Vådan av att tidsinställa (jag skall sluta med det nu)

Jag tidsinställer YTTERST sällan några inlägg. Eftersom den här bloggen lever så länge det händer något, händer det inget finns inget material.

Men en procent av inläggen är tidsinställda, och givetjävlavis var morgonens inlägg ett sådant för jag var SÅ genomtrött igår och har samlat på mig godbitar under veckan som jag inte har publicerat som jag tyckte skulle publiceras.

Först misstänkte jag Fru M, vilket jag upplyste henne om igår. Hon var HÖGST på listan. Det där med Partagas gnagde. Jag tror att enda gången jag någonsin skrivit hans stamtavlenamn är på ett foto på FB så jag kunde eliminera ett par av er, men långt ifrån alla. För det var så många som blev tysta i kommentarerna samtidigt. Som BRUKAR vara ganska på. Tystnad kan vara väldigt talande ibland.

I vilket fall som helst, efter att ha frågat ut Fru M ungefär så HÄR mycket …

98_5-things-you-didnt-know-about-interrogation-techniques_flash

… så sa HON något om någon annan. Inga namn här nu. Och nu var det inte DET namnet, men det ledde till misstänkt nummer två.

Sen skrev jag det tidsinställda inlägget om Litens frukostservering, som på riktigt hände igår morse istället för imorse (skall ALDRIG mer tidsinställa eftersom det tydligen straffar sig) och mina två misstänkta. Sen stensomnade jag och här hände grejor. Master Dammråtta gav sig “tillkänna” och det var ju såklart tvåan på min lista (så korkad är jag).

Jamen vad snyggt det såg ut att det hade kommit ett tillkännagivande i kommentarerna och SEN kommer ett inlägg om hur jäkla clever jag är som har två misstänkta. För jag kollar sällan bloggen tidigt på morgonen, med två hundar och mig själv som skall matas, ätas, kammas och skitas blir det inte så.

Hädanefter kommer inga tidsinställda inlägg. Särskilt inte när man är mitt uppe i ett mordmysterie (där förvisso ingen har dött … än).

Men bara för att jag har listat ut vem som ligger bakom betyder ju inte att maken har gjort det.

Och har han inte det får han leva i ovisshet ett tag till.

Med andra ord får ni med leva i ovisshet ett tag till och sen hoppas jag på en detaljerad beskrivning om hur det här har gått till.

För gått till har det ju verkligen.

Saker bara hundägare kan förstå

Särskilt sådana som har hundar som bär omkring på allt i hela världen i munnen.

Om man inte har hund och ändå kan relatera bör man se till att sambo/make/maka får den vård som behövs och är man ett ensamhushåll, gå bums till doktorn och be om konstiga piller.

Jag fick tydligen frukost på sängen imorse. Av Liten såklart.

Så här såg det ut på makens sida.

IMG_5657

Han har burit upp en tallrik och sen har han varit i smutstvätten och hämtat en socka och serverat sin ömma mamma.

Man får anta att han kanske hade serverat något annat om han bara hade nått upp till köksskåpen? Eller så antar man inte det utan antar istället att han i så fall hade ätit upp det själv?

Personligen föredrar jag havregrynsgröt eller yoghurt till frulle, men det kanske är för mycket begärt av en unghund att han skall kirra att starta micron?

Det är tanken som räknas så det är väl bara att börja tugga socka antar jag?

(Och jag har TVÅ misstänkta på min “Mordet på Hurtigruten-lista” nu. TVÅ. Enbart för att de två är typen av människor som skulle kunna göra något sådant. Men jag tror i alla fall natten har varit lugn.)

Upplösningen är nära

Och då menar jag mig själv, eftersom jag går upp i atomer av både imponering och nyfikenhet.

Nummer ett på listan numera är … vilken stjärnkonditor som helst. Och så får jag feeling, jag måste såklart ordvitsa, det är inte “deckare ombord” längre – självklart måste det ju vara “däckare ombord”?

Nu är båten annorstädes, eftersom båtar flyttar på sig. Idag har Dammråttorna varit framme igen dessutom. Med en skapelse som är ÄNNU tjusigare. Därav min misstänksamhet mot just alla stjärnkonditorer varav jag inte ens känner till någon.

