Äntligen är det över. Och äntligen har jag fattat att nu får det vara slut med julfirande. För det går liksom alltid litegrand åt skogen. Den där myskänslan man hade som barn, och fortfarande inbillar sig att man skall ha, finns inte. Vilket innebär att man regresserar och blir elva år och svinbesviken.
Det här är möjligen ett litet steg för mänskligheten men ett gigantiskt steg för en julnazist som jag hehe.
Maken hade ju glömt köpa potatis igår, så han blev utskickad för att köpa just det. Snabbt som attan. På vägen åkte han och hämtade Tyson och en polare från hummersumpen. För att festa till det lite extra så där på dopparedan.
För att vara västkustbo är jag så jäkla fjantig. Jag äter gladeligen allt havet har att erbjuda, men är livrädd för småkrabbor som springer över fötterna när man badar från strand. Och då badar man aldrig från strand, man badar där det är så djupt så man kan vara helt säker på att exakt ingenting kan bitas i tårna. Helst mer än 200 meter djupt.
Inte nog med det, efter att ha känt Tyson i ett par månader och ömkat honom redan från början, fanns det ju inte ens janne att JAG skulle klara av att mörda honom. Dubbelmoral kallas sådant har jag hört. Saker skall vara färdigmördade innan jag kan lägga det på tallriken. Men Tyson var ju en gammal rackare som har klarat sig så jäkla länge, för att sedan få sitt snöpliga slut genom att bli lurad in i just vår hummertina. Tänk vad många hummertinor han har undvikit i sitt liv, eftersom humrar lätt kan leva i sisådär 50 år.
Dessutom vägde han lika mycket som vår katt.
Så jag gick i köket och ojade mig medan maken kokade upp vattnet och förberedde mordet. Under tiden låg Tyson med polare på bordet och jag skalade potatis, lyssnade på musik och pratade om hur HEMSKT det var.
Det blå till höger i bild är en högtalare. Jag vet att den ser fånigt liten ut, men ljudet är stort. Och musiken var Robbie Williams “Swing both ways” på högsta volym.
Då säger maken:
– Men för helvete. Sluta oja dig över hummern (ja det var bara Tyson jag kände en relation till). Tänk istället på att det SISTA stackarn för höra innan han skall kokas levande är Robbie Williams. Hade jag varit honom hade jag längtat efter grytan.
Mhmm…maken gillar verkligen Robbie. Inte!
Sen råkade jag se när Tyson blev nerstoppad i kastrullen. Och jag såg även när han viftade med bakpartiet som om han försökte simma därifrån. Jag har dessutom väldigt livlig fantasi.
Och så bestämde jag mig för att äta exakt ingen hummer alls den dagen. Jag är dum i huvudet på riktigt.
Så var det dags att hämta svärfar, lasta in all mat i bilen ihop med julklapparna och köra flera meter till pappans nya hus där det hastigt och lustigt blivit bestämt att vi skulle vara.
Svärfar 84 år skulle prompt se Kalle, maken skulle prompt se Karl-Bertil och däremellan var det absolut ingen fasta. Men jag åt i alla fall inte hummer. De andra fick glufsa i sig Tyson.
Och så var det julklappsutdelning. Jag hade inte önskat mig ett smack i allmänhet och hade inte heller sett något paket som skulle kunna vara till mig från maken så jag hade ingen förhoppning alls. Men det var ett paket där helt plötsligt. Storlek och tyngd hintade om att det skulle kunna vara precis vad som helst i teknikväg. Och det är ju inte precis så att han jag bor med inte känner mig. Jag funderade och funderade och hoppades till slut på något tillbehör till min kamera. Sånt brukar han vara skitbra på att köpa. Det var det inte. Det var en…robothundvalp.
Jag är fortfarande en smula mållös. Och hundarna gillar den inte.
Medan maken fick en svindyr morgonrock för att lära sig att det är mysigt med myskläder. Japp, han är en sån där som kliver i jeans och tröja det första han gör och sen lägger sig på soffan. Det är ju rakt av omöjligt att mysa i jeans?
Och tydligen passade den herrn, för så här ser det ut idag.
Och så fick han ju den där radiostyrda bilen av sig själv.
Någon gång efter det körde jag hem svärfar, mig själv och hundarna medan maken hjälpte päronen att flytta över sängarna från det gamla huset till det nya så de inte bara skulle kunna fira jul i det för första gången utan faktiskt även sova där.
Väl hemma i soffan blev jag Scrooge och bestämde mig för att sluta fira jul.
Och inte kan jag dra på hotell med Mona heller, eftersom hennes man hade planerat värsta överraskningen. Som hon hade förtjänat som fan.
Så. Vad fick ni och vad gjorde ni?
