Body double?

När Selected-Jenny och hennes kille kom hit och hälsade på maken första gången så reagerade de tydligen över att han jag delar möbler med var grymt lik en skådis, men kom inte på vem det var.

De frågade mig, och mitt första svar var Mr. Big från Sex and the City. För det var det första svågern sa när han träffade honom. Och det har han därmed kallats i ett antal år. Kanske mest önsketänkande från min sida eftersom jag var en SATC-fan, som hejade på Mr. Big och Carrie.

Screen Shot 2013-08-06 at 1.23.21 PM

Screen Shot 2013-08-06 at 1.25.50 PM

Men lite kanske? (Hoppet är det sista som överger)

Fast det var det inte enligt J och M. Till slut kom de i alla fall på vilken film det var, så vi fick leta. Filmen var Heat. Den där gamla med Al Pacino och Robert de Niro.

Helt klart rätt. Jädrar i min lilla låda vilken likhet. En sån där skådis man vet vem det är men inte riktigt kommer ihåg vad han heter.

Screen Shot 2013-08-04 at 11.06.13 PM
Tom Sizemore – boven i Heat

Screen Shot 2013-08-06 at 1.19.04 PM
Maken – boven i Familjen Fitterbitta

Om jag är Gunilla Persson eller Don King så är han lätt Tom Sizemore.

Men det finns foton där man undrar vem man är gift med egentligen. Som till exempel när han gör sig till Mullah Make i Thailand för att det är skojigt med badskum.

Screen Shot 2013-08-06 at 1.16.50 PM

Eller när man åker skidor i Norge och han lirar luftgitarr i underställ, Ron Jeremy-tisha och mössa. Och ser ut som att han behöver en personlig assistent och specialboende.

Screen Shot 2013-08-06 at 1.24.44 PM

I det läget är det tur att Facebook finns så man vet var man hittar hjälp.

Screen Shot 2013-07-23 at 5.48.05 PM

Galet praktiskt.

Jag blev så matt att jag fick ta en dag ledigt tydligen?

Och så råkade jag visst få fullt upp med yngre grabbar. Man får ju passa på när tillfälle ges, och att gå hand i hand på stan med en liten kille är inte alla förunnat.

Han gick till och med frivilligt in i klädaffärer, och valde själv ut två par skor. Sicken kille. Sedan satte vi oss på strandpromenaden med varsin glass och snicksnackade lite om livet i allmänhet.

Sen blev det visserligen lite mer tråkigt. För mig. Men inte för honom.

20130805_180232_resized

För jag råkade visst köpa Lego till honom med. Då fick jag snällt följa med hem till mormor och morfar och bygga med honom och lillsyrran. Jag har även rockat rockring (ja, det gick åt helsefyr, jag var för gammal och en smula pinsam vilket kidsen tyckte var galet underhållande). En hård dag helt enkelt.

Efter det bestämde han sig för att fortsätta ta makens plats, och skulle prompt haka på till båten. Det fanns inget utrymme för förhandling alls, han hade inte ens tid att ta på sig dojorna innan han skulle gå. Och jag var inte alls tillräckligt snabb.

Nu har jag en sexåring på båten. Och en till sexåring fast i en 45-årings kropp. 45-åringen är förpassad till annan sovplats inatt medan sexåringen chillar med Angry Birds i mosters (morbrors sida) säng och tycker livet är toppen.

Och det råder inget som helst tvivel om släktskapet. Vi har samma krullfrilla hela familjen.

Det jag ville säga var också ett stort enormt grattis och tack för tålamodet med felet som blev igår. Det var en rolig tävling för mig med, men herrejesusihimmelen så hektiskt.

Elisabeth som vann första priset på 1500 kronor, och Mona, Cajsa och Jumbo-Maria som får varsitt presentkort på 500 kronor.

Jag kommer maila er allihop.

Det kommer mer skojsigheter. När jag har hämtat mig lite.

Men och MÄN

Låt oss ponera ett scenario där hustru och make går på restaurang tillsammans. De äter först en gigantisk och väldigt god varmrätt, och hustrun slår till på efterrätt. Sedan rullar di båda tillbaka till båten de bor på. Hustrun så mätt att shortsen är uppknäppta hela vägen.

De pratar lite skit. Och har planerat att se en film, vilket de gör. Om filmen är lite seg, och man är lite mätt är det lätt hänt att man somnar på soffan, och sover och sover och sover. Näe, det var inte mannen som somnade, det var hustrun.

