Jag utnämner härmed den andra april till ytterligare en “må du brinna i helvetet-dag”.
När man är två dagar i Göteborg får man passa på att göra sånt som är viktigt och som man inte vill göra i Strömstaden. Det vill säga gå till läkaren. För att gå till läkaren i en liten stad känns ungefär som att sätta sig på den lokala puben och fråga bartendern om han/hon kan kolla eventuella könssjukdomar. Eller om man har öroninflammation.
Även om bartendern kanske inte har just skillsen att bedöma läget så kommer bartendern (och resten av stan) veta var man har varit, hos vem och vad diagnosen blev. Sen hamnar man bredvid sin gynekolog nästa gång man går på lokal och käkar. Tystnadsplikt i liten stad känns inte helt implementerat, här handlar det om viskleken.
Jag vet inte hur ni tänker här, men jag är orimligt osugen på att sitta bredvid gynekologen och kallprata över en öl när man vet att han bara några dagar tidigare har stirrat rätt in i fiffin.
Nu var det förvisso inte gynokologen idag, men jag försöker hålla mina läkarbesök i Göteborg så länge det går.
Igår vet vi ju redan hur det gick. Handskena på och ur led är lillfingret. Eller om det ledade ur. Jag funderar fortfarande på vad det betydde.
Idag var det bland annat ögon. Jag ser dubbelt sedan ett par år tillbaka, det avhjälps med glasögon och anledningen, enligt alla inblandande, är en medfödd dold skelning som inte har blivit dubbelseende förrän jag blev medelålders och musklerna i ögonen inte orkade jobba emot skelningen längre. Bra så. Förutom att både närsynthet och långsynthet spelar spratt och ändrar sig sisådär en gång var tredje månad.
Det var alltså ett alldeles vanligt besök i min värld, för att byta glajjor igen.
När allt var klart i Göteborg var det dags att dra tillbaka till skvallerstan. Titta vad jag fick syn på när jag körde i godan ro på motorvägen norrut.
Näe, det är inte en polismotorcykel.
Det är maken. Som prompt skulle ha med sig permobilen norrut. För det är vår.
Nu vet inte jag exakt hur mycket vår det är om man tar med sig överlevnadsdräkten från båten enbart för att köra permobil och inte frysa ihjäl, men alla har vi olika definitioner tydligen.
Däremot har han bytt till sina sommarfoppa, vilket kan tyckas lite motsägelsefullt?
Väl framme var det bara att springa in i lägenheten och sen ut igen för att gå till specialistoptikern för att kolla exakt hur mycket synen hade ändrat sig och beställa nya glajjor.
Pilutta mig. Det enda jag fick reda på var att mina ögon var så överansträngda att det inte gick att mäta mitt synfel på höger öga och där har jag numera bara 80% syn (vilket jag inte har en aning om vad det betyder mer än att det inte spelade någon roll hur hon än bytte och vred och fnulade med olika glas – jag såg inte ett skit ändå). Men vänsterögat är perfekt (med glasögon då givetvis). Ett av två är ju inte så illa pinkat?
Och så hade jag blefarit. Man bara älskar nya ord som inte går att förstå, men det var något med torrt öga, skav och…något mer jag inte minns.
Eftersom ögat var motsträvigt och optikern spände ögonen i mig och frågade exakt HUR mycket jag egentligen anstränger mina ögon (och jag kanske ljög en smula?) så bestämdes det att jag skall komma tillbaka på måndag morgon med oansträngda ögon. Jag får inte ens läsa en tidning före nästa besök.
Helst skall jag gå dit medan jag fortfarande blundar. Sa hon.
Jag vet inte jag, men rent spontant känns det mer farligt att gå flera hundra meter och blunda än vad det gör att inte se något på ett öga?
Och så avslutade hon med att fråga om jag möjligen har diabetes eftersom synen åker bergochdalbana.
Då gick jag hem och tjurade.
Självklart har jag inte skrivit det här och ansträngt ögonen. Min nya dator är automagisk och den klarar diktering, så jag har bara blundat hela kvällen och talat om för datorn vad den skall skriva.
Igår stendöd dator, urledad hand och ny skena, idag hot om diabetesläkare om det fortfarande inte går att mäta synen på högerögat på måndag morgon.
Vad händer imorgon?