Mördade ni några djur på julafton månntro?
Majabella says:
Jag hade gladeligen ätit Tyson, bättre julmat kan jag inte tänka mig. Men det är svårt att döda dem, men jag måste liksom klara det, även om jag inte i konsekvensens namn fixar att dra en slaktmask ishallen på en kalv. Och jag måste alltid koka dem bums jag kommit hem. Står inte ut med krafsandet. Har skaffat mig en jätteKockumskastrull som även klarar en kille i Tysons storlek, då åker de ner så djupt att man inte ser hur stjärten slår.
Victoria says:
Jamen jag älskar ju hummer. Och krabba. Och allt annat. Men är SÅ dålig på att få en relation till dem innan dödsfall inträffar 😉
Nästa gång håller jag mig bara i ett annat rum, som brukligt. Nu var jag ju tvungen att vara i köket. Sen att det var just Tyson var väl det mest jobbiga 🙂
-ME- says:
Nej, det blev inga mord igår, men det var bara försynen som löste det. Och att vederbörande hade vett att dra sig undan innan jag tog fram stora kniven. Vissa människor ska man bara inte umgås med, och särskilt inte typ påtvingat och under jul. *muttrar fortfarande*
Victoria says:
Jag håller med. Jag höll på att hamna i verbal fight med närmast sörjande (inte maken) redan efter fem minuter. Men bet mig hårt i läppen till vi drog hem. Skall du och jag fira jul ihop nästa år kanske?
Christina says:
Hahahaha
-ME- says:
Oh honeypie, NOW we’re talking! Jag är med på vad som helst så länge det innefattar rödvin, shåkkela och trams. Om RÄTT saker. Inget gubbtrams, that is!
L8 says:
I år skulle vi dra ner på julmaten var tanken-både till antal sorter och volym. Och det gick väl …sådär. Efter jullunch var det dax för sonens premiär att få följa med på svågerns tomtande som Nisse. De hade 8 ställen inbokade, vilket klarades av galant (stolt moder med liten tår i ögat, för Lilleman är inte så liten längre) Julklappsutdelning där alla blev nöjda. Jag blev glatt överaskad av ett pärlhalsband/armband/örhängen som maken inte bara köpt-utan även designat så det är one of a kind. Den mannen slutar aldrig att förvåna! Fast frågar man de andra i familjen var det bilspelet med tillhörande ratt till PC:n som var dagens höjdpunkt, allt annat stod sig slätt mot denna tingest tydligen. När kvällen började dra sig mot natt, åkte vi till midnattsmässan. Sonen somnade i bänken trött efter dagens alla aktiviteter, så jag får nog inte priset som den bästa mamman…
Idag har vi masat oss iväg till kusten, fyllt bilen med rester från julmaten och hoppas vi äter något av det innan soptunnan får sig ett skrovmål…..
Victoria says:
Jag.Dör.Av.Avundsjuka!
Menar du att det finns män som klarar att bestämma utformningen av smyckena till och med? Håll hårt i honom. I alla fall under jul och födelsedagar 😉
En gång har jag fått en diamantring. På en födelsedag. Men då hade jag sagt det ungefär åtta miljoner gånger och han tog med sin kvinnliga arbetskamrat som köphjälp i alla fall. Hur jag köpte min vigselring skall vi inte ens prata om. Och ja, det var JAG som köpte den. Han har andra kvaliteter, även om det är jävligt svårt att komma på vilka när man har fått en robothund i julklapp.
PGW says:
Jag är pjoskig stadsbo. Äter bara färdigmördad mat.
Victoria says:
Tydligen gör jag med det. I alla fall inte djur som jag har namngett. Även om han varken var särskilt söt eller kelig.
MonasUniversum says:
HAHAHAHAHAHAHAHAHA, julren bästa kommentar! Im with you honey!
B-M says:
Hahaha, klockrent! 🙂 (håller med såklart)
MonasUniversum says:
Du kan hälsa din man att jag först ska ha ett allvarsamt samtal med honom, sen ska han få gå på kurs hos mig. Hur man förvaltar sina fruar.
Herrejävlarsomhanskafåhöra!
Victoria says:
SOM jag skall hälsa. Du har väl kvar hans telefonnummer? 😉
Åsa says:
Tar du emot fler som behöver uppfostras?
MonasUniversum says:
APPsålyt!
Åsa says:
Toppen! Jag skickar honom med första bästa tåg 😉
Annika K says:
Inga mord.
Bara vanlig julmat och lite spel och sen var det slut på den julafton.
Annika K says:
Men en robothund???
