Så mycket pretentiösare?

Ursäkta om jag svär i kyrkan nu, men ni vet ju att jag ALDRIG kollar på TV, det gjorde jag igår och nu kommer jag svära så det osar.

Bästis Karin ville hemskt gärna se Så Mycket Bättre, som jag har sett lite här och lite där under åren, jag hade alltså ingen koll på upplägget men visste att jag tycker att Amanda Jensen har en riktigt schysst pipa och jag har alltid gillat The Ark. Lyssnade på Amandas tolkning av Orups låt från förra veckan eftersom den passerade förbi i nyhetsflödet och hennes tolkning av superbanal VM-låt sopade ungefär hela fotbollsplanen med allt i musikväg sådär generellt.

Mig spelade det ingen roll eftersom jag spenderade exakt hela gårdagen på soffan, lite vaken och lite sovande, så jag kunde titta på vad som helst.

Orup går ju inte att inte gilla (hej rosa dunjacka och mentholcigg). Sen var det två pojkar jag inte har en aning om vilka de var och så Kajsa Grytt som inte funnits i min musikvärld sedan förra gången det var skitmodernt att vara lite pk-radikal.

Det kändes lite som att Carola var the odd one out i sammanhanget. Hon har sjungit i en evighet och det är väl ungefär det hon är bra på. Jag lyssnar på Carolas julskiva tre gånger per juletid för den är vacker, i övrigt tål jag inte människan. Om hon åtminstone bara håller sig att att sjunga är hon hanterbar, öppnar hon truten för något annat än sång, som exempelvis småprat, får jag gåshud av den icke-positiva sorten. Hon pratar med bäbisröst och säger saker som man baxnar av och ALLT känns så oerhört pretentiöst och utstuderat.

Men som sagt, jag trodde de skulle sjunga. Enbart.

När programmet avslutades med “storstjärnan” Carola kände jag att jag satt med en min som inte var helt olik Kajsa Grytts minspel.

IMG_5425

What the flying F…?

Jag vet att man måste dyrka Carola eftersom hon har varit ett underbarn cirka alltid, men det går bara inte. Så jag måste dessvärre svära i kyrkan.

För det första hade jag ingen aning om att det var så himla mycket snicksnack, vilket fick mig att dö lite till eftersom Amanda Jensen kändes ungefär lika pretto som Carola fast på ett helt annat sätt. Chocken när hon såg ut som en reklampelare för Jumperfabriken när jag trodde hon var en tuff rockbrud liksom?

För det andra, alla de som var med var ju faktiskt coola och gjorde egna och skitbra tolkningar av låtarna. Till och med Orup gjorde något som inte lät som att han blev jagad av vargar.

Det gjorde inte Carola minsann.

Först undrade jag hur många omtagningar de hade gjort för att hennes klänning skulle ligga exakt rätt på muren hon satt på. Snacka om iscensatt intro. Och sen gjorde Carola det Carola är bra på. Hon sjöng, var snygg och såg lite sådär helig och vän ut som bara hon kan göra.

IMG_5427

Men för hennes del var det ingen tolkning, det kändes som ett “jag är Carola och skall bara visa de andra var skåpet skall stå för jag sjunger bara allt SÅ MYCKET BÄTTRE”. Där skulle minsann inget tolkas. Förutom möjligen det nåååhååågot överdrivna scenspråket.

Skämskudde ett kom när hon svischade omkring med divalaterna (förlåt, klänningen) i slutet av sitt uppträdande.

IMG_5431

Skämskudde två kom när Amanda gick och kramade henne och fick leka “gömma artisten i ett tygsjok” för att Carola kanske ville visa hur jordnära och skämtsam hon kunde vara genom att kväva henne i lite klänningstyg?

IMG_5434

Eller kanske bara klä ut henne lite så här när det är Halloween?

Väldigt oklart beteende.

Snälla säg att det inte bara är jag som får nässelfeber av att höra henne göra något annat än att sjunga?

