Okay, jag fastnade ju lite i Facebook förut, eftersom jag inte har kollat på ett tag. Och så hade jag även en orgie i mig själv, och kollade igenom gamla foton från förra hösten. Ja jag vet, varför bara genomlida en höst när man kan späka sig själv med att kolla bitterhetsgraden från förra hösten med liksom. Avdelningen saker man gör för att man är dum i huvudet.
Men, nu råkade jag se en bild till, även den från oktober. Där jag bestämde mig för att kolla ärlighetsgraden på bekantskapskretsen och att sålla lite bland kompisarna efter vad de kommenterade.
Jag är ju kass på att slänga kläder, och har en klänning från tidigt 90-tal som är så ful att jag undrar om jag var påverkad av något när jag köpte den. För det första använder jag sällan/aldrig klänning, för det andra använder jag definitivt inte “rara” kläder överhuvudtaget.
Men jag fick ett ryck, slängde på mig den (ja, jag vet att jag ser ut som att jag är trött, tröttare, tröttast på kortet), fotade mig och slängde ut bilden på FB med texten “Åh, en heldag på stan och jag hittade värsta fina klänningen, NU måste sommaren snart komma så jag kan använda den”.
Och sen väntade jag på kommentarer. Det kom många. De flesta var i stil med “det var det fulaste jag sett, är du helt tappad”. Men så var det ett tiotal som lovprisade klänningen och min utsökta smak. Och undrade var jag hade köpt den.
Jag gillar ärlighet. Facebook är för det mesta ett oärlig forum. Med uppenbara rövslickare.
Då började jag rensa bland mina bekantskaper. Lovprisarna rök. För de ljög sig gula och blå.
Herregudihimmelen så gräslig den klänningen är.
Men det var ju för all del ett oerhört praktiskt sållningssätt.
Och nu skall jag stänga ner FB i ett par månader till, dagens FB-orgie är härmed över.
Vad tycker ni om klänningen förresten? Hehe!
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