Jag förväntar mig minst en höftledsfraktur och kanske lite åderbråck? Och så kan jag dra en sväng till tandläkaren och fixa löständer.
Det går snabbt när det går utför.
Ordet “bedagad” har fått en helt ny innebörd. Men jag är sjukt positiv.
// Tant Raffa
i min värld says:
Svar till Tant Raffa: Ja kära du sånt där gör livet besvärligt men det brukar kallas ålder 😀 Nää skämt åsido, ibland blir man lite less på sin tillvaro (läs kropp) som ställer till det för en jag vet av erfarenhet hur det kan vara (long history läs bloggen om du är nyfiken 🙂 ) men diabetes låter lite väl häftigt? Blunda nu ända till måndag o sen får väl maken se till att skjutsa runt på dig så du kan blunda hela tiden. Handen är ett otyg men jag håller tummar o tår för att allt ska ordna upp sig till det bästa så du slipper förband och att du får nya glajjer utan att diabetesläkare ska behöva bli inblandade.
Fast jag må säga att maken är modig, men det är kanske karlar förunnat att inte fatta att det är minus på morgonen fortfarande då min sambo också tog ut hojen för en liiiiiten runda i helgen på sisådär tio mil …..hm.
Victoria says:
Jag har smygläst, men du uppdaterar ju så SÄLLAN *skäller lite på dig* 🙂 Men visst fasen är det åldern. Jävla ålder att hålla på.
I min värld says:
Jag vet *skäms* Jag måste ta mig i kragen och hitta inspirationen igen. Fast just nu är livet så otroligt tråkigt. Jobba, träna, sova och äta. Vem fasen vill läsa om sånt?
Men jag ska försöka få ihop nåt endera dagen *lovar*
Victoria says:
Men det ÄR ju inte roligare än så 😉
Majabella says:
Du får mig att tänka på uttrycket “she reached rock bottom and started to dig”, jag tror det vänder nu, nu kan det bara bli bättre. Vem fan hade inte haft överansträngda ögon efter ett datorbyte?
Förresten så var gårdagen en skitdag överallt, även här: mätte fel, sågade fel och borrade fel, till råga på allt så tyckte Halvan att jag lagat fel middag.
Victoria says:
Hahaha fast jag är ju en drama queen, så jag hoppas verkligen att det inte är rock bottom. Då är jag körd 😉
Vi enas om att april verkar vara en skitmånad rent generellt?
Majabella says:
Nä, inte hela april, det går definitivt över nästa fredag för då har jag en valp i knät.
Förresten så tror jag du är en av få som kan forcera rock bottom, om du skulle vilja alltså; en vilja av stål av samma kvalité som ett bergsborr.
Victoria says:
JAAA…april kommer vara fantastiskt from fredag! Jag är lite lite avis (okay mycket då). Och förväntar mig uppdateringar om ALLT.
Menar du att jag är envis på nogge vis eller 😉
Granntanten says:
Okej. Jag byter ut champagnen mot portvin istället. Eller föredrar tant sherry?
Victoria says:
Hm…sherry låter bra. Och silverte i kopp med snirkligt öra tack.
Granntanten says:
I can do that. Både silverte och snirkligt öra. Med guldkant.
Victoria says:
Ja jag hade blivit förvånad om du inte hade klarat silverte. Det tror jag tom maken skulle klara 😉
I mitt huvud says:
Kan man få både och?? Om man verkligen är en gammal tant, liksom?!
Granntanten says:
Jag tror inte riktig gamla tanter pallar både och. *s*
MissK says:
Här är det bara massa snö vart man än vänder blicken, cirkus 1 -1,5 meter snö här
Idag blir det av o besöka jultomten (måste ju va ute i god tid så man får julklappar ) 🙂
Passar även på o kika in en snabbis när vi hälsar på en släkting med dator o internet, kollade efter 1 veckas internet men där vi bor fanns inget iaf hade bara för 1 månad, vilket känns lite överkurs o köpa för 1 veckas användning.
Humlan says:
Jobbigt med ögonproblem! Jag klagar över min dåliga syn, men jag är glad och tacksam över att det inte har blivit fler problem med ögonen.
Det hjälper inte med lapp för det öga som inte vill fungera? Eller blir det andra överansträngt då?
