Jag tror att jag blir lite osunt arg numera

För jag råkade sova på soffan (i båten) medan maken kollade på en femtioelva timmar lång dokumentär om Hiroshima. Och jag sov inte sådär djupt, hälften sömn och hälften ljud från TV:n.

Så jag drömde att jag och maken hade gjort olagliga saker med gubbarna på segelbåten, oklart vad dock för det framgick inte i dokumentärdrömmen, men vi var amerikanska militärer fast anhållna i vår frånvaro. Vi var på ett väldigt stort flygplan som fraktade bomben, och det planet hade lyft per pilotens order trots att någon bombansvarig hade sagt att det inte var okay (även det någorlunda i enlighet med dokumentären).

Men då var vi tvungna att landa, maken stod bakom bomben och rökte en cigarett, och hörde ett skumt ljud. För det första röker han inte och för det andra tror jag inte det är så bra att hänga runt en atombomb på ett flygplan och röka. Men på den tiden hade de väl inte uppfunnit rökning förbjuden på internationella flygningar antar jag.

I alla fall, han gluttade på lastluckan i planet och såg att ljudet var att vi faktiskt hade landat och rullade fram på vägen (?!). Vi visste att det stod vakter och skulle ta oss, men de kollade inte just då, så vi bestämde oss för att hoppa av i farten. Praktiskt nog hade vi dessutom landat på vår busshållplats där vi bor i Gbg. Vi hoppade och sprang genom skogen hemåt. Vilket även räddade livet på oss för att vi slapp åka med tillbaka till Hiroshima och bli bombade.

Jag tror det är dags för någon slags anger management kurs. Eller valium i bulkpack.

Det kan inte vara hälsosamt att bli så arg att man hamnar i Hiroshima.

Jag vill drömma om rosa fluff och enhörningar. Inte atombomber.

Mvh // Helt Sjuk I Huvudet

Badda bam bam bam

Jadå, låten sitter där den sitter. Kommer inte försvinna förrän vi lämnar Bovallstrand.

Men, först chocken imorse. Snarare förmiddag. Och inte bara en chock utan flera på rad.

Först kom IDIOTEN och väckte mig. Snällt. Klappade fint på mig och sa “det är frukost”. Vilket aldrig händer, bara de veckorna det är två torsdagar i samma vecka. Jag brukar äta rysk till frulle och han fixar sitt eget, oftast inget alls.

Jag gick upp och fick detta på en tallrik.

20130810-150941.jpg

Han har alltså stått i båten och stekt ägg och bacon. Vi talar om mannen som inte ens kokar tevatten hemma.

Först svimmade jag lite av chock och sen skyndade jag mig att äta upp det. Innan han kanske skulle ångra sig och ta den själv.

Medan jag åt började han diska. DISKA?! För hand. Skura diskbänken och plocka undan alla de en miljard pryttlarna som alltid står där. Och det är inte jag som ställer dit dem.

Till slut såg det ut så här.

20130810-152200.jpg

Då fick jag strikta order om att inte ställa dit en enda sak, och att mina saker låg i den och den lådan. Nu skulle det minsann vara så här det ser ut. Basta!

Jag kunde inte låta bli att sätta några fingeravtryck på locket till spisen men då fick han storspunk och hämtade putsduken. Samtidigt som han upptäckte att texten på locken till diskhoarna inte låg i linje plus att det tydligen var smuts på kranen.

20130810-152632.jpg

Nu vill jag bara veta vem som har beamat upp min man och ersatt honom med någon slags science fiction-karaktär.

Mean Green Cleaning Machine? Fast orange-röd.

Han har till och med vänt våra skeppssmurfar så de står åt rätt håll.

Vem är han och vad har han gjort med sunkapan jag gick och lade mig med?

Gamla hundar sitter dåligt – och fattar trögt

Jag var komatostrött, så jag bingade. Efter att ha tryckt i mig en langos som maken gick och köpte. Det var kallt och ljuvligt på båten så jag somnade mitt i skrivandet av en kommentar. Då är man beyond trött. Mr Sensitive gick och la sig tre timmar senare, och inte så himla diskret. Så jag vaknade, med touchpennan kvar i handen.

För det första, vad är det med män som måste sätta på tv:n i sovrummet? För att somna ifrån den cirka två minuter senare.

För det andra, han hade haft på värmefläkten i båten för att…gissningsvis göra det mindre rått och fuktigt. Men det gjorde ju även att det blev hetare än helvetet. Att gå upp och sätta sig på toan kändes som att sätta sig på ett jävla bastuaggregat. Det där med extra värme är inte direkt nödvändigt för tillfället, inte när man själv är ett vandrande element.

Nu alternerar jag mellan ljudbok och tv-serier, medan han jag delar bastu med sover den “oskyldiges” sömn. Måsjävlarna skrattar åt mig på utsidan, och jag antar att jag kommer somna om ett par timmar. Lagom till det är dags att vakna.

Någon som vill gissa hur lång tid det kommer ta från uppvaknande tills jag får ett utbrott som får upploppet i Egypten att likna ett mysigt midsommarfirande i jämförelse?

När klockan är halvfem och jag redan laddar från tånagelspetarna bådar det inte så himla gott.

Eller så går jag upp imorgon, scannar det gigantiska utbudet av butiker på bryggan och handlar ihjäl mig.

