För jag råkade sova på soffan (i båten) medan maken kollade på en femtioelva timmar lång dokumentär om Hiroshima. Och jag sov inte sådär djupt, hälften sömn och hälften ljud från TV:n.
Så jag drömde att jag och maken hade gjort olagliga saker med gubbarna på segelbåten, oklart vad dock för det framgick inte i dokumentärdrömmen, men vi var amerikanska militärer fast anhållna i vår frånvaro. Vi var på ett väldigt stort flygplan som fraktade bomben, och det planet hade lyft per pilotens order trots att någon bombansvarig hade sagt att det inte var okay (även det någorlunda i enlighet med dokumentären).
Men då var vi tvungna att landa, maken stod bakom bomben och rökte en cigarett, och hörde ett skumt ljud. För det första röker han inte och för det andra tror jag inte det är så bra att hänga runt en atombomb på ett flygplan och röka. Men på den tiden hade de väl inte uppfunnit rökning förbjuden på internationella flygningar antar jag.
I alla fall, han gluttade på lastluckan i planet och såg att ljudet var att vi faktiskt hade landat och rullade fram på vägen (?!). Vi visste att det stod vakter och skulle ta oss, men de kollade inte just då, så vi bestämde oss för att hoppa av i farten. Praktiskt nog hade vi dessutom landat på vår busshållplats där vi bor i Gbg. Vi hoppade och sprang genom skogen hemåt. Vilket även räddade livet på oss för att vi slapp åka med tillbaka till Hiroshima och bli bombade.
Jag tror det är dags för någon slags anger management kurs. Eller valium i bulkpack.
Det kan inte vara hälsosamt att bli så arg att man hamnar i Hiroshima.
Jag vill drömma om rosa fluff och enhörningar. Inte atombomber.
Mvh // Helt Sjuk I Huvudet
Karin says:
Hej!blir fan skogstokig p människor med/utan hund,vi går p ett reservat där det går 20-30 ungdjur(kor)och alltid finns dt dårar som tycker att vi ska ta upp skit efter oss….ja men vad sägs om 40k kogödsel p samma ställe……många kramar&lycka till Ps fan vad rolig DU ÄR kram f en med 4 håriga kompisar
Victoria says:
Hehe, jamen precis. Ungefär som de som rider på gångvägar här hemma. Finns det ens bajspåsar i häststorlek liksom? Inte för att jag någonsin sett en ryttare hoppa av och plocka upp, men ändå. Och jag bryr mig inte heller.
Folk blir rabiata när det handlar om hund, och jag fattar inte grejen. Kommer aldrig att göra.
Och du, tack för komplimangen.
🙂