Det där med att ljuga för någon som ska hjälpa en är väl inte så smart? Hur ska dom då kunna ställa rätt diagnos och ge rätt behandling?
Du får väl anställa maken som sekreterare, du dikterar och han skriver och läser högt… fast det kanske inte är så genomförbart i jobbet om nu inte maken har samma kunskaper som du och kan förstå det du jobbar med.
…egentligen var det ju dumt av mig att kommentera, för du anstränger väl ögat om du läser detta! Eller så får maken läsa alla kommentarer och så får du diktera dina svar.
Victoria says:
Eller så fuskar jag och läser lite. Räknade ut att jag spenderar ungefär all min vakna tid framför en skärm, vilket blir 16 timmar per dygn. Det kanske är lite mycket om man skall vila ögat. Men jag klarar ju mig inte helt, det går bara inte. Lapp för ögat var inte ett alternativ, men faktum är att det känns rätt okay redan nu. Efter bara en dag utan dator på heltid. Är fascinerad och hoppas på att det skall funka 🙂
jenhes says:
Igenkänningsfaktorn slog härmed i taket! Inte just krämporna i sig, men att de hopar sig.
Kan bidra med en ny bekantskap i sammahanget – Frozen shoulder. Har just fått reda på att axeln kommer bli stel och värka i tre år framöver. Det braiga är att sen går det över. Efter cirka tre år. Jippi.
Naprapaten har dock lovat att försöka sig på den. Men han sa samtidigt att det kommer göra jävligt ont. Och då vet man, liksom. Om naprapaten säger att det kommer göra jävligt ont… då kommer det göra JÄVLIGT ont. Vilket redan är bevisat för övrigt eftersom jag för första gången grät rakt ut av smärta vid besöket.
Blingad blindkäpp ett alternativ för dig, kanske?
Victoria says:
Men grattis, hade jag aldrig hört talas om. Så himla praktiskt (inte) att de vet att det kommer vara kass i tre år. Det…låter ju överjävligt faktiskt. För naprapater brukar inte säga så alls. Det är synd om oss kan man säga?
Ann-Britt says:
Försök att dra ned stunderna vid datorn nu när optikern har sagt till dig. Så att dina ögon blir bra!
Har själv haft regnbågsinnflamation i ett öga och det var besärligt och gjorde ont!
Men fixade det efter att hållit på med “droppar” i ögat över 1,5 månad.
Tänk på att ögonen ska vi ha samma hela livet!
Vi väntar tills du är ok igen. Vill läsa din blogg jätteeeeeelänge så se till att sköta om dom!
Kramen Ann-Britt!
Victoria says:
Jag har inte datoriserat mer än en timma idag. Det är storartat, och känns rätt bra. Man hoppas stenhårt nu. Jag har faktiskt gått på stan som Fantomen i vanliga kläder och luktat på blommorna. Typ. 🙂
Christina says:
hahahahaa……(förlåt)……det går nerför med en jäkla fart verkar det…..och här sitter jag återigen och gapskrattar ( tror du inte att det var så iaf att fingern ledar ur, då du böjer den……..)…..
Victoria says:
Man får skratta åt misären, jag undrar stillsamt om det är så här illa att vara 44 hur skall det bli SEDAN då? Hehe.
Jag vet inte, jag tycker inte den ledar ur alls. Inte mer än det andra lillfingret i alla fall. Jag är sjukt nyfiken på VAD det var. För det kom konstigt ljud ur lillfingret när hon gjorde testet och sade det hon sa. Jag behöver banne mig ledsagare när jag går till doktorer. Som kan förklara efteråt. 😉
I mitt huvud says:
Det är visst bara skrutt både med dig, Mona och mig, just nu! Kram
Victoria says:
Vi är GAMLA! HEHEHEHEHE.
Rita says:
Herregud människa vad du är rolig ! Tack för underhållningen, du måste vara född på skoj …. tror Stenungsundstanten
Victoria says:
Haha tack. Och jag tror faktiskt att jag är född på skoj. Eller ett olycksfall i arbetet, eftersom min ömma moder inte tycker om barn (andras barn) och var väldigt rädd att hon skulle avsky mig ungefär i sexårsåldern eftersom det är värsta åldern enligt henne. Självklart var jag ett a-barn. Men sen blev jag en b-vuxen. Men lite född på skoj verkar jag nog vara när jag tänker efter 😉