Snälla säg att hon absolut inte har att fattat vitsen med programmet INTE är att bara sjunga rakt upp och ner som The Carola, utan faktiskt tvista till låtarna lite?

I övrigt ber jag om ursäkt över att jag svär i kyrkan, för det är fult att svära. Framför allt i kyrkan.

Men jag måste säga att de andra var fantastiskt bra.

Särskilt glatt överraskad blev jag över “okänd pojk nummer ett” och “okänd pojk nummer två”.

Satan i gatan vad bra de var.

Köpstopp Dag Ett

Alltså idag har det ju varit skitlätt att inte handla alls, eftersom jag har spenderat hela dagen i soffan framför TV: och kämpat med att hålla mig vaken. Jag har alltså inte ens surfat och läst bloggar och nyheter, därmed absolut inte varit inne på en endaste shoppingsida heller. Sen råkade det visst vara en “lördag-söndag” och då är inga affärer öppna i småstaden alls.

Maken tog med sig resekamraten ut för lite luft medan jag låg kvar här.

IMG_5422

Med feber, pencillinmage och tandont.

Och sen somnade jag i cirka fyra timmar medan de först var ute och sen kollade på TV på makens sedvanliga “jag är döv och grannhuset kanske också vill höra vad vi kollar på för något ändå och vill de inte höra så får de höra ändå-volym”.

Jag har inte ens helgkäkat. Eftersom jag lever på yoghurt.

Man kan alltså säga att jag har gjort slut på noll pengar så här första dagen. Sen har jag gjort slut på minuspengar när det kommer till maten eftersom jag inte ens käkat middag. Absolut inte varken fredags- eller lördagsmys.

Jag går alltså ut hårt och veknar senare istället för att mjukstarta?

Och idag känns det väl hyfsat officiellt att Mona har gjort en walk over trots otaliga kommentarer om motsatsen.

Hur går det för er?

Avbokat, ombokat och tjänade 1000 kronor?

Vi är inte i Oslo. För jag har fånigt mycket feber och en tand som är dum och ond. Jätteond. Det enda jag inte har provat är att hälla whiskey rakt ner i tandköttet.

Efter att ha ältat sedan imorse beslutade vi oss för att boka av och boka om. Vilket kunde varit lätt men norskan i telefon tyckte att det var en mycket bättre idé att bara boka OM, för det var ju mycket billigare. Sa den glada norskan i andra ändan. Hon kändes inte helt pålitlig faktiskt, för när vi väl testade att bara boka om kostade det 5000 spänn extra.

Oklart hur det blev billigare?

Sen körde vi en nybokning för att kolla priset, vilket blev 1000 kronor billigare än vad vi hade betalat (och då var resan billig).

Och så började vi om med att ringa Norwegian, för att försöka få dem att fatta att om de bara flyttade oss från resa A till resa B skulle DE inte förlora pengar och vi sket i tusenlappen, bara för att göra det enkelt. Näe, det gick inte. Det gick inte ens att få dem att förstå det. För de var fortfarande kjempekjekke i andra ändan och envisades med att det var billigare att betala 5000 kronor extra i ombokningsavgift.

Så nu får vi istället tillbaka varenda krona, har beställt ny resa den 28 november som därmed blev en tusenlapp billigare.

Nu lägger vi det bakom oss, jag får tid att dra tandjäveln och så åker vi om ett par veckor.

Tandfén kom alltså inte inatt och utförde mirakel. Däremot tror jag att maken blev besatt av en ond ande under natten.

Kamraten sov ju i bäddsoffan i ickerummet, hundarna sov med oss innanför kompostgaller i sovrummet och klockan fyra hör jag maken braka rakt igenom och över kompostgallret. Skitglada utsläppta hundar studsade upp i gästsoffan och slickade ihjäl kamrat K.

Hade hon inte vaknat av det så hade hon garanterat vaknat av makens toabesök eftersom han fes med toastolsresonans så det lät som att en avrättning utfördes på dass. En sådan där positionering med människor på rad och det kommer ett strömhopp av gevärsskott.

