Jag tuggar i mig varenda ord jag möjligen har sagt om paljetter tidigare. Även om det mesta jag sagt varit inofficiellt. Men jag erkänner, jag var inte en blingnarkoman, och tyckte att det passade på små treåringars prinsesskläder. Eller möjligen på någon onämnbar tant med ankgång och fejkade Chaneloutfits och/eller leopardtights.
I min värld var det bara nitar som blingade och blänkte. Nitar var coolt, hippt och ungt. Paljetter fick mig att tänka på den gamla julkalendern Trolltider. Minns ni sången? “Pärlor och paljetter, har jag i min säck, allt som är för mycket, måste jag ta väck…”. Nåt i den stilen.
Det var även sånt familjer satt och limmade på sina alster under pysselkvällar, medan vi coola pysslade inte alls (sa hon som virkar, stickar och broderar).
Men sedan igår har antalet paljetter i det här huset ökat med cirka en triljon procent. Och jag älskar skiten. Ingen är mer förvånad än jag. Inte ens maken. Eftersom han har slutat förvånas.
Jag släpade mig ut i bilen förut och vi åkte till Gbg. Bland de oskönare resorna jag gjort eftersom magen åkte hiss i varje litet gupp under de 15 mil det är. När vi närmade oss hemmet sa maken att han ville hämta paket på utlämningsstället, medan jag bara ville hem. Snabbt. Ända tills jag kom på att jag hade klicketiklickat lite på Plain Vanillas sida förra veckan, och att jag hade fått ett sms om att det låg på samma utlämningsställe idag.
Så jag kände att jag kunde överleva ett stopp på Hemköp. Men jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så glad att jag inte träffade någon jag kände. Eller så träffade jag någon jag kände men de gick långa omvägar för att slippa heja. För jag gick in i världens skitnaste rosa Big Brother OnePiece, skinnjacka, hatt, UGGs och ett mer eller mindre grönlila ansikte. Jag såg (ser) ut som om jag rymt från sluten anstalt.
Men jag fick mitt paket, och maken fick sitt. Han var ute i bilen och hade öppnat innan jag ens hunnit ut genom entrédörren på Hemköp.
Han är, som jag sagt innan, värre än Mona. För han hinner inte ens ut i bilen, han börjar riva i kartongerna på väg ut. Och när vi åkte hem såg hans paket ut så här.
I det låg en liten present till mig. En näsklämma så jag skall kunna sluta hålla för näsan när jag hoppar i vattnet. Känns lite off-season, så jag lär få hålla reda på den till nästa år. Han är verkligen sjukt bra på presenter.
Vi kom hem, packade ut alla väskor. Jag plockade in i kylen och ställde i ordning alla väskor vi hade släpat med oss hem. Och under tiden låg mitt paket så här fint och bara väntade på mig. Finns inte en chans att jag tillåter mig att öppna förrän jag är klar med det jag har med mig in genom dörren. Jag drack till och med lite te för att lugna min stackars mage innan jag öppnade.
Sen öppnade jag. Och tröjorna var så jäkla mycket snyggare i verkligheten. Dessutom så sköna. Samma baktanke med dessa, de skall passa till mina boots med nitar (absolut inte bling, det är nitar). Det gjorde båda. En bronsguldig och en svart. Och de där fejkskinnbrallorna som alla säger är så sköna.
Helt plötsligt fick jag lite ork. Så jag provade. Byxorna sitter som en smäck, efter att man har gett fan i att andas i ett par minuter. Man behöver inte direkt Spanx till de här brallorna. Enda chansen att kunna knäppa dem över kesoarslet var att liksom knuffa upp keson en centimeter i taget medan man drog dragkedjan en liten bit åt gången. Väl på var de lika bekväma som Pleasejeans. Jag älskar byxor där det känns som att man faktiskt kan äta utan linningen trycker bak hela tarmsystemet i njurarna
Och vips såg jag ut så här.
Det gröna ansiktet passade inte på bild. Inte heller Icakassarna under ögonen av sömnbrist.
Skinnbrallorna. Och den ena tröjan med paljetter. Som passar så bra ihop med älsklingsbootsen. Sen däckade jag, och orkade inte prova den svarta. Men jag har en känsla av att jag kommer bo i de här två tröjorna under sensensensommaren.
Men nu är det pinsamt mycket paljetter i Casa Fitterbittan. Och som sagt, jag biter i det sura äpplet och erkänner min fördom.
För nu älskar jag paljetter. Nästa steg är att börja pyssla antar jag. Med paljetter och glitterlim kanske?
Och apropå paljetter. Ni vet väl att det är tisdag?
Jag skall ta en liten liten stund på sofflocket så ses vi igen strax före nio.
Och NU har jag köpstopp. Oklart hur länge. Jag måste konsultera mitt bankkonto och göra en deal.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
