Äntligen är det över. Och äntligen har jag fattat att nu får det vara slut med julfirande. För det går liksom alltid litegrand åt skogen. Den där myskänslan man hade som barn, och fortfarande inbillar sig att man skall ha, finns inte. Vilket innebär att man regresserar och blir elva år och svinbesviken.
Det här är möjligen ett litet steg för mänskligheten men ett gigantiskt steg för en julnazist som jag hehe.
Maken hade ju glömt köpa potatis igår, så han blev utskickad för att köpa just det. Snabbt som attan. På vägen åkte han och hämtade Tyson och en polare från hummersumpen. För att festa till det lite extra så där på dopparedan.
För att vara västkustbo är jag så jäkla fjantig. Jag äter gladeligen allt havet har att erbjuda, men är livrädd för småkrabbor som springer över fötterna när man badar från strand. Och då badar man aldrig från strand, man badar där det är så djupt så man kan vara helt säker på att exakt ingenting kan bitas i tårna. Helst mer än 200 meter djupt.
Inte nog med det, efter att ha känt Tyson i ett par månader och ömkat honom redan från början, fanns det ju inte ens janne att JAG skulle klara av att mörda honom. Dubbelmoral kallas sådant har jag hört. Saker skall vara färdigmördade innan jag kan lägga det på tallriken. Men Tyson var ju en gammal rackare som har klarat sig så jäkla länge, för att sedan få sitt snöpliga slut genom att bli lurad in i just vår hummertina. Tänk vad många hummertinor han har undvikit i sitt liv, eftersom humrar lätt kan leva i sisådär 50 år.
Dessutom vägde han lika mycket som vår katt.
Så jag gick i köket och ojade mig medan maken kokade upp vattnet och förberedde mordet. Under tiden låg Tyson med polare på bordet och jag skalade potatis, lyssnade på musik och pratade om hur HEMSKT det var.
Det blå till höger i bild är en högtalare. Jag vet att den ser fånigt liten ut, men ljudet är stort. Och musiken var Robbie Williams “Swing both ways” på högsta volym.
Då säger maken:
– Men för helvete. Sluta oja dig över hummern (ja det var bara Tyson jag kände en relation till). Tänk istället på att det SISTA stackarn för höra innan han skall kokas levande är Robbie Williams. Hade jag varit honom hade jag längtat efter grytan.
Mhmm…maken gillar verkligen Robbie. Inte!
Sen råkade jag se när Tyson blev nerstoppad i kastrullen. Och jag såg även när han viftade med bakpartiet som om han försökte simma därifrån. Jag har dessutom väldigt livlig fantasi.
Och så bestämde jag mig för att äta exakt ingen hummer alls den dagen. Jag är dum i huvudet på riktigt.
Så var det dags att hämta svärfar, lasta in all mat i bilen ihop med julklapparna och köra flera meter till pappans nya hus där det hastigt och lustigt blivit bestämt att vi skulle vara.
Svärfar 84 år skulle prompt se Kalle, maken skulle prompt se Karl-Bertil och däremellan var det absolut ingen fasta. Men jag åt i alla fall inte hummer. De andra fick glufsa i sig Tyson.
Och så var det julklappsutdelning. Jag hade inte önskat mig ett smack i allmänhet och hade inte heller sett något paket som skulle kunna vara till mig från maken så jag hade ingen förhoppning alls. Men det var ett paket där helt plötsligt. Storlek och tyngd hintade om att det skulle kunna vara precis vad som helst i teknikväg. Och det är ju inte precis så att han jag bor med inte känner mig. Jag funderade och funderade och hoppades till slut på något tillbehör till min kamera. Sånt brukar han vara skitbra på att köpa. Det var det inte. Det var en…robothundvalp.
Jag är fortfarande en smula mållös. Och hundarna gillar den inte.
Medan maken fick en svindyr morgonrock för att lära sig att det är mysigt med myskläder. Japp, han är en sån där som kliver i jeans och tröja det första han gör och sen lägger sig på soffan. Det är ju rakt av omöjligt att mysa i jeans?
Och tydligen passade den herrn, för så här ser det ut idag.
Och så fick han ju den där radiostyrda bilen av sig själv.
Någon gång efter det körde jag hem svärfar, mig själv och hundarna medan maken hjälpte päronen att flytta över sängarna från det gamla huset till det nya så de inte bara skulle kunna fira jul i det för första gången utan faktiskt även sova där.
Väl hemma i soffan blev jag Scrooge och bestämde mig för att sluta fira jul.
Och inte kan jag dra på hotell med Mona heller, eftersom hennes man hade planerat värsta överraskningen. Som hon hade förtjänat som fan.
Så. Vad fick ni och vad gjorde ni?
Mördade ni några djur på julafton månntro?
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