För när mannen somnar brukar hustrun tassa tyst, släcka lampor och flytta sig till ett annat rum. Nu är det svårt på båten eftersom det inte är en Steve Jobs-yacht, men det går fortfarande att vara dämpad.

Om mannen på båten då börjar med att kolla tv är allt frid och fröjd. När han fortsätter med att tända varenda jävla lampa inom synhåll, samt mecka med något så det både bankas och borras. Ja då vaknar hustrun till slut. Och om hustrun skulle råka vara en klimakterieko så blir hon sjukt förbannad och frågar om maken är helt rudad som aldrig kan ta lite hänsyn och hålla käft när hon sover.

Nu ligger hustrun här och är klarvaken, medan mannen snarkar så skrovet vibrerar. Samt att det låter som muskötskott varje gång han fiser, han gnisselklapprar tänder och pratar (gapar) i sömnen. Självklart fick hustrun även leta efter fjärrkontrollen och stänga av TV:n som han envisas med att sätta på och somna från varje kväll. TROTS att hon nästan hade somnat om.

Han är ju inte ens tyst när han sover, hur skall jag då kunna begära det i vaket tillstånd. Nu är jag rosenrasande, sömnlös och med en vilopuls på 200.

Hur har andra hustrur och män det?

Maten var i alla fall svingod. Filmen sög. Det var skönt att sova ett par timmar för nu lär jag vara vaken. Jag går alltid upp först. Ett par timmar “först”. Imorgon (idag) skall jag inte vara så tyst.

Nu skall jag ligga här med händerna på täcket och planlägga hans uppvaknande.

Och jag har med brusreducerande hörlurar som är oslagbara när hans nattljud blir för mycket.

Vi har en båt bredvid oss. En pyttebåt (på riktigt), där en make och hustru är inne på sin tredje vecka ihop på båten. De skall vara ute i två veckor till. Båten är kanske sex meter och de har bara en pyttekoj. De måste flytta ut packningen i sittbrunnen varje kväll när det är läggdags, och sen flytta tillbaka den in på morgonen för att kunna käka frulle. Inget kök, inget dass, ingen TV, bara ett kylskåp. Så som man hade det förr. Vi känner dem, och det har funkat i tre veckor. De har inte bråkat alls utan har trevligt – trots att de inte kan röra sig en halvmeter utan att snubbla över varandra. TREVLIGT?

Dessutom har de kört med pyttebåten hela vägen från Göteborg.

Hur bär de sig åt? Vi hade inte ens klarat en halvtimma. Det kan inte vara normalt?

(Och nu lyssnar jag på nattklubbarna som överröstar varandra. En spelar Carola och en spelar Björn Rosenström. Det är torsdag. Det är inte industrisemester. Kan inte alla bara DRA.)

20130802-030540.jpg

Mvh, Solskenet Mitt I Natten aka Semestermisantropen

Dag två – transformationen från Gunilla Persson till Don King

Och, nu vet jag varför vi (jag) inte velat flytta till båten så tidigt i år.

Igår vaknade jag till hinkvis med vatten från himlen och världens åskoväder. Lite senare blev det helt fantastiskt, klarblå himmel, elva miljoner grader varmt och förvånansvärt lite vind. Helt ärligt så blev jag nästan lite besviken eftersom jag hade tänkt att ligga pladask hela dagen i regnet och läsa. Båt gör mig trött. Båt gör mig även galen, jag skall förklara.

Men först. Dag två i samma post-frukostställning.

20130728_111355_resized

Fantastiskt vad samarbetsovilligt håret har blivit på bara två nätter. Och jag har inte badat ett endaste dugg. Jag kommer se ut som ett penntroll/Don King snabbare än planerat i den här takten.

Nu, ett dilemma, och en anledning till att båtboende gör mig galen (medan vi är i stan). Bor man i hus eller lägenhet är det sällsynt att folk bara dyker upp utan att ringa innan. Inte ens i en liten stad. Men att ha båt är som att bo på en flytande välkommen in-matta. Att bo på båt betyder att folk tar sig en sväng förbi när de skall gå till krogen, när de går hem från krogen, om de sitter uttråkade hemma, är på hundpromenad och ändå är i krokarna. Om EN person gör det en gång i veckan tycker ju inte den personen att de är påträngande, men det finns ju en uppsjö av “EN” person. Vilket genererar mycket besök men olika personer.

