Det där med crowd funding ÄR fiffigt. Särskilt när allt tar så lång tid att man hinner glömma att man väntar på grejorna.
Idag fick jag ett sms från UPS att jag skulle kontakta dem angående ett paket med en, för mig, väldigt okänd avsändare. Väldigt spännande, så jag ringde ju såklart upp innan jag ens hade läst klart sms:et.
Jag VET att ni minns de här.
Det var MIN RINGLY.
Som kommer på måndag.
Hello Santa vad jag har varit en snäll flicka i år.
Det enda som oroar mig en smula är storleken. Jag har ju dasslockshänder och de gjordes bara i storlekarna 6, 7 och 8. Jag är egentligen en 9:a. Och de går inte att förstora eftersom det är lite teknik i dem.
Då gör jag som Askungens elaka styvsystrar helt enkelt (fast de gjorde det med en sko, same same but different). Jag kommer hårdbanta ett finger. Eller karva bort lite för att få på mig den. Har hört av säkra källor (Behå-Helene) att grönsaksmandolin kan lösa problemet, för PÅ skall den. One way or another. Den ser ju så oerhört vacker ut, och så med de blinkande swarowskikristallerna på sidan när telefonen ringer i det svarta hålet (handväskan). Praktisk och svinsnygg och JÄVLIGT mycket på tiden att någon gör teknik som appellerar till blingigt kvinnfolk.
Det enda som RETAR mig är att de numera gör en i silver. Men den kom inte förrän långt efter de släppte den och jag högg snabbare än en kobra. Eftersom jag egentligen inte är en gulguldsperson. Dessa ilandsproblem.
Just det, det påminner mig. Jag fick en annan grej från den där crowd funding-sidan för ett par veckor sedan som jag glömt visa. Inte en ring, men den sitter i alla fall på fingret. Den hade jag verkligen glömt av eftersom den påbörjades för nästan två år sedan, men är fortfarande lika unik och högaktuell. Håller man exempelvis mycket föredrag eller möten på jobbet är den här VERKLIGEN en fiffig idé.
Någon som kan gissa vad det är?
Imorgon är det lilla julafton för småfolket och vi har antagligen köpt för mycket julklappar som vanligt.
Men VAD är vitsen med att ha syskonbarn om man ändå inte får skämma bort dem samt köpa saker som väsnas jättemycket?
Det var nära att grabben fick en elgitarr med förstärkare. Bara för att den LÄT.
Vi är onkel och tante som barnen älskar, men föräldrarna hatar och det är alldeles alldeles underbart faktiskt.
M-L says:
Laserpekare?
Victoria says:
Näppeligen. Men den funkar säkert typ som det med. Men mycket mer avancerad än laserpekare 🙂
Moa L says:
Ser ut att vara någon slags datormus pga knapparna på sidan?
Victoria says:
JA! BRA tänkt där!
Tinna says:
Min har inte kommit än – nästan lite orättvist, men okey’ra de har väl ngn VIP lista…. Du får berätta hur den är!
Victoria says:
Men jag hann boka före dig va? 🙂
Axelina says:
Någon form av styrdon ser det ut som, att bläddra med i Power Point-presentation exempelvis?
Har förresten idag hälsat på Mona i BB och passade på att räkna steg från hållplatsen apropå tidigare kommentarer kring hur långt det är att gå (apropå Humlan som ville dofta på doftljus)… Det blev lite mer än 500 steg från busshållplatsen Karlsbodavägen till närmsta ingången i BB (där Monas pop up finns) och ganska precis 500 steg till spårvagnshållplatsen. Försökte ta lite lagom korta steg så att det blev två per meter så jag gissar att det är runt 250m (vilket är långt när det gör ont).
Victoria says:
Det är faktiskt just vad man kan ha det till. Det är en mus. Med gyro. Men ändå en helt vanlig mus med, som ngt snille kom på efter att ha suttit trångt på ett flygplan och haft lite “musproblem”. Den kommer ta lite extra tid att vänja sig vid bara 🙂 Men är ju extra perfekt för möten och föreläsningar.
Axelina says:
Åh med gyro, vad häftigt! 🙂
Kan man skriva på tangentbordet samtidigt eller är det svårt att böja på fingret när mojängen sitter på?
Victoria says:
Ja! Minns att jag köpte en av de första och enda gyromusarna som släpptes för…eh…tio plus år sedan, sen försvann det. Och den här har allt i ett känns det som. Gyron är ju bara på om man vill, annars är den ju vanlig mus. Och hittills är recensionen att det inte är några problem att skriva med den på fingret, den väger så lite. Och det var ju det som var tanken med den. Men det tar tid för gammal hund att lära sig gå från touch pad 😉
Behå-Helene says:
Du kan låna vår mandolin. Så håller jag mig borta från den. Jag lär mig inte ens efter två olyckor. Jösses!
Victoria says:
Verkligen? TVÅ? Har du några fingrar kvar alls?
Fru M says:
För kännedom är jag “guldig” – köper gärna din om du beställer en i silver
Victoria says:
Det är ju bara det att det är så JÄVLA lång väntetid. Och du är ju en ringtjuv sådär generellt 😉
PJAK/Anna says:
Åh jag visste väl att det var det man hade syskonbarn till. De, syskonbarnen håller med men deras föräldrar är så väldans tråkiga….. De blir bara sura när man skickar med extra batterier till prylarna som ska låta. Jag menar vad är det för fel med batterier som räcker till ca 20 byten??? Skulle ju räcka hela julen 🙂
Victoria says:
Klart det är. Vem annars skall göra det liksom? Och eftersom vi har noll barn kan de inte hämnas 😉
Enlisailivet says:
Visste att det fanns en anledning till att jag inte beställt än. Min blir i silver. Tralalala…
Victoria says:
Jag vill OCKSÅ ha en i silver. *muttrar ngt om att man nog kan ha två*
Granntanten says:
För jättelänge sen hörde jag talas om nåt som lite liknade den där, men var mer som… typ knogjärn. Man trädde dem över knogarna på båda händerna och kunde sen skriva var som helst eftersom apparajterna kände av fingerrörelser/handrörelser som om man skrev på ett tangentbord. Vet du vad de heter? För om man inte gör det kan man inte googla sig till om de existerar eller om idén dog ut när vi som lärde oss korrekt fingersättning blev utmanövrerade av småfolk som kör pekfingervalsen i 180… JAG VILL HA! Fatta vad fräckt att kunna skriva var som helst, typ i luften eller mot knät eller mot soffbordet…
Victoria says:
Åh det ringer en klocka någonstans långt bak i den tröga skallen. Jag känner igen det, nu kommer jag klura ihjäl mig på det och så återkommer jag med ett svar?
Granntanten says:
Det låter strålande. =) Fast jag antar att det försvann, just för att inga fjortisar (det är en attityd, och har inget med ålder att göra, de här fjortisarna är bergis 30 vid det här laget) kan använda korrekt fintersättning. *fnys*