Idag är det den varmaste dagen sen Hedenhös gick i kortbyxor. Såklart. Det borde jag ha vetat för flera månader sedan och jag ber allra ödmjukast om ursäkt för att jag inte har meddelat världen min väderkunskap.
Hur vet jag det undrar ni?
Jo, vår båt ligger i vattnet året jävla runt. Come rain come sunshine come drivis, den är där den är. Förutom en dag varje år, dagen den lyfts med kran för att få lite kärlek i underredet. Då står den på land.
Den dagen är såklart idag och den dagen har varit bokad sedan en tid tillbaka, vilket givetvis betyder att idag är det total högsommarvärme och dessutom bleke. Min kompis Murphy ser självklart till att de veckor vi har semester och skall vara på sjön, då blir det akut pissväder trots förutspådd värmebölja. Enda dagen av 365 dagar som den står på land, då blir det värmebölja oavsett om det är förutspått eller inte.
Nästa år lovar jag att informera i god tid om vilken dag vi planerar båtlyft och markservice så att ni vet vilken dag ni kan ta en extra semesterdag för att gotta er i värmen. Medan vi (med “vi” menar jag maken) står med båten på land och underredsbehandlar den.
Jag kan även berätta när vi planerar semester så att ni vet när ni absolut inte skall ha semester, eller åtminstone hålla er långt ifrån just vår geografiska position, för då är det antingen hagelstorm, regn eller…jamen oväder av något slag. Väldigt lokalt just där vi befinner oss.
Själv sitter jag inne med min nygamla dator som faktiskt fungerar fantastiskt fint, vilket är en annorlunda upplevelse. Jag har suttit och uppdaterat den hela dagen och förväntar mig de där sedvanliga tio omstarterna i timman som nyaste datorn roat sig med. Och blir lika chockad varje gång den INTE hänger sig hela tiden.
Jag har ju vant mig vid att datorn hänger sig hela tiden, med efterföljande vredesutbrott från min sida, slöseri av tid med omstart av allt för att sedan kunna fortsätta med vad jag nu håller på med tills det är dags för nästa häng och omstart.
Nu går det för bra och jag sitter och slösar tid med att bli chockad istället.
Murphy och jag är verkligen så här tajta polare *måttar med fingrarna*.
Imorgon fyller maken år och han vill inte fylla år. Han har ångest över att landa på en siffra som är närmare 50 än 40 och har försökt mörka sin födelsedag i flera veckor, med förhoppningen att jag skall ha glömt den.
Hur antifirar man en födelsedag med någon som faktiskt inte vill fira den när jag älskar att överraska och planera skojsigheter som jag vet är meningslöst och inte kommer falla i god jord alls?
Det är jobbigt att leva med en födelsedagshatare när man själv är en födelsedagsälskare.
Tips tack?