Efter det svor han så det osade, dundrade igenom icke-rummet och slängde sig på soffan i vardagsrummet för att fortsätta sova. Så stackars K fick lyssna på snarkning med andningsuppehåll istället.

Innan han somnade svor han ytterligare en ramsa och upplyste oss båda om att han minsann sov var han ville och nu ville han sova just här, med uppkäftig avslutning:

“Har ni några problem med det ELLER?”

Det var min natt. Och förmiddag.

Men nu känns åtminstone allt utom tanden rätt okay.

L som i Loser

Så, nu har jag börjat med penicillinet. Eftersom ena ansiktssidan börjar se lite väl äppelkindat ut.

Och så har jag funderat så det knakar. Jag har de starkaste värktabletterna man kan ha (nåja, nästan i alla fall, inte morfin) men tandjäveln gör ont i alla fall. Som fan. Vilket jag antar beror på att det gick ganska fort att trycka ner det där bandageaktiga i tanden och att det trycker på karies/pulpan och nu har något blivit irriterat så istället för att “bara” ha en helt avbiten kindtand har jag nu en bortpillad, infekterad och jävligt smärtsam kindtand.

Men nu anar jag ugglor i mossen, för jag har varit med om liknande tidigare. Fast inte hos samma tandläkare, den jag gick hos då var en vandrande katastrof. DEN gången påbörjades en rotfyllning och vi vet ju alla hur inte gratis det är. Jag hade gått och donat med den rotfyllningen och rensat kanalerna alla gånger och var klar, det där lugnande bandaget man får på skall ju bara sitta X antal veckor innan man betalar miljoners kronor för en tandkrona.

Under de sista veckorna före det var dags för kronan åkte vi på båtsemester i tre veckor och redan första veckan fick jag en rejäl infektion i tanden. Herregudihimmelen så ont jag hade. Ringde katastroftandläkaren som ALDRIG hade akuttider (det var bara en av deras toapapperslånga lista av skitsämsta service), de skrev ut antibiotika och lät mig vänta. En kur antibiotika senare hade just inget alls blivit bättre, så vi fick svischa inom västkusthamn och gå akut. De var snälla och tog emot mig, rensade och satte på nytt “bandage” och ytterligare en kur antibiotika. En vecka senare tappade jag bandaget och fick ännu mer infektion, då snackar vi kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Men katastroftandläkaren hade faktiskt semester och kunde absolut inte ta emot mig. Däremot kunde de skriva ut en tredje kur antibiotika.

Kan ju rekommendera infekterad tand i tre veckor som bästa bantningsmedlet i historien. Jag gick ner tio kilo under de veckorna, för allt smakade apa och det gjorde så jävla ont att äta. Sen att jag var världens mest trista semestersällskap dessutom är ju bara en finfin bonus.

Kom hem från semestern, gick till katastrofen på utsatt tid och förväntade mig krona, men fick svaret “hoppsan hoppsan, det här ser inte bra ut alls, det här skulle du kommit med tidigare för nu går tanden inte att rädda” och så ville de akutdra den.

Man kan säga att jag hade slutat lita på dem då. Så jag sa tack, men nej tack, jag vill ha en second opinion (det ringde en klocka någonstans angående tanddragningen men jag var osäker).

Prisad vare gud i höjden för att den klockan faktiskt ringde, för när jag hamnade hos nästa tandläkare (på riktigt sjukhus den här gången) blev jag upplyst om att det är fullkomligt genomkorkat och skitfarligt att dra en inflammerad tand. Gör man det sprider sig inflammationen (infektionen? (kan aldrig hålla isär det där)) till närliggande tänder och så ryker de med.

Kontentan var alltså, man skall aldrig någonsin dra en infekterad/inflammerad tand.

Med tanke på att jag var så gott som felfri (nåja) när jag gick till plågis imorse men inte är det nu så litar jag på exakt ingens first opinion. Det första konstiga är ju faktiskt att jag är så säker på att jag frågade om jag inte kunde få behålla tanden genom rotfyllning men hon sa nej. För att sedan sitta och nästan grina i telefon och prata med sköterskan som då säger “men här står det ju att du har valt att dra tanden istället för att rotfylla”. Say WHAT?