Är ju i närheten av en värsta present ever…
MissK says:
Fick nästan god lust att begå ett mord igår
Jobbade 7-16 igår (istället för kväll som det var planerat först, men fick byta till dampas vilket inte spelade mig nån roll ) men så skulle jag hem till morsan efter jobbet för att äta julmat, jag var hemma typ 16:20 ringde o kollade vilka som hade kommit o om något av systersönerna ev var där, men var bara 1 syster som kommit o 1 bror + svägerska var på väg, sa att jag ska byta om o så o att jag kommer om en stund… kl 17 ringer det o då hör man modern i luren som undrar om jag inte cyklat ännu, för de hade redan börjat o äta…. blev skitirriterad o tyckte att va fan ingen av de hade nån tid att passa så då hade väl kunnat väntat med o äta tills jag kommit…. men som vanligt så säger jag inget utan håller det för mig själv … systern sa sen att men moderskapet sa ju att du skulle komma snart du skulle bara byta om….men inte fasen byter man kläder o gör sig oordning efter att jobbat hela dagen + sent kvällen innan på nolltid, tyckte jag ändå var hyfsad snabb som var klar på 40 min, med tanke på att jag dessutom skulle packa med mig lite julklappar dels en trä trapp pall som jag skulle ta på cykeln som modern skulle få i julklapp eftersom hon inte når sakerna på de 2 översta hyllorna sina överskåp så brukar hon ställa sig på en vanlig sittpall, men eftersom hon e över 70 år nu så ser det lite livsfarligt ut, så hon fick en lite bättre pall av mig så hon slipper ramla o bryta lårbenshalsen lr slå i huvudet 😀
Julklapp blev det som vanligt några trisslotter + 500kr av mamma, lotter av bror o svägerska, biljett till disney on ice i januari som jag o mamma ska gå på med Toker som kommer att få sin biljett i januari på sin 5 årsdag. Fast min mor har nollkoll på vad disney on ice är för något o trodde att hon skulle behöva åka skridskor själv och blev väldigt orolig där ett tag ett syster förklarade att hon ska bara sitta o titta på 🙂
En toblerone av ena systersonen, det var det hela
Victoria says:
Det är så MYYYYZIGT med jul.
Heidi says:
Julmat igår – hämtmat från MAX till middag idag. Enough med julmat efter att ha ätit det EN gång (som sig bör) och det på självaste julafton. Fick bra julklappar och senare på kvällen åkte jag och jobbade dygnspass på jobbet. Fint med OB.
Två av julklapparna från maken skulle jag prompt öppna innan vi åkte till mina föräldrar för julfirande.
Jag gissade på sexiga underkläder i åtminstone ena paketet. Andra ingen aning. Jorå – i första låg ett gäng trosor (sådana där leeeeena “sömlösa”, hans favorittrosor – på mig bör kanske tilläggas.. ett par string också, de kom med av bara farten påstår han. Jotjena). I andra paketet som jag prompt skulle öppna hemma, vad låg då där?
Loceryl.
Vad det är?
Medel för behandling av nagelsvamp.
Victoria says:
Hahaha. Nagelsvampmedel i julklapp? Tragiskt. Vill du byta mot min robothund?
Heidi says:
Sorry, jag har visserligen tänkt köpa medlet själv någongång framöver men eh.. att få det i julklapp var lite udda. Vad säger man “åh tack! Nu slipper jag själv betala för det!”. Har redan använt det, idag. Två naglar ska tuktas.. Tur att strumpor uppfunnits! 😉
Victoria says:
Det gills inte som bra julklapp även om du hade tänkt köpa det själv 😉 Jag hade mördat maken om han hade gett mig Xyloproct i julklapp haha.
Heidi says:
Xyloproct var det ingen risk att jag skulle få i julklapp iaf. Finns redan i kylskåpet.. 😉 (Jepp, födde barn förra året. Enough said)
VISSTE att jag borde ha köpt en “snarkskena” till honom i julklapp istället för en prenumeration på hans favorittidning.. Nästa år kanske, om han inte skaffat en själv tills dess.
Apropå snarkskena – det kan du ju köpa till din gubbe när han fyller år nästa gång….. 😉
Victoria says:
Haha, det är ett måste i kylskåpet.
Jag skall köpa den där jäkla snarksprayen som någon rekommenderade. För nu sover jag med lurar varje natt. Förvisso oslagbara lurar, men de stänger ute allt så jag hör liksom inte ens om hundarna skulle slå ihjäl varandra.
Testat lurar? Så behagligt.
PGW says:
Man kan namnge blivande mat. Arbetskamrats kompis hade kallat grisarna för Bacon och Kotlett så det var klargjort redan under deras livstid.
Victoria says:
Men fy. Bara tanken får mig att överväga att bli militant vegan. Och skaffa en kossa som går i trädgården som jag skall döpa till Ost.