Är det någon som känner till ett litterärt verk där huvudpersonen dör av dammsugarformat bakverk? Jag gör det inte, men efter den här turen har min lista av bokidéer ökats med minst en. Och nej, jag har fortfarande inte en susning om vem som ligger bakom det här. Just nu är hälften av mitt fniss de serverade dammsugarna och den andra hälften av mitt fniss en totalt clueless svärfar där maken har försökt förklara varför han får bakverk hela tiden och att han faktiskt inte har en affär med någon i servisen. Gissa om det är lätt att förklara för någon som inte har en aning om vad en blogg är?

Svärfar är övertygad om att “piltongen” har en affär med servisen.

Idag kom den här.

IMG_2168

Kära Dammråtta. Jag tycker också att det är väldigt beklagligt att han inte har tagit med sig foppatofflorna så att du kunde gjort mig en björntjänst och slängt dem.

Men kolla detaljerna!

IMG_2170

Fatta varför jag misstänker stjärnkonditor?

För jag har enormt svårt att tro att just dammsugartillverkning är en “dagens” på Hurtigruten? Det här är ju mad skills?

IMG_2169

Dammråttorna (på fatet) är helt klart i skalenlig storlek med dammråttorna här hemma (i jämförelse med dammsugarna alltså).

Jag är förbluffad och nyfiken. Och SJUKT sugen på att åka Hurtigruten.

Sorry Mona, men det verkar tusen gånger mer spännande på den här båten.

Faktiskt.

Nu skall jag bara sitta här och häpna lite innan hjärncellerna måste jobba igen.

Curiosity killed the cat

Nu verkar våra kära dammråttor vara väldigt close to home. Och fortfarande väldigt smarta.

Screen Shot 2014-12-15 at 16.12.32

För det första, jag har ALDRIG skrivit i bloggen om makens kevlarbrallor. Som han har ett gäng av, eftersom de är de enda som han låter bli att göra sönder så ofta. Han har heller inte med sig något par, bara jeans. Däremot finns det säkert bild på dem. Någonstans. Men VEM tänker på en sådan sak?

Sen kommer Partagas, som jag heller inte skrivit om och som … just ingen alls vet något om. Liten heter Partagas i stamtavlan. Men det är ju inte direkt något konversationsämne någonsin. Inte ens våra närmast sörjande skulle ha en aning om jag ställde frågan vad Liten heter i stamtavlan. Verkligen INGEN.

Med tanke på att Partagas inte direkt är känd för något annat än cigarrer så känns det väl lite otroligt att det skulle vara en slump?

Döden på Nilen ain’t got nothing on Hurtigruten säger jag bara.

Dammråttorna vet mer än … vad vi själva vet?

Jag har träningsvärk i hjärncellerna nu.

PS: Men ni är lite fega kära Dammråttor. Ni har fortfarande inte hämtat fatet och den fina tack-lappen 😉

PS2: Det börjar bli dags att kalla in Vera Morgana Bengtsson

vera_bengtsson_1208521426

Den bruttan är inte att leka med på ett rederi.

Det är kul att leka deckare på kryssningsfartyg

Saker maken har kommit fram till (jag har alltså inte varit involverad alls, han upplyser mig i efterhand):

Lappen är ju faktiskt skriven på svenska (med väldigt vacker handstil dessutom), det eliminerar ett gäng på båten

Han har bara sett två stycken gå i hytten, en kille och en tjej (som är svensk och som han tror heter Margareta), killen är eliminerad pga handstilen (vi kan låtsas att han har anlitat handstilsexperter nu)

När han gick till någon slags reception för att fråga om han fick låna printer svarade tjejen bakom disken att hon kunde printa åt honom om han mailade till henne. Han hade gjort en bild i paddan och paddan var under armen så han mailade direkt. Sin tackbild till den som nu kanske inte vågar sig tillbaka till hytten för att hämta fatet hehe.

IMG_2162

När tjejen i repan fick mailet frustade hon över hela skärmen och sa något i stil med “är det du?“.

Men hon var norsk och kan med andra ord inte ha skrivit brevet.

Slutsats hittills, det är flera misstänkta på båten som vet om det här ljuvliga tilltaget.

Och fatet är dammsuget, som synes.

Någon som har fler idéer och förslag att ge honom?