Måste bara shejpa upp min semestersmak. Jag behöver inte fler Birkenstock.

Vad skall jag köpa?

Får man sova nu?

Eftersom maken blev kinkig som en femåring (vilket antagligen är en förolämpning mot alla femåringar i världen) för att han hade bestämt att det skulle åkas båt idag och jag inte hade fattat det, så rök vi såklart ihop igen. Och jag var en nanosekund från att mönstra av. IGEN.

Jag som tyckte jag var galet ädel som faktiskt bad om ursäkt över mitt sunkiga morgonhumör. Då vet jag ju att det inte är ett fungerande koncept åtminstone. För det hjälpte inte ett skit. Eftersom vi gick från normalovänner till värsta fiender på rekordtid.

Så vi åkte ifrån det fina vädret i Strömstad. Ända till Grebbestad. Vilket är skitnära för de mindre geografiskt begåvade. 20 minuter med bil, ett par timmar med båt. Men man måste åka över något som heter Tjurpannan, som är en…panna med jävligt tjurigt hav. Spelar ingen roll om det är tornadoväder eller gassande sol och vindstilla, där är det alltid bajshöga vågor från fel håll. Oavsett vilket håll man kommer ifrån.

Vi har en hund som är van båtåkare men lite osäker till sin läggning. Och en sjumånaders som fortfarande är en aning åksjuk, och tycker det är lite läbbigt när båten brummar och går jättefort. Så han den där kinkige gick glatt upp och satte sig på övervåningen för att köra båten, medan jag satt nere och sällskapade med hundarna. Make nöjd, hundar och fru mindre nöjda, men husfriden yadda yadda och allt det där skitsnacket.

På väg till Tjurpannan är det finfint att åka. Inga problem alls. Lagom liksom. Bortsett från att varje gång hundarna lagt sig tillrätta hos mig i soffan så kom maken ner i olika ärenden. Kissa, hämta något att dricka, kolla på ditten eller kolla på datten. Som en femåring som hittar på ursäkter för att slippa sova.

Varje gång vaknade hundarna och blev fundersamma. Och till slut sa jag till honom att för helvete stanna på ett ställe. Fast jag använde ännu mer fula ord och flera meningar.

Sedan kom vi ut på Tjurpannan. Där det som vanligt gick sjö. Ingen big deal om man kör igenom det och lägger det bakom sig. Snabbt. Men vi har som tradition att saker skall gå åt skogen just där. Och helst i mitten någonstans så det är lika långt åt båda håll.

Först blev Liten åksjuk och väldigt orolig. Det gick för fort för honom och dunsade för mycket. Så han fick ligga uppe på mig. Efter det stänger maken av motorn och vrålar åt mig från stegen till övervåningen. Då har vår gummibåt, som vi har på släp, vänt sig upp och ner i vattnet. Gummibåten har en motor som också låg upp och ner, saltvatten och motorer är inte en helt bra kombination. Plus att vi hade en lös bensindunk stående i den. Hade alltså.

Mitt på den tjuriga pannan fick jag lämna hundarna inne. Ställa mig ihop med maken på badbryggan på en båt som lekte Liseberg, för att försöka vända gummibåten. Det lyckades. Men då skulle Herr Enveten åka tillbaka och leta efter den tappade bensindunken. Viktiga grejor. Jag kan inte ens beskriva mitt humör vid den tidpunkten. För gissa vem som fick stå i de höga vågorna, längst bak, hålla en plaskblöt hand om en tamp och luta sig ut för att fånga dunken med båtshaken. Hade jag trillat i hade jag förmodligen stannat i vattnet frivilligt. För att lägga lite mer avstånd till maken där och då.

Sen fortsatte vi. Och någon råkade köra så vi vände gummibåten en gång TILL. Jamen varför inte liksom?

Till slut kom vi till Grebbestad. Och bytte den gamla utsikten mot denna.

20130807-200907.jpg

Nu sitter maken i gummibåten och leker farbror Melker och har nog dragit i startsnöret en miljon triljoners gånger på en motor som blåvägrar att starta efter att ha åkt upp och ner i havet ett par gånger. Jag sitter i båten och osar av dåligt återhållen ilska. En ilska som dessutom bara blir värre för varje gång jag hör dra-i-snöret-ljudet.

Men vi bytte ju i alla fall det fina vädret mot pissmulet. Och det är ju lite variation att vara ovänner i en annan kommun.

Får man sova då?

Mission Accomplished

När man somnar på fel sida, drömmer på fel sida och vaknar på fel sida så är man rätt less på sig själv. Vad är bästa botemedlet för monster-i-magen-irritation? Att dra igång maken såklart.

Och det är ju svårt. Inte.

Han sade “godmorgon”. Jag svarade avmätt. Medan jag fixade frulle åt mig tog jag upp några grejor som jag vet är triggerpunkter. Som att fråga honom vad HAN har för planer. Och sedan dramatiskt sucka att det är ju poänglöst att göra egna planer för hans planer trumfar mina. Att prata lite hunduppfostran till frukost är ett annat säkert kort.

Jag körde alla för säkerhets skull.

Nu är han svinförbannad, och mitt monster i magen lite mindre.

Men som straff fick jag halva morgonjuicen över mig när en hund skulle pussa mig lite och snubblade över glaset.

Den här jävla idyllen att leva på 10 x 3 meter börjar promenera mig på nerverna ordentligt.