Och med båtsemesterns vidriga treveckors tandproblem tackade jag även nej till att göra en akutdragning. Ringde 1177 för att dubbelkolla. Skall man dra en tand så skall man ha ätit antibiotika i ett par dagar innan. Jomensåatte?

Ett jävligt pissigt moment 22. För tiden har ju runnit ut.

Att sitta i värmen i all ära, men att sitta i värmen och ha ont och inte kunna käka eller dricka gott, det är inte så himla kul. Been there, done that – kommer inte göra det igen. Och det SUGER. Träballe.

Så nu är jag ledsen (även om jag är en smula för drogad för att känna efter), min älskade kamrat som jag skall åka med är lika ledsen.

Men vi bestämde att hon kommer hit, som det var planerat. Vaknar jag mirakulöst med en helt osvullen och smärtfri tand imorgon så drar vi. Är det inte så, ja då bokar vi om och så sitter vi här och pratar skit under helgen.

Under tiden har jag förberett mig genom att dressa om till min reseoutfit. Tack Listoplisto för det grymma tipset från Halens.

IMG_5420
Ja, jag är svullen – jag vet

Den här skall/skulle jag åka i imorgon.

(Och den är inte ett dugg kort i benen, den är alldeles perfekt)

Under den har jag Behå-Helenes sport-BH.

IMG_5421

Och nej, jag är absolut inte sponsrad. Men hennes bröstmagi kräver faktiskt stående ovationer, jag har skrivit om det förut.

Innan jag hittade Helene hade jag inte använt BH på över tio år. För jag hatade det. Det fanns inte en enda BH jag kunde ha som inte kvävde mig eller gjorde mystiska saker med mina bröst eftersom det skiljer nästan en hel storlek mellan vänster och höger (japp, jag är skelögd även där). Hon tipsade om en sort, bad mig om ett mått och sen löste hon det.

Jag har alltså henne att tacka för att jag numera kan ha BH igen och slipper ha brösten dinglande som ett par trista lovikavantar med grus i under mina tröjor.

Jag har fått en hylla igen. Den hyllan som gravitationen har snott med åldern.

Hon fixade även en bikiniunderdel som jag skall/skulle ha Florida. Som jag faktiskt skall visa när tanden har slutat bråka. En bikinikjol, som inte visar det den inte skall visa men visar det den skall visa.

Nu skall jag invänta ledsen resekamrat iklädd leopard, Swahnglajjor och BH.

Sen håller vi tummarna för lite sömn inatt och ett uppvaknande imorgon där tanden känns som ny.

Hoppet är det sista som överger en.

Och värktabletter, värktabletter överger inte heller.

Jahaja, vad gör man nu då?

Tand röntgad, bortom räddning och det fanns inte tid att göra mer än att trycka ner lite “bandage” i det som var kvar av den. Antibiotika utskriven ifall det blir infekterat och NU har jag tandvärken från helvetet. Känns ungefär som att hjärnan skall explodera och jag hade inte ont innan den jättetrasiga kronan (det var tydligen en gammal krona) pillades bort (utan bedövning).

Före tandläkare: avbiten tand
Efter tandläkare: feber, ont, munnen smakar pilliröva och jag kan inte tugga

Om drygt 24 timmar lyfter planet och jag, min onepiece och teddybjörn vill hemskt gärna åka med.

Just det. Tanden skall även dras. I januari. Det fanns ingen tid före det. Bortom räddning var det ja.

Det beskedet gör ännu mer susen när man har tandläkarskräck.

Ursäktar ni medan jag är strängt upptagen med att tycka synd om mig själv och hoppas på mirakulöst och snabbt tillfrisknande.

Vad skall jag göra? Dricka soppa och äta värktabletter och penicillin i Florida eller här hemma?

// Murphy kan dra åt helvete