snygghet, smalhet och rikedom imorgon.
Du, jag lär inte vara klar med datorskrället före sju i övermorgon 😉
Linn says:
Men VARFÖR fick du inte den coola svarta handskenan? Jag skulle aldrig gå med på sån tantfärg när det finns supersnabba svarta. Dock täcker ju min även tummen.
Men nu ska jag uppgradera lite allmänt och operera handen och sen få formgjuten skena. Det har jag hört är liksom Louis Vuitton av handortoser.
Victoria says:
Mäh. Då har det väl med åldern att göra. Jag fick stödstrumpefärg liksom.
Annika K says:
Helt ok att du tycker synd om dig efter en sån här dag 🙂
Humlan says:
Bra att problemet med handen äntligen blir genomlyst (!) Handstöden är sköna, men rena och fräscha är dom nog bara när man får dom.
Man kunde ju önska att datorn bara aprilskämtade med dig! Men usch, jag får magknip bara av att läsa om det… det är vid sådana tillfällen som man först inte tror att det är sant och att det inte händer. Det är jävligt nog när ens högst privata slösurfardator som ger upp (där är jag ju slö på att göra backup också) men när det är ditt arbetsverktyg… Stackare! Även om du har backup så är det en massa timmar som du kunde ha gjort annat på. Bra idé att ha (nästan) speglade datorer så kan du komma igång snabbt igen när det händer något.
Victoria says:
Ja, det är faktiskt jävligt nog när “vanliga” datorer ger upp. Nästan värre, för man har oftast en miljard superviktiga privata foton.
Första gången jag blev av med en dator var ju 2010 när vi hade inbrott på båten, och då hade jag ingen backup alls. Kan säga att 90% av mitt liv försvann, både business and pleasure. Då grät jag i veckor.
Nu har jag ju stensäker backup, men den jäääävla tiden det tar. Först skall man vara utan dator iaf i ett par timmar, och sen börjar det evighetslånga jobbet med att komma tillbaka i matchen igen. Den tiden får jag ju inte betalt för heller 😉 Men oavset backup, jag har två datorer, som givetvis fyller två olika funktioner så det hjälper inte. Nu skall jag ha FYRA. NÄVER ÄVER igen.
Humlan says:
Jag har ju bara gamla slöhögar till datorer, men jag har en hel drös + några externa diskar för bilder och sådant. Största problemet just nu är att jag har en gammal “bilddator” som inte har varit igång på något år eller två.. jag hoppas verkligen att jag har mina bilder kvar när jag äntligen får en ny och ska föra över bilderna från de diskar som sitter i det gamla tröskverket. (Men jag är ganska säker på att jag har alla bilder på minst ett ställe till, det är bara det där mer GANSKA…) För även om jag mest har några tusen makrobilder på blommor och sånt så finns det även bilder där på personer och händelser som jag ju absolut vill ha kvar.
Jag förstår att du grät i veckor efter datorstölden.
Victoria says:
Ett tips. Använd dig av någon molntjänst. För det ÄR en katastrof om de försvinner. Vi har varit skitslarviga och sparat alla bilder på externa diskar, tror du att vi minns var diskarna är?
B-M says:
Ja det är lite synd om dig, för det är det värsta som finns när tekniken sviker en…
Har nyligen bytt både telefon och dator och det tar ju så lååång tid innan man är på banan igen.
Victoria says:
Både telefon och dator samtidigt???
B-M says:
Yes…på datorn bestämde sig hårddisken för att somna in helt plötsligt och i samma veva fick jag ny telefon via jobbet. Det var ju som tur var en av äppelmodell, så där fanns ju allt i molnet. Det va värre med datorn….
Men det kändes som att jag inte gjorde annat än att installera, svara på frågor, ladda ner uppdateringar osv osv
Victoria says:
En Win-PC alltså? Det är mer synd om dig. Finns inget som är värre än installation av nya sådana. Jag ryser!
Bibbi says:
Jag har flera sådana där handledsstöd/skenor liggande i garderoben som tas fram med ojämna mellanrum. Har problem med båda handlederna sedan jag för en 10-15 år sedan “roade” mig med att ramla och snubbla så jag pajade dem flera gånger i följd.
Och ang. datorn så tycker jag jättesynd om dig. Skitjobbigt när datorn lägger ned. Hoppas du kommit någon vart med nya datorn i dag.
Victoria says:
Mhmm…har också haft skenor innan men inte varit så bra på att komma ihåg dem. De är lättglömda liksom. Och jag har fått gjort massor med nya datorn idag, men allt är inte på plats. SUCK.