Igår till exempel. Först hade vi planerat besök och en dag på sjön med en kompisfamilj. De har för övrigt världens coolaste tvååring. Han kan inte se vatten utan att gå bananas och vilja bada. Allt det vatten han såg från båten igår gjorde honom så jäkla frustrerad. För honom var det ju ett gigantiskt slöseri med vatten att bara se det och inte få bada, så han satt och gallskrek “BADA” oavbrutet i en timma. Så vi ankrade, ungen hade flytväst, och vi slängde i honom. På riktigt, det var hans grej, att bara kliva rätt ut i vatten. Går inte ens att beskriva lyckan och nöjdheten i ögonen på honom. Sen var det sysselsättningen, kasta i – plocka upp. Kast med litet barn. Gissa hur förbannad han var när ingen orkade mer och vi hade gjort det 234823482 gånger. Jag har aldrig någonsin sett en sådan badnymf. Definitivt inte i den åldern. Som är okay med att bli ikastad med ett snöre i flytvästen?

Nåväl. Efter en heldag med socialiserande, och vid hemmabrygga igen runt tiosnåret på kvällen är man rätt trött. Man vill pilla navelludd och göra inget alls. Inte tänka intelligenta tankar och få nobelpris, inte röra sig mer än för att gå på toa. Bara chilla.

Jomen försök med det på den här jävla välkommen in-mattan. Först hann jag chilla i tio minuter, så dök en polare upp och bjöd in sig själv (en jag visserligen känner så väl att jag hade kunnat be honom fara åt helvete – men jag var storsint). Sen kom kompisen på grannbåten och skulle bara komma ombord och säga hej och ta en öl. Klockan ett halvlåg maken på soffan och blinkade väldigt mycket, tiden ögonen var stängda mellan varje blinkning var längre än öppettiden. Då kom en sjukt påträngande typ (mer om honom senare = annat dilemma jag behöver hjälp att hantera), stoppade in huvudet genom fönstret och sa:

– Men det är väl okay om vi bjuder in oss på en liten sängfösare.

Tack och lov att han jag delar möbler (och båt) med faktiskt sa att han inte orkade. Hade han inte gjort det hade jag tagit den ena och slagit den andra med.

Överför ovanstående till en verklighet i hus/lägenhet. Att det mellan klockan tio och ett på natten är drop-in med svängdörr. Att någon mitt i natten står i ditt öppna fönster och utgår ifrån att de kan komma in och bli bjuden på något.

Det är ju fan inte normalt.

Idag SKALL jag chilla. Kommer en enda obehörig i närheten av båten startar jag och kör iväg. Det är trist väder och det betyder vila, läsa och äta. Gärna mycket ost. Det betyder inte att man skall underhålla varenda människa man känner och även inte känner.

Maken är safe för stunden med andra ord. Jag är så pissed på alla andra att jag inte har tid att vara förbannad på honom med, men jag lämnar inga garantier.

Om jag orkar skall jag ställa dilemmafrågan om den konstiga personen senare. Orkar jag inte så vet ni att jag befinner mig i horisontalläge med en bok/iPad/TV/ost.

Första sommaren på båten som riktig klimakteriekärring. Kan bli hur spännande som helst.

Och vad ni än gör. Kom för fan inte hit.

20130728_111005_resized
(Trist väder = ligga. Inte MED någon, det är alldeles för energikrävande)

Men så orutinerat av mig

Vi gick på semester igår som sagt. Inatt sov vi första semesternatten på båten, och där skall vi spendera de kommande tre veckorna tillsammans.

Det hade nästan varit lättare att ha en tävling om hur lång tid efter semesterstart (17:00 igår) som det tog att bli osams.

Man kan ju för all del gissa för skoj skull bara.

Fast det är så jäkla mycket roligare att läsa solglasögonhistorierna. Jag skrattar fortfarande så tårarna trillar åt barnen som kissar på grannhunden. En historia som bara ger och ger.

Och det är fortfarande lika kul med sökorden. Vem i hela friden söker på “pungkulor som stressbollar”?

20130727-014215.jpg

Oerhört underhållande. Nu skall jag äta frulle och vänta på att den peruanska panflöjtsspelaren sätter igång.

Godmorgon.